Som statstjänsteman blir man utsatt för olika försök till bestickning – särskilt inom universitets och högskoleväsendet. Men många som tar emot mutor vet inte att det är mutor. Ett intressant område som borde genomlysas är de forskningsprojekt där näringslivet är finansiär. Huvudfrågan är hur man avtala om att de tilldelade medlen ska användas, men främst hur forskningsresultatet skall användas. Enligt min erfarenhet så får man gå på en knivegg när man tar emot forskningsmedel från näringslivet. Är forskningen till för att lösa ett visst problem, där resultaten skall användas av företaget i dess marknadsföring? Är  den beställda forskningen så specifik för just ett speciellt företag, eller grupp av finansiärer där resultaten inte är att ses som allmännytta – då ligger man så farligt nära gränsen till korruption så jag anser att hela projektet bör ifrågasättas. Mer generellt riktade pengar är enklare att hantera. Om ett företag eller en organisation tilldelar forskningsmedel utan några specifika krav annat är till exempel att pengarna ska gå till exempelvis lärosätets teknikforskning, då är allt ok. Förr i tiden hade universiteten och högskolorna så kallade forskningsinstitut som var autonoma vilka gjorde allt mycket lättare i fråga om att hantera externa medel.

Nästa sak som är vanligt förekommande men där man tydligt gått över gränsen till korruption, är när ett företag eller en organisation betalar en professor för att denna skall resa utomlands för att som professor representera företaget eller organisationen. Man betalar således för att ”låna” en professorstitel i eget syfte. Detta otyg måste stävjas till varje pris eftersom det är så oerhört vanligt förekommande och lättlurade professorer kan omedvetet sko sig på detta. Samtidigt saknas kompetens inom administrationen och högskoleledningarna i dessa frågor om de accepterar att skicka ut professorn på sådana uppdrag.  Det gör inte heller någon skillnad i praktiken om professorn begär tjänsteledigt för denna sort resa. Det är titeln ”professor” som finansiären betalar för, och det är en statlig titel.

Jag tänker själv att pröva några sådana fall som jag känenr till för att se hur domstolarna agerar när dom får frågan åpå sitt bord.

Samma sak gäller de rättsvårdande myndigheterna. Vi har lagar från 40-talet som bestämmer hur vi ska förhållas oss år 2012. Det har hänt ganska så mycket under dessa 70 år. Det räcker bara, med att se tillbaka på 80-talet vilken annan värld vi levde i då. Därför behövs nu mer än förr det akademiska rummet, där tankar och idéer får flöda fritt utan att lyda under Helårsprestationer och avklarade poäng som det råder en kraftigt fallande inflation i. Vi behöver nya ledare inom akademin. Ekonomismen och populismen måste stryka på foten för ett mer gediget akademiskt arbete. Att omforma utsparkade ASEA ingenjörer till professorer som fortsätter i samma hjulspår som på 80 talet är inte att driva forskningen framåt. Inte heller att bara anställa från den egna läroanstalten utexaminerade doktorer utan konkurrens sätt dem på en mer internationell spelplan. Flera av dessa ”nyare” doktorer som, genom ett osunt genusperspektiv får utöva kvasiforskning beroende på sitt kön är inget att bygga upp vår teknologiska framtid på. Allmänheten måste även våga ifrågasätta alla ”mer eller mindre lättköpta” akademiska titlar som förr förknippades med god och gedigen kunskap, men som nu bara är ett förkläde för personen egenintresse.

Högskolelagen är noga med att man måste hålla tider vad gälelr doktorandtjänster, men när regionala företag och exempelvis Energimyndigheten betalade kunde ju doktornaden göra annat ansåg man. Doktorander fick hjälpa professorn med att arrangera konferenser, ta hand om utländska gästforskare och fixa bostäder, mat med mera åt dem. Men någon ”betalning” fick man inet utan allt skuylle ingå i de forskningsmedel som var öronmärkta för forskning.

Att på ett akademiskt sätt kritisera andras forskning var och är förbjuden på vår administration. Om man vill ha högt till taket i det akademiska rummet så medför detta repressalier från med doktorander. En akademisk jantelag utvecklade sig så småningom. Och det kan konstateras att risken förelåg att forskningsresultaten var mer eller mindre felaktiga. Jag har läst artiklar inom miljö där doktoranderna tagit 2-3 prover och utfört någon slags statistisk slutledning av detta och sedan fått det publicerat i internationella journaler. Givetvis har man inet beskrivit att det bara är några fåtal prover man tagit, för allt måste gå fort från provtagning till accepterad artikel i journalen. Det är även så att doktorander får sitta och söka sina egna forskningsanslag trots att detta är handledaren och forskningsledarens ansvar. Doktorander måste således hela tiden hålla forskningsledaren under armarna då denne anser sig behöva ha tid till att ut och hålla miljöpolitiska föredrag runt om i regionen.

Vad gör då Myndigheten Mälardalens Högskola åt allt? Faktiskt ingenting. Den seniora forskningen lägger m,an ner till förmån för nyutexaminerade doktorer som mer är ja sägare till ledningen än självständigt tänkande forskare. Myndigheten har i sig själv svåra problem med att klara av den dagliga förvaltningen på ett juridiskt korrekt sätt. Det är Justitiekanslern, massmedia samt Överklagandenämnden för Högskolan som lär administartionen på Mälardalens Högkola hur myndighetsförvaltning går till eftersom man gör så grova fel från skolans sida vilket påvisar brister på kompetens att sköta en myndighet.

