välkommen att följa livet med hund

hundinspiration.blogg.se

vi ses väl där?

Är fantastiskt…hur ser livet ut i ett Amichien Bonding hem… följ bloggen…

Adress: hundinspiration.blogg.se

Hoppas vi ses där!

Hejhej

Mamma bloggar inte så jättemycket nu ser jag, lite tråkigt faktiskt men bloggen kan tyvärr inte gå före annat viktigt. Hoppas ni alla stannar kvar för då och då hamnar ett inlägg publikt.

När jag ändå inte har sådär jättemycket att göra kan jag ju passa på att säga att jag håller på med en debattartikel i skolan och skriver om Skillnaden mellan Djurmisshandel och barnmisshandel. Jag vet inte riktigt om den är bra eller om jag ska göra om någonting, men ni kanske kan hjälpa mig att se om jag får fram mitt budskap på ett bra sett dvs att det ALDRIG är okej att slå ett djur, vad den än har gjort!

                   Debattartikel

Att slå djur är djurplågeri, men varför tillåts den ändå av omgivningen?

Ta tex hundutställning, en massa hundar och hundägare. På öppen gata står folk och skriker, slår och trycker ner sina hundar på marken. Människor går runt och bryr sig inte om denna misshandel som pågår. Det är tydligen helt okej att slå till sin hund för att den skällde mot en annan hund eller människa.

Säg nu att detta var ett barn istället. Skulle du då gå förbi oberörd och tänka att detta barn antagligen förtjänat att bli slagen? Jag hoppas att du skulle säga till den som slår att detta aldrig är tillåtet. Men varför skulle du då inte säga till någon som slår ett djur? Blir det helt plötsligt en annan situation då, man vågar inte säga till. Jag säger inte att alla gör så här, går förbi och orkar inte bry sig. Men det händer allt för ofta för att inte ta tag i det.

Det sker förändringar, det vet vi, men de sker för långsamt och för få engagerar sig. Det är aldrig tillåtet att slå djur, vad dom än gjort. Hur kan dom veta att dom gjort fel, när vi inte pratar samma språk?

/Lina icu.webblogg.se 

Det är så roligt att få dela med mig av mina tankar här i bloggen och sedan få era kommentarer men just nu hinner jag tyvärr inte med att skriva så som jag skulle önska.

Det är ofta som jag har något i huvet efter en dag med hundar och vill så gärna sätta mig ner och skriva men saknar bilder etc…

Jag kommer att fortsätta att skriva här men inte lika ofta. För dig som inte vill missa ett nytt inlägg så kan jag tipsa om Bloglovin som då kommer att informera när det händer något.

Helt klart är att hundens kommunikation blir mer och mer i fokus. Fler och fler hundägare förstår att det inte är lydnad som gör hunden trygg utan att det är dens roll i flocken som den lever i.

Jag har startat upp med höstens träningspromenader och intresset har varit jättestort. Det är fantastiskt att möte en hundägare som bygger relation med sin vovve tillsammans med andra vovvar och deras ägare.

Jag har också haft höstens första Valpinspiration och där är det så härligt att se hur valpen använder sitt friska språk och också blir förstådd av sin matte eller husse. Det är stora ämnen men enkla när man väl förstår hur det fungerar.

Ses och hörs här i bloggen – gå gärna tillbaka till gamla inlägg se om det finns något som är intressant för just dig.

Trevlig kväll

Mervi

Dagarna rusar… det är så mycket kul som händer!

Det bästa som finns är att ha kontakt med er hundägare. Att få del av verklighetens hundägarskap. Våra sätt att leva med hund och våra tankar om vad som är rätt eller fel.

Det är ett fritt land vi lever i och oavsett vilken åsikt vi har så är det en rättighet att ha den.

Det som skrämmer mig är att det är så accepterat att använda våld mot sin hund…?

Där går ju gränsen för människans rättigheter, tycker ju jag iallafall.

Igår var jag på utställning och fick återigen se den misshandel som pågår helt öppet i vårt hundägarskap.

