Får fortsätta med förra inlägget, min hjärteämne;) Hann inte med när jag höll på med baket (som nu är klart och frysen är fylld med bröd och bullar, och H bakade också ett sorts bröd).
Jo en sorts främlingsfientlighet finns säkert i alla länder. Men eftersom Sveriges politik inte bygger på en nationalistisk eller popularistisk ideologi är fenomenet rasism något som egentligen borde ha försvunnit enligt mig. Men eftersom Sverige en gång i tiden hade en rasbiologisk politik kanske det sitter kvar? Vardagsrasismen är det som är det farliga. Jag tycker inte NSF och andra organisationer i den vägen som vill ha ett s k blågult Sverige är något att vara livrädd över, även om ett vakande öga bör hållas på dem. Nej det är dessa snälla människor som sitter runt middagsbordet och fäller kommentarer som nu bombar de igen där borta i ghettot, och invandrare vill bara bråka och så slår de sina kvinnor, och som drar skämt om färgade, om andra människor, som inte alls tyckte rondellhunden var farlig, eller Muhammedkarikatyren, som säger att invandrare är majoritet i fängelse p g a att de inte är som oss svenskar, de bara fuskar…Ja det som gör oss svenskar till svenskar är hur vi är i jämförelse till andra. De bara bråkar – indirekt menar vi de är inte som oss, vi är fredliga…
Sant är att västvärlden generellt sett har blivit allt mer islamofobisk…
Jag kan inte säga hur det känns att vara uttittad i ett annat land eftersom jag smälter in överallt mer eller mindre. Men visst det finns säkert negativa reaktioner på att inte passa in i lokalbefolkningen. Men att alltid bli utsatt för misstänksamma blickar när du går in i en affär, att ofta bli anklagad över något du aldrig har gjort (många elever med ”utländsk” utseende upplever detta ganska ofta i skolan), att få medlidsamma blickar om man har sjal på sig, eller ifrågasättande av dina kläder, få förklara dina val, att aldrig få ha en åsikt utan att det ska hänvisas till en kultur eller religion, att det blir ramaskri om en beslöjad kvinna är programledare, få höra ord som svartskalle, blatte med mera, att folk låter dig i stå i dörröppningen och vara misstänksam, att få höra: Ja men du är ju försvenskad så du är ju trevlig, att få nej till alla lägenheter du söker utan minsta anledning…
Sedan det är klart att i USA är en helt annan situation då landets politik är uppbyggt på ett annat sätt, och historien är således en annan. Samma sak med andra exkoloniländer…
Om ni mina bloggvänner vill läsa ytterligare om dagens Sverige i denna diskurs läs:
Den delade staden av bland annat Irene Molina, Roger Andersson…
Rasismens yttringar av Berit och Anders Wigerfelt, där de bland annat tar upp händelserna i Klippan.
Andra författare som är läsvärda: Jonas Otterbeck, Pernilla Oius…
Vad kan man göra för att ändra på folks uppfattning då (de där som sitter hemma vid matbordet och dömer och delar in folk i OSS och DE)? Det du skriver är ju sant, det sitter ingrodda fördomar i de flesta människor (de flesta kallar sig inte för rasister, men alla har vi ju en del fördomar, det är ingen idé att förneka det) och tyvärr så ändrar man inte på dem så lätt! Jag hoppas att fördomar mot religion och ras så småningom kommer att försvinna ju mer globaliserad och ”blandad” världen blir, men jag tvivlar tyvärr på det eftersom det alltid kommer att finnas rötägg kvar som i sin tur kommer att föra vidare sin ”tro” till sina barn.. :S