Men verkligehten brukar alltid hinna ikapp som man säger. Nu står delar av förvaltningen på Mälardalens Högskola vid ett vägskäl. Ska man fortsätta som vanligt eller köra efter regelboken i alla avseenden? Att vår akademi (HST) skall kunna uppnå någon form av akademisk exellens enligt EU:s statuter är en utopi sett från dagemns situation. Att hela tiden bygga nätverk, söka pengar och när man får pengar göra andra saker, är helt fel väg att gå. Finansiärerna måste nog strypa kranarna till HST forskningen och efterfråga vederhäftiga resultat innan man bidrar med nya pengar. Det räcker att man tittar på de bilder som jag lagt upp och som TV4 filmat från vårt forskningslabb, för att inse att allt är en ny sort av kvasiakademisk lekskola.

Jag vill slutligen tacka alla er som skickar kommentarer och ber mig att sluta med denna blogg. Vi ahr yttrandefrihet i Sverige och detta kommer jag att utnyttja. Jag tänker inte heller nedlåta mig till att lägga upp alla mina betyg på bloggen som någon kräver. Jag tänker även som blogagre fortsätta att ge mig den rättigheten att vad jag skriver står jag för och om någon annan vill skiva i min blogg så ger jag inte tillåtelse till detta. Man kan starta en egen blogg på exempelvis www.metrobloggen.se eller annan blogg, men jag bestämemr vad jag vill ha med i min blogg och inte några kverulerande ”besserwissers”. Så är rättsläget idag i den svenska grundlagen gällande fria åsikter och att få publicera dem. Jag har många vänner som kommer från länder där man kan bli huvudet kortare om man delger sina åsikter till andra eller kritiserar det allmänna som myndigheter med mera. Jag tänker med all kraft förhindra en utveckling i sverige åt det hållet som dessa diktaturer anammar.

Vi har en yttrandefrihetsgrundlag, och de som har nadra åsikter än jag har full rätt att skriva egna bloggar, däremot har man ingen rätt att påstå att jag begår brott, pantar mig själv samt är farlig för omgivningen. Dessa påståenden är straffsanktionerade inom Yttrandefrihetsgrundlagen eftersom alla har rätt att delge sina åsikter på nätet, med undantag då givetvis. Mina inlagor är vägda på guldvåg innan de publiceras så att de inte bryter mot någon lag.

Det finns säkert fler kurser som drabbats av samma olyckssaliga neddragning. Inom området miljövetenskap är det många kurser som är inställda. Frågan är om de som går programmet eller sökt in på programmet kommer att få en utbildning som har någon status överhuvudtaget. Som arbetsgivare skulle jag vara mycket misstänksam om det kom en nyutexaminerad miljövetare som knappt läst någon ekologi alls, eller LCA e.dy. Det ser inte bra ut i nuläget att agera på det sätt som man nu gör. varför bromsar man i uppförsbacken?????

Akademichefen på HST klarar inte av att bli emotsagd eller ha fel. Då exploderar hon. Detta är ett tydligt tecken på total brist på ledarförmåga. För att utgå från egen erfarenhet kan konstateras att om akademichefen hade hund skulle denne med säkerhet reagera agressivt och uppgivet både mot matte och omgivning. Vi människor döljer sådana känslor vilket gör att många ”går i väggen” och i tysthet mår dåligt. Samtidigt finns det människor med extremt dåligt självförtroende som ser upp till den despotiske ledaren. Det är alltså inte chefen som är det största problemet, det är alla de som inte vågar säga ifrån på skarpen.

Som jag tidigare skrivit finns det 3 ärenden hos DO för utredning gällande HST och diskriminering – främst i förhållande till funktionshinder.

Jag har fåt frågan från flera varför jag tar den här striden.  Det finns en djupt rotad tradition att inte ta del i konflikter i Sverige. Men det är inte konflikten som driver mig utan mer demokratiska och juridiska principer. En myndighet måste underordna sig gällande lagar och när som nu är fallet, en del av en myndighet kör med egna lagar så känenr jag det som min demokratiska plikt att ta striden. Jag skulle mycket hellre göra klart min avhandling men nu anser akademiledningen tydligen tvärtom mot vad jag vill och vad domen säger. Jag har ett skriftligt beslut från högsta ort på Mdh att vår akademiledning inte har någonting eller få ha någonting med mig att göra längre gällande min forskning. Detta beslut har akademichefen nu åsidosatt utan juridisk bärighet som i så många andra fall som beskrivits om i denna blogg. Så fort en myndighet söker förenkla sina rutiner för att passa myndigheten medför detta svårare för medborgaren att hävda sin rätt. Alla som är satta att jobba i en myndighet med myndighetsansvar har betalt av stat eller kommun att sköta sitt jobb för att serva allmänheten etc. Allts inte tvärt om. Det visar sig för varje dag att man i Sverige kör ett eget race oavsett vad lagstiftaren säger eller andemeningen i lagen. Myndigheten tänker först på att rädda sitt eget skinn, sedan på att rädda sina lakejer och sist på att serva allmänheten eller den som drbbats av konstiga myndighetsbeslut. Därför har jag tidigare gjort framställanden till politiska företrädare att man gör en lagändring där man stärker tjänstemanna ansvaret inom den offentliga sektorn. Gör man fel, bryter mot lagen och reglerna, skall man få en knäpp på fingrarna. I dat får man på sin höjd kritik och sedan business as usual.

