Så var det snart dax för familjen och göra sin traditionella resa upp till Göteborg.

Sedan Liza var 2 år, har vi haft som tradition att springa Lilla Gbgs varvet och sedan vara på Liseberg.

Nu 9 år senare är det något familjen verkligen ser fram emot, då varken jag eller Åsa springer, utan bara barnen.

Iriz började när hon var 1,5 år och har nu blivit mer medveten om vad som skall hända.

Som allt annat i vår familj, så planera vi långt innan, så att allt skall klaffa.

Men gör en heldag och åker tidigt.

Så jag måste sköta min löpning innan vi åker.

Har filmat med skolan och det har varit långa dagar och lite sömn.

Jag är den enda i klassen (kan jag nog säga med säkerhet), som tränar löpning innan jag går till skolan och styrka efter. Sedan vara familjefar och jobba på det.

Liiiite lätt seg kan man känna sig.

Men träningen går bra, så det är bara tuta och köra.

När skolan slutar ökas ju volymen på träningen och då har jag ingen skola att beklaga mig på

Måste skala bort ca 7 kg fett.

Men först tar vi söndagen.

Imorgon fyller barnens plastmormor 60 bast.

Mycket man skulle skriva om henne, men tidningen Hallands Nyheter har gjort det å mig

Hon är en underbar människa, som alla borde få ha i sina liv.

Alltid redo att träna hårt och alltid på G, att hon fyller 60 är egentligen inte riktigt sant.

Hon fyller nog snarare 25

Så som många andra småbarnsföräldrar, så finns det även hos oss mycket som måste göras.

Skolan, jobba, hämta på dagis, Lizas skola, laga mat, tvätta och städa.

Läxor som Liza måste ha hjälp med, skjutsa till kompisar, föräldramöten och så rullar det på.

Det tar aldrig slut.

När man tänker på allt, så inser man vilken tid allt tar, och speciellt när man oftast gör det på morgonen eller kvällen. Helgen är oftast räddningen för tvättning, städning mm.

Men det är också tidpunkter när man vill umgås med familjen.

Helgerna är heliga och när jag jobbat, har jag försökt göra det tidigt på morgonen.

Så när jag tänker på allt, som man bara gör rutinmässigt, så undrar man hur man hinner med allt och hur man orkar.

Det var nog bra länge sedan man sov en ostörd sömn.

Någon dödtid existerar inte, det finns alltid något att göra.

Men det är där löpningen kommer in i bilden.

Tiden stannar och du försvinner bort från allt, man laddar batterierna.

Så dax att stanna upp lite och det passar bra när skolan tar slut.

Pappaledig är vad jag tänker vara och bli smittad av mina glada barn…för det inte bara barnsjukdomar som smittar

Ja som många säkert vet, så har vi kärlek till båda.

Att bara springa är ju ganska lätt gjort även om man har barn.

Men att sedan styrketräna, gör det lite knepigare.

Passen måste planeras och missar man ett, så är det oftast kört.

Vi kan inte göra massa långpass hit och dit, då det kräver att vi är närvarande för våra barn (båda vill ju springa).

Men delvis också för, att vi behöver tiden till styrkan.

Vi kör aldrig massa intervallpass eller backträning, som vi säkert hade behövt.

Även extrema långpass (flera timmar) som, flera av våra kollegor gör, hade varit förmodligen varit kanon.

Samma gäller styrkan, vi gör det som behövs inte mer.

Men vi släpper inget av det och trivs med det.

Löpningen är nr ett för både mig och Åsa, så styrkan skulle vi kunna leva utan.

Dock så gillar vi att tävla och stå på scen, så det blir liksom ett måste.

Jag har fått mail, om att jag skall lägga ner löpningen och satsa på byggningen, men jag älskar min löpning för mycket.

Varken jag eller Åsa har några speciella mål med tävlandet, utan det är tävlandet i sig som är så kul.

Vi jagar inga tider eller distanser, utan sätter upp målen allt eftersom.

Samma gäller byggningen, det är mer vägen dit som är kul.

Att sedan få stå på scen efter man kämpat hårt är en härlig känsla.

Det svåra med den här kombinationen, är att få tiden att räcka till.

Vi har ju alltid barnen att tänka på, så det gäller att det klaffar.

Barnvakter för att träna har vi aldrig haft.

Så tidigt på morgonen brukar pass nr 1 och sedan på kvällen pass nr 2.

