I torsdags åkte vi ner till Göteborg till tillståndsenheten. H fick börja gå in och efter tio minuter kom han ut och så vart det min tur. Hon frågade mig om det var något problem med militärtjänstgöringen och jag förklarade att det handlade om uppskovet, och att de först ville ha papper om uppehållstillståndet innan de gav oss. Handläggaren uppgav därefter att vår förre handläggare som gav oss TUT var osäker på om vi planerade bo i Sverige eller i Turkiet. Jag förklarade att från början trodde vi Turkiet eftersom H inte vill bo här, men sedan gav han Sverige en chans då jag ville gå klart utbildningen och jobba i Sverige. Sedan fick jag skriva på en sanningsförsäkran. Och därefter meddelade hon att vi fick PUT. Vi fick vänta i tio minuter till i väntrummet medan hon skrev beslutet och sedan fick H ta kort och en stämpel i passet som visar att han har permanent uppehållstillstånd i Sverige! Allt som allt tog det 45 minuter och jag som trodde det skulle bli långa intervjuer och osäkerhet etc. Jag var ju lite nervös innan. Men nu är detta över och nästa år är det att söka svenskt medborgarskap också:)

så härligt för er =)
Blir så glad när allt går som man vill.
kärleken vinner över allt =))
ha det bäst.
Kram M
Grattis till PUT:et!
du uppdaterar sällan =(, men bättre nåt inlägg än inga inlägg alls =).
hoppas du mår bra
Grattis! Vi har nyligen skickat in papperna om förlängning av UT eller PUT då, hoppas det går lika smidigt som för er:) Hoppas du mår bättre, kram
Om du inte redan är medlem i grupper på facebook Vi som har turkiska killar i Sverige gå med där om du har facebook.
nu läste jag inlägget..hehe..hann skriva en kommentar på facebook innan:P..det är nog olika för alla människor, vissa får en asjobbig intervju vad jag hört och ni får en kort intervju o vissa får ingen intervju alls utan dom får PUT direkt..skumt det där!! vi får väl en lååååång intervju bara för det..haha..fyy, är så nervös inför det där men egentligen så värför det?! får han ett nej så finns ju alltid turistvisum:) så allt löser ju sig ändå för oss men d känns som man ska in till ngt jury eller nåt som bedömmer ens livgrej;)