Nej, i stället för en konspirations teori så har händelserna på HST mer likheter med Napoleon att göra. Ni som kan er ”Nappe” vet hur Napoleon ledde sina trupper i fält. Han ledde dem men delegerade ansvar och styrmedel till unerchefer som egentligen inte fick använda dem utan ”Nappes” acceptans.  Napoleon hade en sytabschef som hette Berthier som Napoelon var mycket beroende av. ja, så beroende så att hankunde inte arbeta utan att Berthier var med in i minsta detalj. Samtidigt var det Berthier som fick all skit på sig då Napoleons arme besegrades i Waterloo. Anledningen till att Napoleon förlorade i Waterloo var just att Berthier inte var där. Hela det franska ledningssystemet var på samma sätt som inom HST extremt personfixerat. Det är ju faktiskt så att intet nytt under solen. I bland är det bra som chef att läsa på sin historia lite och ta lärdom av andras misstg. Jag tjatar om dessa ledarskapsfrågot och oegentligheter inom statsförvaltningen på grund av att jag som riskanalytiker ser olika saker som håller på att hända. Händelserna på Mälardalens Högskola är bara toppen av ett isberg, men jag gör som många kända män, gräver där jag står.

En annan intressant konspirationsteoi på HST är den socialdemokratiska konspirationen. Den går ut på att fd rektor Ingegerd Palmér, vas socialdemokrat och hade stora visioner om sammanslagningen med Göran Persons universitet i Örebro. Dock vann alliansen valet och planerna gick om intet. Vid förra valet var det som bekant bara socialdemokraterna som fick komma och prata på Mälardalens Högskola och det är utifrån detta som den socialdemokratiska konspirationsteorin härstammar här. Jag tror att allt bara är en fråga om uruselt ledarskap och inkompetenta hantlangare till dåvarande rektor, samt en gymnasial grundsyn från akademiledningarna  på studenter och hur studierna skulle bedrivas (Givetvis med många undantag). Allt är bara frågan om den massproduktionshysteri som varit inom universitets och högskole världen sedan början av 1990 talet då alla regionala högskolor expanderade till de närapå sprack. Nu kommer så det stora jobbet med att städa upp efter festen och det är en gigantiskt jobb för kommande ledare inom akademierna.

Rättsäkerhet är ett begrepp som man rykt loss från vår grundlag och omtolkat till sin egen fördel. I ett brev som jag har fått från en kronofogde Björn Lindner i Västerås, definierar han begreppet rättsäkerhet sålunda; ” Som myndighetsperson fattar man ett beslut oaktat alla påståenden från alla inblandade parter. Rättsäkerheten ligger sedan i att det står parterna fritt att överklaga hans beslut”.

Det är våra folkvalda politiker som är de lagstiftande, och jursiterna de som ska bland annat hjälpa oss lekmän att reda ut begreppen och lagarnas intentioner. I dagens samhälle förleds man att tro att allt är tvärt om. Lagstiftaren måste tolka juristernas tolkningar av lagstiftnigen. Även medborgarna har skyldighet att kä’nna till våra lagar, men vem informerar dem om dessa och dess innebörd?. Jag som forskare brukar skriva vetenskapliga artiklar inom mitt område, som sedan publiceras. Så gör även juristerna. Men vem publicerar man för? Inte gör man det för gemene man. Alla nya rön och tolkningar inom juridiken undanhålls allmänheten på ett tydligt sätt. Mina forskarrön ändrar inte vardagen för gemene man. Juridikens forskarrön och nya tolkningar kan drastiskt förändra hela samhället – och vi har inte tillgång till att få fram informationen.

När det brinner under fötterna på en chef inom statlig sektor finns det två standard lösningar att ta till för att rädda sitt eget skinn. Det förta är att man går ut med att man bara ville väl men att allt blev fel. Att vilja någon väl är ett mycket drastiskt och egoistiskt sätt att tänka. Det är då jag som chef som definierar vad väl betyder etc. Nästa sak som man kan göra som chef när det brinner under fötterna på en är att lägga över ansvaret på någon underlydande. Någon måste ta skiten. I och för sig finns det ett tredje sätt men det är så märkligt så att man använder det alltför ofta. ”Jag tar mitt ansvar och avgår som chef”. Vad är det för ansvar man egentligen tar genom att pipa ut köksingången? Ni anar inte hur spännande det är att observera chefer inom den statliga sektorn. jag som zoolog har tillryggalagt mycket tid på att observera djur beteenden – och däremellan ligger väldigt lite skillnad i ledarskapet mellan människa och djur, förutom att inom djurvärden är ledaren tydlig och verkligen tar ansvar för sina undersåtar. Hos oss människor så säger vi bara att vi tar ansvar – men det gör vi egentligen inte. De som tar ansvar på en arbetsplats åker ut med huvudet före.

Jag kommer att återgå till att uppdatera alla mina läsare på de utredningar som jag initierat inom delar av Mälardalens Högskola och de oegentligehetr som förekommit där. Ännu har jag inget mer konkret att skriva om, men jag vet att en polisutredning lär vara avslutad och åtal skall väckas. Så fort jag vet mera skriver jag om det här i min blogg.

Dessa rader kan nog tillskrivas alla studenter inom olika fakulteter i Sverige. Massproduktionen av akademiker har slagit ut i full blom. Vidare i artikeln står att läsa; ”Svenska universitet och ekonomihögskolor kommer få det svårare att rekrytera toppstudenter om denna utveckling fortsätter, något som kommer att färga av sig på Sveriges akademiska position och rykte”.

Skribenterna har fär bara delvis rätt. Rätt i de delar som berör denna massproduktion av studenter, men fel inom området ekonomi. I de flesta länder förutom Sverige är ekonomi ett matematiskt ämne. De som vinner Nobelpriset i ekonomi är matematiker som applicerat sin matematiska forskning på ekonomi.

Men i massproduktionens och eknomomismens era som vi idag befinner os i är lärarens roll i sammanhanget ganska så sekundärt. Lärarna styrs av administrativa pålagor. Man anställer lärare som helst av allt skulle behövas inom andra arbetsplatser. Ser vi på min fd akademi på Mälardalens Högskola så hittar man lärare utan egen erfarenhet av akademiska studier, lärare utan fullbordad akademisk examen, lärare inom politiska områden utanför vetenskapens ramar, etc. Lärarna måste efter varje kurs bedömmas utifrån en ”gilla”utfrågning. Skribenterna i Svd skriver om detta; ” Utvärderingar av lärarnas undervisningsinsatser ska vara ett löpande inslag i verksamheten och resultaten leda till påtagliga åtgärder. Det är en självklarhet vid bättre utländska universitet, så varför inte även här?”