Hundar som kommit till platsen som flockledare och sedan desperat försöker att försvara sin flock när någon annan hund närmar sig. Som svar på sitt desperata jobb att försvara sin flock så får hunden istället ännu ett jobb att hantera…sin egen ägare, som anfaller och skäller, trycker ner, stirrar i ögon och låtsas morrar rakt in i hundens ansikte.

Under mina timmar på utställningen så kunde jag se att en och samma hund var i konflikt med sin ägare mer än 10-15 gånger…ja säkert 20 – 25. Mellan konflikterna så gullades det och hunden höjdes i sin status. Människor kom och gick och alla bekräftade hunden på hundens villkor. När fara hotade från annan flock (hund) så gjorde hunden det som den kan i sina instinkter…försvar!

Många många sådana historier kunde jag se. En annna historia var när 3 små hundar möter varandra, 2 från samma flock och en från en annan flock. De 2 anfaller den 3:e och den sätter svansen mellan benen och ser MYCKET bekymrad ut på ögonen. Den backar och gömmer sig bakom sin matte som drar fram hunden igen. De 2 andra anfaller och den 3:e backar. När den slutligen försvarar sig och gör ett utfall så tar matten dag i sin hund och korrigerar den. FY du får inte göra så…FY FY FY….

Den stackars hunden gömmer sig igen bakom sin matte och de andra 2 står kaxigt och stirrar ut den. Matten till de andra 2 klappar sina små hela tiden och berättar om någon utställning som de varit på.

INGEN SER VAD SOM PÅGÅR…

Jag önskar så att jag kunde gå fram och berätta för dem men jag vet vad som händer…det är inte önskvärt med den typen av råd om de inte bett om det själva. Jag får välja att vara tyst!

Förhoppningsvis så upptäcker de själva vad som sker…

Det är en mycket pressad hund på en plats där det är mycket stress med en matte som inte är att lita på.

Jag hade med mig Kenzo och träffade några av mina hundvänner. Vi stod lugnt och tittade på utställningen och våra hundar trivdes bra bredvid oss. Visst uppstår frågor…men svaren ger vi med trygghet och hunden kan koppla av igen.

Ha en underbar dag och gå aldrig på din egen hund, den behöver dig så mycket och den har ingen annan. Vi har ett stort ansvar vilket vi skall vårda ömt.

Mervi

För många år sedan såg jag något underbart i vår djurvärld. Denna bild  återkommer till mig ofta och jag tänker på hur det såg ut.

Jag var själv i starten i att ”verkligen” vilja förstå hur våra hundar kommunicerar och hade fått lära mig att vi måste BESTÄMMA över vår hund…

att jag måste visa vem som BESTÄMMER… även om det innebär ett krig mellan oss. 

Sättet att visa det på var med mycket skrik och andra ryck och obehag. Blandat med joller och höga BRAAAAA rop när min hund lyckades göra något som passade MIG.

Efter många kurser så var jag så inne på att det måste vara på det sättet…jag måste  vara HÅRD och ALDRIG GE MIG.

Kriget måste ALLTID vinnas av mig.

Ja, det fanns stunder då jag kunde se andra hundägare som mesiga om de inte tog i ordentligt… jag tänkte: hur kan de låta hunden hålla på som den gör? Jag hade ju själv byggt upp en enorm stridsvilja för att få en ”lydig” hund.

Jag visste inte bättre då! Min hund blev ett expriment i en förvirrad värld.

Det var många år sedan och inga av dessa tankar finns kvar. INGA!

Åter till den fantastiska bild som ständigt återkommer till mig.

Jag står och ser ut över en stor äng där en älgmamma kommer halvspringande och en bit efter kommer en liten älgkalv. Det fina i denna bild var den starka moderskärleken som fanns hos mamma älgen.  

Kalven kommer långt efter… den stannade till då och då för att nyfiket undersöka sin omgivning.

Mamman som var lite längre fram stannade till då  och då, vände huvet mot sin avkomma och bedömde avståndet. Var det för långt mellan så stannade hon längre där hon stod och när kalven närmade sig så fortsatte hon deras gemensamma resa.

Det var en mycket stolt mamma som var på vandring med sin kalv och man kunde se hur viktigt det var att kalven inte kommer för långt bort eller råkar illa upp på något sätt.

