I morse när jag tog en promenad med hundarna njöt jag verkligen. Vilken underbar dag det verkar bli! Speciellt sommarmorgnar är underbara, innan det hunnit bli för varmt. Det är så fräscht och härligt!

Jag har varit hos sjukgymnasten där jag fått olika rörelser jag ska göra för att stärka ryggen. Men vilket jäkla stress det blir. Jag glömmer bort att jag ska göra dem och hur jag ska göra. Dessutom får jag väldigt ont av att göra rörelserna när jag väl kommer ihåg var, när och hur.

Ja, ja, jag vet att det bara är jag själv som kan göra något åt min situation och jag ska försöka få rutin på det så att det blir utfört som det ska.

Läkaren från vårdcentralen ringde i går och meddelade att hepatitprovet visade negativt. Det var ju skönt och nu kan jag sluta tänka på det mer.

I dag ska jag till sjukgymnasten och få instruktioner om hur jag ska göra för att få en mindre ond rygg. Det värsta är att jag blivit så jäkla glömsk så jag kommer säkert att glömma bort att göra det jag ska.

När jag var där för en första kontakt visa de sjukgymnasten med hur jag skulle göra för att sträcka lårmuskeln på framsidan av låren eftersom de var väldigt korta och spända och jag ska göra de övningarna 6-8 ggr/dag.

Rätt som det är kommer jag på att jag inte gjort övningen en endaste gång och då kan klockan vara 6-7 på eftermiddagen.

Jag tycker faktiskt att jag mår bättre än på länge nu. Visst är jag trött men psykiskt mår jag mycket bättre trots väntan på svaret ang hepatitprovet. Skulle jag, mot förmodan ha hepatit C finns det behandling.

Ryggvärken hoppas jag också få lindring mot, har nu en tid hos naparapat den 3/6 och i morgon den 26/5 ska jag till sjukgymnast och få ett träningsprogram. Visserligen har jag fått många träningsprogram tidigare som tyvärr inte hjälpt mej.

Men skam den som ger sej!

När jag fött min första son 1966 förlorade jag väldigt mycket blod och fick 7 påsar nytt blod.

På vårdcentralen när jag var där senast såg jag en broschyr där det uppmanades att de som fått blod mellan året 1965-1991 borde gå och kolla så att dom inte fått hepatit C. Man började inte kolla om blodet man fick från blodgivare var smittat förrän efter 1991.

Eftersom jag lidit av en otrolig trötthet under många år slog mej tanken att risken för att jag blivit smittad faktiskt finns.

Nu vet jag inte hur lång tid det tar innan jag får svar på provet, glömde fråga så nu går jag i väntans tider än en gång.

Varför är jag jämt så jäkla trött? Jag fattar det bara inte, orkar nästan ingenting, måste tvinga mej ut på promenad varje dag.

Det visade sej sej att min lungkapacitet är alldeles utmärkt, ligger nästan inom normalgränsen. Jag har fått en läkartid redan i dag då jag får diskutera fortsatt eventuell behandling och kontroll av lungorna.

I morse fick jag telefonsamtal från vårdcentralen. Dom hade fått ett återbud för kontroll av lungkapaciteten i dag och undrade om jag ville ha den. Jag blev jätteglad, är så trött på all väntan och ska dit kl 15 15.

Spännande!

Nu har jag varit hos min husläkare och fått diagnos. Lungemfysen blev det och jag är bara så jäkla tacksam för att det inte var lungcancer, vilket jag var helt övertygad om att jag hade. Nu ska jag iväg till Hudinge sjukhus och kolla lungkapaciteten och få medicin så kanske jag blir mindre trött.

Tänk så konstigt det kan bli. I går kväll försvann all min oro inför dagens läkarbesök. Jag somnade bra och sov ända till kl 8 i morse och när jag vaknade kände jag inte heller någon oro.

Kanske kroppen inte orkar vara orolig längre. Jag har ju gått och oroat mej sen jag fick veta att min högra lunga är angripen av något och det är nästan 4 veckor sen.

Jag kunde till och med koncentrera mej på TV-programmen i går kväll och när jag gick morgonpromenaden med hundarna kunde jag njuta av promenaden, andas in vårens dofter, njuta av färgerna som har kommit, jag såg att björkarna börjar grönska. Jag såg också att liljekonvaljbladen håller på att komma.

Det kändes så otroligt skönt att helt kunna koppla bort alla, eller nästan alla tankar på sjukdom. Nu är det bara att vänta och se, kl tre ska jag vara hos läkaren och få besked. Vad som händer efter det får jag ta då, jag kan inte göra någonting för att förändra det som komma skall.

Förhoppningsvis får jag ett positivt besked, får jag det tänker jag åka och handla blommor och blomjord och göra fint på tomtens framsida i helgen.

Får jag ett negativt besked vet jag inte vad jag ska göra, jag får ta det när det kommer, om det kommer……..