Universiteten och högskolorna måste hitta ett bättre utvärderingsinstrument som kan användas löpande under kurserna. Men studenterna måste själva ta på sig ett ansvar för sina studier och arbeta hårdare. Det är inte ovanligt med studenter som bara lägger ner ca 5-10 timmar i veckan åt studier och hankar sig igenom program. Här har skribenterna i Svd ett förslag; ”Vi efterfrågar en utveckoing där djupare skriftlig och muntlig analys och nutidsbaserade fallstudier genomsyrar hela utbildningen. Kunskaper i skrift och tal måste praktiseras dagligen. Det är kunskap som efterfrågas av oss direkt när vi lämnar universitetet. Det behövs alltså mer interaktion; i dag utgör seminarier med gemensam analys och diskussion exotiska inslag i undervisningen”.

jag ska vara ärlig här, men jag tror att med dessa krav skulle flertalet av mina fd kolleger inte klara av sina jobb. Det skulle krävas en betydligt större akademisk tankeskärpa och ett bredare synsätt på sina respektive ämnen för att kunna få saker till stånd som skribenterna önskar.

jag håller däremot med skribenterna i deras avslutning;

” Ansvaret för att nå en lösning på de problem vi dagligen möter ligger dels hos lärosätena, dels hos riksdag och regering. För universiteten gäller det att bryta gamla vanor och principer, något som kommer att kräva tydligt ledarskap och nytänkande. För riksdag och regering gäller det att se över den modell som tillämpas för anslag till högre utbildning som i dag i alldeles för hög grad värderar kvantitet före kvalitet.

Vi får utifrån anslagspolitiken till de högre utbildningrna chefer som anammr masproduktion av studenter och som arbetar om högskolorna till att likna gymnasium allt mer. Det är även en trend inom svensk statsförvaltning att hel tiden vilja ha in ”nya ögon” i verksamheten. Exempelvis disputerade barnsociologer som ska administrera och sköta om forskningen inom teknik och naturvetenskap, som vi har på Mdh.

Om vår nya rektor Karin Röding, verkligen vill något med Mdh, så har hon här alla chanser att få Mdh att gå oerhört starkt ur den akademiska dvala som finns idag. men detta kräver räfst och rättarting på olika plan. Den kvantitetstänkande personalen måste ovillkorligen bytas ut till en ny och mer akademisk kvalitetstänknde personal. Detta gäller givetvis inom ledarskikten på både avdelnings, akademi samt central nivå.

När det gäller JK:s granskning av akademichefen och fd rektor på Mdh och hur de gett kolleger repressalier efter att kollehgerna gått till massmedia med olika oegentligheter, har det till JK inlämnats nya bevis dokument. Bland annat ofentliga handlingar som funnits på nätet och som skickats ut till anställda där man inte vill att personalen skall utnyttja sin grundlagsskydade rättighet att få kontakta pressen om oegentligheter. Det står i dokumentet klart och tydligt att man anser att det är bättre att man går till akademichefen med klagomålen i stället. (Men om det är akademichefen man vill klaga på, vem går man till då?).

Det förekommer även en förundersökning mot akademichefen gällande brott i brottsbalken nämligen falsk tillvitelse. Så vitt jag vet så är förundersökningen igång.

Om det blir domar i alla dessa mål får Mdh prolem. Det kan bli en hel del som måste sluta på mdh och man blir nog tvungen att ta in akademiker istället, om man nu vill ha en högskola i Västerås vilket jag evinnerligen hoppas att man vill. Men när Mdh är klara med sin tvätt av byken kommer det att bli lättare att tvätta byken på andra lärosäten med liknande problematik. Samtliga dessa processer, samt de tillsynsärenden som ligger hos Högskoleverket kommer på sikt att gynna Mdh.det är bara att hålla ut och att bidra i utredningar så att allt kommer fram i dagen.

Det är elakt men sannt. I alla gruppdynamiska organisationer finns vinnare och förlorare. Det gäller att ha en majoritet av vinnare för att gruppen ska funger. Förlorarna söker sig snabbt bort i från organisationen. Men det måste också vara tydligt med vilket syfte organisationen har. Vilket syfte har Mdh? Vilket syfte har HST? Att massutbilda ? Att forska ? Att bara administrera ? Det är utifrån dessa enkla frågor som högskoleledningen måste fatta ett beslut. Vad vill vi , och vad ska vi göra. Vad får vi göra och vad får vi absolut inte göra.

Idag kom så domen från Överklagansnämnden för högskolan gällande återtagande av forskningsresurser för mig. Domen var enhällig och jag skall få återgå som doktorand. Denna fråga har ledningen för HST arbetat hårt med sedan julen 2010. Nämnden skriver i sitt avgörande;

”överklagandenämnden bifaller överklagandet i övrigt och beviljar Henrik Jacobson fortsatt rätt till handledning och andra resurser. Enligt 5 Kap. 1§ högskolelagen (1992:1434) får Överklagandenämndens beslut inte överklagas. I avgörandet har deltagit chefsrådmannen Annika Sandström, ordförande, f.d. förvaltningschefen Eva Borgström  ,f.d. rektor Olle Holmberg, rådgivaren Bengt Johansson, chefsjuristen Lennart Jonsson, professorn Bengt Lindell och rådmannen Magnus Åhammar. Föredragande harvarit verksjurist Sofia Almqvist.”