FÖRÄLDRASKAP – LEDARSKAP -ANSVARSKAP

…eller vad man vill kalla det för. Smärta och obehag finns inte i deras relation, det är jag helt säker på.

Hur har vi kommit så snett i vår hundvärld? Jag har varit i Eskilstuna på utställning idag (tyvärr inget cert med hem, men dock en trevlig dag med min Gizmo)

Helt lagligt och på öppen ”gata” trycker vi ner våra hundar och skriker på dem med hysterisk röst. HELT OK för omgivningen????

Redan vid parkering såg jag hur en ägare krigade med sina stressade hundar som vill hoppa ur bilen. Hon tog tag i den ena och stirrade den i ögonen och smällde till på nosen då och då…ja vet, hon vet inte bättre, men förhoppningsvis kommer hon att göra det. Hennes hundar skall jobba för en vinstplats till henne….hundarna skiter rent ut sagt i om de vinner eller inte. De vet ju inte ens varför de är där.

Jag såg en hund som skulle prova en hundjacka på själva affärsgatan.

Hunden var inklämd mellan massor av människor och stressade hundar som passerade och ibland stannade upp.

När den lilla hunden försökte svara  tillbaka på  jobbiga signaler som andra hundar gav den så skrek ägaren till sin hund : SLUTA MED DET DÄR och samtidigt tog han tag i hundens huvud och tryckte ner den mot marken.

Sedan fortsatte ägaren att prova jackan som om inget hade hänt och hunden var mycket pressad på ögonen och svansen var under magen.

Skulle vi göra så mot ett barn så skulle vi kallas för psykopat!

När Gizmo och jag var på prommis nu i kväll så kom han lite efter för han skulle bajsa. Då tänkte jag igen på Älgen och hennes kalv. Jag väntade helt enkelt in Gizmo och sedan fortsatte vår prommis.

Han skuttar glatt  vid min sida och jag behöver inte kalla på honom. Det gör jag bara om något skulle hände, t.ex möte etc.

Det var allt för denna gång,  kom ihåg att hunden känner din energi…så vänlighet lönar sig!

Aj Aj Aj va  ont det gör…matte gör mig inte illa!

Är ute och går med Kenzo…numera har vi riktigt sköna prommisar och njuter av att vara tillsammans.

Han drar inte i kopplet och det finns inga kontrollerande kommandon som han måste fokusera på. Han kan helt enkelt njuta av att vara tillsammans med mig i skog och mark.

När vi kommer in i ert bostadsområde så möts vi av en hundägare med sin hund. Denna hund kastar sig omedelbart rakt ut i kopplet och ger oss en STARK varning….ett rejält utfall alltså! Hunden är en stor och kraftig och kan säkert lätt slita sig för att rusa fram till oss.

Vad som händer när hunden gör detta kraftiga utfall är att ägaren tar ett kraftigt tag i kopplet och svingar den i luften samtidigt som hon gör ett rejält ryck i halsen. Kopplet slår mot hundens rygg samtidigt som den får smärtan i halsen. Hunden kommer av sig för en sek…(inte så konstigt) men fortsätter sedan att varna oss för att komma närmare.

Denna hund har jättejobbigt med främmande flockar kan man tydligt se och behöver ett tryggt ledarskap. Vi som närmar oss hunden är ett hot men det värsta är att den som hunden bor hos är ett större HOT…aj aj för att skada sin vovve.

Adrelanin flödar i denna vovve och alla hundmöten kommer att vara stressande.

Amichien Bonding metoden lär dig att ge din hund trygga signaler när det väl gäller…aldrig våld, skrik eller smärta…ALDRIG!

Kenzo går bara lugnt vid min sida när detta händer och jag fick åter visa honom att jag sköter om FARA…

Gå gärna tillbaka i bloggen och läs om UTFALL…nya kommentarer har inkommit även fast det är länge sedan den skrevs så är det lika aktuellt.

Ha en underbart vänlig dag med din flock!

Mervi

Hundens kommunikation – det egna språket sprider sig i Sverige.