Så dagarna kan bli väldigt långa och vilan tyvärr väldigt kort.

Så när vi har mer tid över, försöker vi vila mer och träna bättre.

Så vi kör vidare och väljer varken det ena eller det andra.

Nu börjar det lossna..

Ja det har varit en lång tuff tid sedan jag fick den allvarliga blodbristen.

Det har gått upp och ner, på grund av att läkarna gjort fel.

Skolan blev en liten räddning och jag fick tid att tänka på annat.

Träningen fick stå i skuggan och jag provade även att flytta hemifrån för att koncentrera mig på skolan, men även för att se hur jag fixade att vara utan mina kära.

Det blev för tufft (flyttade hem efter ett par månader) och jag inser nu hur mycket de betyder för mig.

Livet suger utan dem helt enkelt.

Men jag träffat väldigt mycket nya människor och fått flera erbjudande inför framtiden.

Så det lär nog bli mycket filmande i framtiden.

Har nu gjort två maraton i år och siktar på min tredje i början av juni (farthållare).

När skolan är slut, skall jag föröka öka dosen på träningen och bara ta mig tid till mig själv och familjen.

Nå våra mål och göra upp nya.

Med en ny liten människa i huset blir det mindre sömn, mer krav, mer skrik och allt annat som hör till.

Men på något konstigt sätt, så ger det mig mer energi.

Jag får mer motivation till att klara av allt.

Tre barn och en fru…kan det bli bättre.

Veckan som gått har varit lång och seg, vilket innebär att jag inte hunnit träffa familjen som jag önskat, så det försökte jag ta igen idag.

Stack iväg med döttrarna Iriz och Liza, för att bara umgås lite. Så det blev en sväng till Gekås.

Härligt att sitta och sjunga skithögt i bilen, med sina änglar.
Jag är en väldigt lycklig pappa.

Skrev nyss på FB och trodde jag skrev här

Min lilla hjärna börja överpronera eller vad det heter.

Då bär det snart av.

06:00 står jag redo för att springa, efter bär det av till skolan för att komma hem typ vid 22 tiden.

Inget mer familjeliv

Men nu börjar även resan mot alla äventyr. De kräver träning och åter träning.

I löpning har man inte tur, man måste bygga upp en bra grund.

Sakta men säkert börja det flyta, trots att jag inte kan träna speciellt mycket.

Men så fort skolan slutar, kommer jag höja dosen ordentligt.

Om ca fem veckor är det dax för Stockholm maraton (farthållare) och sedan rullar det på typ hela tiden.

Hade velat springa nästa helg, men skolan går tyvärr före.

Värdrekordförsök (ledsagare åt Jeffrey Norris ) och då måste jag vara i kanonform.

Men om ca två veckor är det döttrarnas tur

Nu gäller det att mentalt vara stark.

Inte få tid med familjen, samtidigt klara av sin träning på begränsad tid.

Då dyker jag….

TV4 har ju lånat mitt material, så nu väntar jag på en fet check från dem.

Imorgon kvart i 11, skall Camilla Öhman vara med i Nyhetsmorgon.

Det handlar förmodligen om träning och Bodyfitness.

Tv4 har kontaktat mig och ville ha material, då de har sett min filmer.

I dag har även Dokumentärfilmarna varit hemma hos oss, för att filma Åsa.

De har följt henne sedan 2010, då hon gjorde sin sista tävling i bodyfitness och nu följer de henne mot nästa.

Genom barnafödande och allt.

Intressant för min egen del, då jag numera sysslar med film.

Plekz har börjat sin karriär med rivstart och har redan varit fotomodell.

Här under kan ni se en del av resultatet…inte det slutgiltiga.

Mer information om denna duktiga fotograf kommer framöver.

Foto Yvonne Andersson

Fick en liten bild på FB

Märk väl min fina T-shirt
Hade ju precis sprungit Kiel marathon och fick jag med mig två T-shirts av samma storlek och färg. Praktiskt och bra.
Älskar alla mina Kiel marathon T-shirts (har ett par st).
Mer info kommer om bilden inom kort.

Ja då har Plekz fått sitt första fotomodells jobb
Liza har under åren faktiskt fått en hel del, men hon vill inte.
Plekz fick erbjudandet idag och han har inte så mycket att säga om den saken….än
Så imorgon bär det av för fotning.
Ja förmodligen har de ärvt allt av sin farsa.