Vad jag nu förväntar mig är att en handfull personer på MDH omedelbart ställer sina tjänster till förfogande efter detta nederlag, bland annat kanslichefen, personalchefen, akademichefen för HST, vice akademichefen HST, administrativa chefen HST samt ordförande i handledarkommittén.  Dessa personer och före detta rektor Ingegerd Palmér är de som drivit ärendet och även utifrån, som konstateras i domen, rena lögner har överträtt regelverket, utifrån proportionallitetsprincipen.

”Överklagandenämnden anser att högskolans åtgärd att dra in hans rätt till handledning och andra resurser inte står i proportion till den ringa handledarinsats och till den tid som rimligen kan behövas för att studierna ska kunna slutföras i en nära framtid. Mot denna bakgrund gör Överklagansnämnden bedömningen att Henrik Jacobson ska ha fortsatt rätt till handledning och andra resurser. Överklagandet ska således bifallas.”

Om man ser rent juridiskt till vad Överklagansnämnden säger så har Mälardalens högskola och de ovan angivna personerna på ett rent lagvidrigt sätt begått rejäla övertramp på enskilds rättigheter. Nästa steg blir nu en förhandling om skadestånd vilket först kommer att ske mot rektor och om ingen överenskommelse sker omedelbart är det en fråga för Justitiekansler att bedöma skadeståndet.

I dag 28 juni 2011 är undertecknad kallad till polisförhör angående Justitiekanslerns initierade förundersökning mot professor Dahlqvist för spårande av källa. Övriga vittnen kommer att höras även de inom kort. MDH har nu stora problem framför sig men jag tror att den nya rektorn är både medveten och kapabel till att bringa ordning och ”tvätta byken” inom HST. Som ett steg i detta kan ses den utredning om vilken examinationsrätt som HST har för forskarstudier, där ämnet teknik med all tydlighet har utgått. Flera andra punkter som berörts hos överklagandenämnden kommer även de att bli föremål för utredning hos tillsynsmyndigheten, såsom tillsättning av doktorander och deras finansiering etc.

Näst steg är att se hur man likt fågeln Fenix kan få fram en ny organisation samt utveckla Mälardalens Högskola genom att ta lärdom av vad som skett. Min tydliga uppfattning är att det kommer att föreligga avskedanden inom akademin främst dess ledning i höst. Sopkvasten kommer att sopa uppifrån och ned till avdelningschefs nivå. De som ”åker” kommer säkert inte att förstå varför eller på vilka grunder de avskedas. Att rektor tidigare har stött dessa personer och snart kommer att ge dem kalla handen är en process som vi har sett på många liknande fall. Ett lokalt exempel är på Västmanlands tingsrätt då lagmannen stöttade sin rådman fram till dess att JO lämnat så stark kritik så att lagmannen blev tvungen att gen rådmannen andra arbetsuppgifter. (se JO 393-2008).

All började med en mejl korrespondens mellan två adjunkter och utbildningsledaren och denna korrespondens visar hur lätt det är att lägga ner en kurs. Jag har av en av läsare till denna blogg fått mig tillsänt dokumentation om hur en kurs i miljörätt lades ner på högst tveksamma grunder. I detta fall som inte är unikt för HST ser man tydligt att allt från akademichef till avdelningschef och utbildningsledare inte har en minsta aning om hur man sköter en akademisk institution eller hur man beter sig mot sina medarbetare..

Jag delger er här hur mejl korrespondensen gick till men har av hänsyn till inblandade personer tagit bort namnen. Jag har dock behållit tjänstetitlarna så att läsaren kan förstå vem som basas över vem. Slutligen kommer det brev som jag mottagit och som visar konsekvenserna av mejl korrespondensen efter några månader.

4 maj 2010 (11:26)

Till utbildningsledaren och L.

Hej! Jag har pratat med H och det finns tankar på att ställa in miljörättskursen i höst. H bad mig att ta kontakt med er angående detta. Miljörättskursen WMX003 är som ni vet förkunskapskrav till miljöledningskursen och till miljörätt fördjupningskurs. Kommer miljörättskursen att ställas in nu till hösten får det följdverkningar på miljöledningskursen och miljörätt fördjupningskurs och då måste ni fundera på om dessa kurser ska ställas in också. Det här verkar inte vara någon bra idé att ställa in kursen med tanke på vad det för med sig

Hälsningar A.

4 maj 2010 (11:40)

Hej A ! Vi diskuterade miljörätten. H:s uppgift till dig byggde på att han hade fått fel siffror från administrationen. H trodde vi hade tre sökande + 10 magister studenter. Det som gäller är att vi har 9 sökande utifrån och 4 på program (energiingenjörer). Vi hade också 10 sökande från magistern i miljö och hälsoskydd till en början. Magistern är vi tvungna att ställa in pga så få sökande vilket gör att vi har endast 13 studenter på miljörätten. Av erfarenhet vet vi att av fristående studenter dyker det upp kanske hälften. Jag måste diskutera detta med B och E eftersom studenterna troligtvis är energiare.

Vi är väl medvetna om följdverkningarna på de andra kurserna. Förra året hade de 3 (miljöledning) respektive 6 (miljörätt påbyggnad)sökande vilket är alldeles för få för att ge kurserna.

Det kanske är bättre att lärarna får tid att utveckla kurserna till det nya programmet?!

Vi måste i vilket fall bestämma oss denna vecka och du blir den första som får veta beslutet. Jag är ledsen att det har kommit så många olika uppgifter. Jag har mycket att ta igen sedan min ”volcation”

Hälsningar

Utbildningsledaren                  

4 maj 2010 (16:39)

Till avdelningscheferna H och E, från utbildningsledaren

Hej!