Nästa kurs februari 2011…. och om du ser din hunds mjuka ögon och gungande svans så vet du hur härligt det är att förstå den kommunikation som pågår.

www.janfennellthedoglistener.com gå in på kurser och sedan sök på Sweden Foundation course så finns det detalj information där.

Anmälningarna har redan börjat komma in, vi är fantastiska i Sverige som vill lära oss mer och mer…för att nå ett harmoniskt och stressfritt liv med våra hundar.

Är du intresserad, kontaka mig för mer information.

Hälsningar

Mervi

Jag har nyss kommit in från en kvällsprommis med Gizmo min pappis. Jag kan inte låta  bli att tänka på hur fantastiskt härligt det är med att leva med hund.

Bilden är från ett annat tillfälle – Goa Gizmo!

Ja, det var ju inte så när jag startade mitt hundägarskap, då handlade det mer om träning och problemlösning.

Lösningarna gjordes oftas utifrån hur människan tänker och inte hur hunden fungerar.

Nåväl…vi har en behaglig kväll här hemma, hundarna har fått mat och är så nöjda. Då och då väljer jag att ta ut en hund i taget för att det är lite extra mysigt att se hur den fungerar i vardagen.

Jag börjar med att med värme kalla på Gizmo…

- Gizmo kom…

Vips så kommer han direkt…

Jag fortsätter att ha kommunikation med honom, pratar människospråk men han är med på noterna…

- Ska vi gå ut en sväng…

- Gärna, ser det ut som han tänker  för han är med mig direkt…

Denna kväll struntar jag i kopplet för han är oftast lös och jag öppnar dörren…som vanligt så står han lugnt bakom mig för att vänta på att allt är ok och när jag börjar gå så kommer han efter.

Sedan går vi i mysig takt längs med gångvägar och gräsmattor. Det har regnat och det är ganska blött lite överallt men luften är skön.

Inte ett ord säger jag till Gizmo när vi går för han älskar att nosa runt och se vad som hänt sedan sist…mina ord skulle bara ge honom mera att tänka på och inte kunna njuta av prommisen fullt ut.

Han följer mig utan att jag behöver kolla…inte helt bakom men nära hela tiden. Då och då stannar han till för att nosa lite extra och när han märker att jag kommit långt fram så kommer han som ett spjut farande för att vara hyfsat nära igen.

Jag behöver aldrig kalla på honom…han följer mig av egen fri vilja!

Han sätter sig och bajsar och då stannar jag upp lite längre fram för att inte stressa honom…han kan lugnt bajsa klart och när han bajsat klart så rusar han fram till mig och går vid min sida när jag skall gå och och plocka upp efter honom.

När vår prommis fortsätter  utan ord så är vi  tillsammans i en djup bonding – vi tillhör samma flock.

Skulle fara hota skulle vi samarbeta och jag skulle ta största ansvaret dvs skydda honom från det som sker, t.ex ett hundmöte där vi inte känner flocken som kommer.

Det är en glad och pigg Gizmo som är med mig hela tiden och jag njuter verkligen av att han har sån bra kontakt med mig, utan att jag måste kräva något från honom.

Han blir 5 år i höst och jag känner mig så glad att jag aldrig ryckt i honom eller pressat honom för att han inte velat lyda… jag har aldrig stirrat i hans ögon eller på annat sätt visat frustration när han inte förstått vad jag menat.

Jag vill bara dela med mig av enkelheten i Amichien Bonding med förhoppning att kunna inspirera dig som läser att börja eller fortsätta med metoden. 

 Det är när grunden är på plats i hemmet som vi slipper ha problem ute i den större världen. De flesta jobbar med att träna på plats där problemen finns och når inte själva roten av det som behöver ändras.

Det är inte bara hunden som mår bra av att få rätt information… vi själva  blir så mycket mer trygga i vårt hundägarskap så de goda ringarna bara rulla på och blir fler och fler.

Trevlig kväll till er alla!

Mervi

Wow va det är inspirerande att läsa era inlägg… kommentarer från mig är ointressant för det som ni skriver talar för sig själv.

Otroligt mycket medvetenhet och tanke på hur våra hundar mår…super, helt enkelt!