Efter att ha presenterat ansökningssiffrorna för miljörätten för akademichefen så har hon beslutat att denna ställs in. Hon är medveten om att det inte finns ett stort val för studenterna att läsa miljökurser i ramen för energi och miljöprogrammet. Jag slog upp de studenter som har sökt kursen och det visade sig vara en energi- och miljöingenjör och en civil i samhällsteknik .

Utbildningsledaren

4 maj 2010 (17:11)

Till utbildningsledaren

Hej!

Eftersom kursen finns med i utb .planen så är ju förfarandet minst sagt märkligt på gränsen till oförskämt mot de studenter som vi lockar hit i tron om att de kan få en utbildning inom miljö. Dessutom krävs kursen för MKB- kursen och då finns bara en miljöinriktad kurs kvar för den som valt energi- och miljöteknikprogrammet. Dessutom brukar det vara en hel del byten i sista stund för valbara kurser.

Jag utgår från att någon, helst akademichefen, snarast kan informera våra energistudenter för möjlighet att profilera sig mot miljö i energi- och miljöteknikprogrammet starkt begränsats. Jag hartidigare fått ta emot en hel del sarkastiska och ironiska kommentarer från studenterna i samband med senaste programutvärderingen när det gäller miljöinslaget i programmet. (se senaste utvärderingen som jag skickade ut) och vi har lagt ner en del krut på att kunna erbjuda studenterna något i miljöväg för de två sista åren detta program pågå. Vi borde snarare informera studenterna om möjligheten inkl. annan marknadsföring men framför allt ha ork att hantera detta i två år till.

Adjunkt B

4 maj 2010 (17:40)

Hej B!

Jag håller med dig i princip och det var inget lätt beslut för akademichefen att ta men det var trots allt endast en student från energi- och miljöingenjörsprogrammet som sökt.

Nästa år kommer miljörätten och MKB gå i det miljövetenskapliga programmet, samt då finns det även mer miljöinriktade kurser som ges på det miljövetenskapliga programmet att söka för dessa studenter som fristående kurser.

Utbildningsledaren

4 maj 2010 (18:21)

Till utbildningsledaren

Hej!

Visst för framtiden ser det bättre ut då vi inte lovar mer än vi kan hålla men vi har ett ansvar för ett bra avslut, irritation sprider sig så lätt.

Adjunkt B

5 maj 2010 (08:34)

Hej B!

Ja, jag vet i dagsläget inte vad vi ska göra för att rädda miljökurserna. I och med att man tar bort miljörätten eftersom det är för få studenter, 13 sökande, innebär det att miljörätt fördjupningskurs och miljöledningskursen försvinner till våren och jag har förstått att även MKB kursen är i riskzonen. Jag anser att detta är inte klokt och jag håller med dig om att det här ger på sikt dåliga signaler utåt.

Vad jag vet har man aldrig ställt in någon miljörättskurs vid andra lärosäten trots att uppslutningen varit liten. Då menar jag att det varit färre studenter än vad vi har haft de senaste åren.

Adjunkt A

5 maj 2010 (08:48)

Hej!

Jag har inget emot varsel eller nedläggning, det finns annat och roligare saker att göra. Däremot har vi som proffs skyldighet att reagera mot galenskaper, MdH har lovat studenterna en viss utbildning och är skyldiga att ge den. Skulle någon student kräva sin rätt får detta allvarliga konsekvenser och badwill.

Adjunkt B.

Tyvärr slutade inte berättelsen med detta. Adjunkt A fick mer eller mindre ”yrkesförbud” inom sitt ämne efter en strategisk omplacering.  Miljörättskursen lades ner för höstterminen och en ny adjunkt anställs i år för att hålla i den. Adjunkt A känner sig kränkt och sårad och har anmält allt till Diskrimineringsombudsmannen DO.

Situationen har blivit så svår för adjunkt A, att vi är flera som fruktar att hon inte kommer att orka existera längre. Detta har påtalats för det nya huvudskyddsombudet men denne vägrar att agera. Vad som är kvar är att gå en göra en rättsprocess mot huvudskyddsombudet. Adjunkt A beskriver sin situation enligt nedan:

Nu vill jag att någon tar tag i min arbetssituation.

 I samband med förhandlingar om övertalighet inom akademins juristkrets, övervakades min situation av SACO/JUSEK centralt. Efter diskussioner gick ledningen (administrativa chefen och akademichefen) med på att jag skulle få tillhöra samma krets som övriga som jobbar med juridiska ämnen. Inom ledningen ansåg man från början att miljörätt och EU-rätt inte var juridik därav den diskussionen.

Den 20 januari kallades jag till informationsträff med anledning av resultatet av förhandlingarna. Vid informationsträffen informerades jag om att jag skulle få vara kvar, alltså inte sägas upp. Den 8 februari blev jag kallad till möte med min nya chef och en av mina nya arbetskollegor för att diskutera arbetsuppgifter och lära känna varandra. Det jag inte visste var att även den administrativa chefen var med och vid det mötet meddelar hon mig att jag fråntagits mina arbetsuppgifter med omedelbar verkan och blev beordrad och förbjöds att från och med den dagen befatta mig med ämnet miljörätt, EU-rätt och arbetet med EU:s ramdirektiv för vatten. Enligt henne var detta en konsekvens av att jag vid övertalighetsförhandlingarna företrätts av JUSEK och togs upp i samma krets som övriga ”jurister”.

Det är också dags att jag får hjälp med att ta itu med varför jag inte ska få jobba med miljörätten och EU rätt som är mitt kompetensområde. Jag anser att hela agerandet från ledningen är det slutgiltiga resultatet av de trakasserier som pågått under över ett år mot mig. Mina tidigare arbetskamrater har berättat att man nu letar efter att ta in någon utifrån för att göra jobbet, det här är ju inte klokt. Vad håller Mdh på med? Det föreligger ingen arbetsbrist inom ämnet miljörätt och EU rätt. Det är självklart att jag som undervisar i dessa specialområden ska även undervisa i andra närliggande ämnen. För att bygga upp en kompetens inom miljörätt och EU- rätt krävs år av arbete eftersom dessa områden är mycket specifika och kräver en bred kompetens och dessutom sker förändringar och utveckling inom ämnena med ljusets hastighet. Vi är mycket få i Sverige som kan sägas besitta den här unika kompetensen.

Jag blir fråntagen mina arbetsuppgifter, omplacerad och blir behandlad som skit. Det här är kränkande.  Allt detta trots att det inte finns skrivet i några protokoll att jag ska tas ifrån mina arbetsuppgifter. Har facket förhandlat om detta? Var finns i så fall handlingarna där beslutet om att jag ska fråntas mina arbetsuppgifter?

Under våren blev jag även fråntagen min förtroendearbetstid om ligger i tjänsten som universitetsadjunkt.  Jag blir inkastad på kurs utan litteratur och möjlighet att förbereda mig, det här är inte rimligt. Det är både kränkande och oacceptabelt att ha en sådan arbetssituation. Vid mitt första avdelningsmöte vid den nya avdelningen blir jag offentligen förolämpad och kränkt av en av mina nya arbetskollegor, som anklagar mig för att vara inkompetent, varvid ett par av de nya arbetskamraterna hänger på och även de ifrågasätter mig. Ingen, absolut ingen i ansvarsställning vid avdelningen rycker in till mitt försvar. Den behandlingen är osedvanligt kränkande! Mina nya ”arbetskollegor” pratar inte med mig. Svarar inte ens på epost.  Eftersom de anser mig vara inkompetent för uppgiften att undervisa i förvaltningsrätt får jag inte heller hjälp och stöd i de kurer som jag nu ska undervisa i. Jag får ingen förberedelsetid. Det här behandlingen är både kränkande och oacceptabel.

 Mina arbetskollegor vid min forna avdelning står bakom mig men de kan tydligen inte klara av den här situationen, de har begärt att ledningen upphör med sina trakasserier och låter mig få arbeta inom det område som jag har min huvudkompetens och som jag jobbat inom under 13 år. Problemet är att de två avdelningscheferna spänner sig som tuppar och den nya chefen vägrar att rubba på sin inställning att jag inte ska få jobba med miljörätt.  Jag anser att det här rigida sättet att agera och blockera samarbete inom Mdh när kompetensen finns. Det här är direkt riktat mot mig personligen och är uppenbara trakasserier från överordnade.

Ska jag behöva ta tjänstledigt och ge miljörättskuren på annan ort för att jag inte får jobba med ämnet här??? Hela hanteringen av mig och mina arbetsuppgifter kan inte vara arbetsrättsligt försvarbart.

Det här är inte bra för varken Mdh eller för studenterna på sikt. Ja visst, JUSEK förhandlaren anser att det här inte är min sak men det är det i allra högsta grad. Det handlar om min kompetens och min arbetsmiljö. Det är självklart att jag ska jobba med fler kurser men jag måste ju för i helsike få jobba kvar inom mitt kompetensområde. Det här är ju larvigt och lågt vad är det för prestige situation jag hamnat mellan? Det här är prestige mellan avdelningarna, rigid inställning mellan två chefer och en arbetsledning som drivs av någon slags mobbingkultur, där jag hamnar emellan. Det är dessutom oprofessionellt handlat från Mdh’s sida. Varför ska jag straffas? Hela hanteringen av min kompetens är ett personligt riktat straff.

Jag har varit i kontakt med arbetsmiljöverket. Jag fick följande svar.

 ”Det är arbetsgivaren som leder och organiserar arbetet och ska klargöra vilka arbetsuppgifter som ska utföras.

Men – vägledande regler för en bra arbetsmiljö finns i 2 kap 1 § Arbetsmiljölagen:

”Arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället.  Arbetstagaren skall ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör hans eget arbete.  Det skall eftersträvas att arbetet ger möjligheter till variation, social kontakt och samarbete samt sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter. Det skall vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling liksom till självbestämmande och yrkesmässigt ansvar.”

Det kan väl inte vara avsikten att jag som arbetstagare ska bli behandlad på ett respektlöst och kränkande sätt. Vill du bli behandlad på det här sättet?

Det jag beskrivet är knappast överensstämmande med arbetsmiljölagen!

Med vänlig hälsning

Adjunkt A

En liten mejl korrespondens mellan utbildningsledaren som springer akademichefens ärenden får så stora konsekvenser som brevet ovan beskriver. Ledningen saknar all form av konsekvens tänkande på hur man hanterar sina anställda. Men det värsta är att den som initierade allt detta får nu MVG som utbildningsledare och premieras till avdelningschef inom kort. Hu så det kan vara när inte hjärnorna är påkopplade innan beslut fattas.

Till Justitiekanslern JK

Ärende; ert Dnr: 2721-11-30

Efter att ha erhållit och genom läst yttranden från rektor vid Mälardalens Högskola ser jag mig nödgad att få yttra mig ännu en gång i ärendet. Det finns ett antal punkter i dokumentet från Mälardalens Högskola som är vitala eftersom man tydligt ser att personerna det gäller ljuger för JK.

Mötet mellan Odelström , Forsberg och akademiledningen samt personalchefen

Att mötet skett råder inget tvivel om från några av parterna däremot vad som förekommit på mötet. Samtliga inblandade är överens om att Odelström och Forsberg mest var tysta under mötet. Man är även överens om att man diskuterat den kritik som Odelström skrivit om i sin insändare. Westlund säger att: ” Efter att hon, genom artikeln i VLT den 27 augusti 2010, fått tadel av Tommy Odelströms missnöje med HST:s ledning kontaktade hon personalchefen Jane P Ståhle för att rådgöra hur hon skulle gå till väga”. För att agera juridiskt rätt i denna situation skulle Westlund gjort en egen insändare och dementera Odelströms uppgifter, om hon ansåg dem så felaktiga. Istället gjorde hon och Jane P Ståhle följande ”De kom tillsammans fram till beslutet att bjuda in Tommy Odelström för att samtala om de aspekter som han upplevde sitt stora missnöje med. Ett möte ägde således rum på HST i september 2010 i syfte att i första hand reda ut vissa eventuella missförstånd eller oklarheter. Tommy Odelström valde emellertid att i huvudsak sitta tyst under mötet.”  Det finns bara en enda logisk förklaring till vad som hände. När en medarbetare kallas till sin chef för att diskutera känsliga saker – särskilt sådant som medarbetaren kritiserat offentligt i insändare – är medarbetaren i underläge. Sker händelsen på en statlig myndighet och en myndighetschef är närvarande upplever medarbetaren alltid att det är bäst att säga så lite som möjligt. Det är högst klandervärt av Westlund och Ståhle att överhuvudtaget diskutera insändaren med Odelström i detta läget. Odelström måste upplevt situationen som mycket ”tillrättavisande” oavsett vad som egentligen sades. Westlund erkänner att ”…mötet enbart initierades i syfte att diskutera de frågor som Tommy Odelström gett uttryck för inte fungerade vid akademin och för att eventuellt förklara vissa missförstånd som uppstått”.  Här är det viktigt att förstå att Westlund bara genom Odelströms insändare kunde veta om hans kritik. Han var ju svår att få kontakt med så man kan logiskt säga det motsatta att Odelström inte själv hade kontaktat Westlund med sin kritik. Nu har vi styrkt att han fick sig en tillrättavisning och inget annat av akademichefen. Varför skulle Odelström och Forsberg annars bara sitta tysta om det hade gällt en vänskaplig samtals ton i en konstruktiv diskussion? Det senare kan alltså uteslutas.

Jane Ståhle erkänner i sin beskrivning att ” inte förbjuda honom att yttra sig i media så som Tommy Odelström gett uttryck för  i anmälan, utan avsikten med mötet var att diskutera den turbulenta situation som existerade på HST”. Att det var en turbulens på akademin är därför styrkt och att Tommy Odelström beskrivit delar av den samma i sin insändare står nu klart. Men varför skulle man då ha detta mötet överhuvudtaget? Varför inte göra en dementi själva i tidningen? Mötet var initierat av de båda cheferna som en tillrättavisning av Tommy Odelström, efter hans insändare. Det finns ingen annan logisk förklaring än att detta var ett faktum och att Odelström upplevde det som  tryckfrihetsförordningen att en arbetsgivare informerar en anställd.

Men här begår Jane Ståhle en handling som jag anser måste prövas i domstol om det inte är brottsligt: ” Mötet handlade även om de uppfattningar om HST som Tommy Odelström gett uttryck för i artikeln i VLT den 27 augusti 2010. Ur hennes perspektiv som personalchef skulle det vara huvudlöst att inte försöka föra en dialog med en anställd som är missnöjd med sin arbetsgivare som Tommy Odelström uppenbarligen var, vid tillfället för skrivandet av artikeln.”  Här sätter sig Jane Ståhle sig själv över lagen, och då främst Tryckfrihetsförordningen. Detta bör utredas ytterligare anser jag.

Det slutliga beviset på att Tommy Odelström blev tillrättavisad på mötet kommer från Åke Forsberg. Han beskriver det som att ” Elvy Westlund vid mötet uppgett att Tommy Odelströms agerande var olämpligt och att sådana saker kunde skötas internt och att om så ändå sker får det till följd att skolan vanhedras.”  Detta vittnesmål kan tydligt styrkas genom samtliga påståenden tidigare samt ur ett logiskt perspektiv. Odelström upplevde givetvis allt som Westlund i form av akademichef sade var tydliga order och att följer man inte ordern så vanhedras arbetsplatsen. Även här anser jag att en förundersökning skulle kunna ge klarhet i om Westlund begått något brott mot TR.

Eftersom Högskolan ser mycket allvarligt på kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter” Men samtidigt gör bedömningen att det inte kan vara i strid med tryckfrihetsförordningen att en arbetsgivare informerar en anställd och samtalar med denne om vissa förhållanden på arbetsplatsen ” som den anställde fått en felaktig uppfattning om eller ställt sig kritisk till. Denna möjlighet för arbetsgivaren måste, enligt högskolans uppfattning, gälla även om den anställde i fråga redan har kontaktat media eller på annat sätt offentligt gett uttryck för sitt missnöje”. Vad högskolan inte ens vill beröra är om situationen inte är tvärt om –Tommy Odelström har inte missuppfattat något av vad han skrivit, men högskolan har missuppfattat vad som sker och har skett på skolan, och i sin okunskap då kräver rättelse för att rätta in folk i ledet.

Rektor skriver i beslutet till JK följande; ”Sammanfattningsvis kan det, enligt rektors bedömning inte anses vara i strid med tryckfrihetsförordningen att en arbetsgivare informerar en anställd, eller samtalar med denne, om vissa förhållanden på arbetsplatsen som arbetstagaren fått en felaktig uppfattning om eller i övrigt ställer sig mycket kritisk till”

Jag anser att det är dags att initiera en förundersökning om misstanke om brott mot tryckfrihetsförordningen.

För att styrka detta förslag bifogar jag ny bevisning i form av en tidningsartikel från VLT daterat  2011-04-16. Artikeln berör ett annat aktuellt ärende hos JK där förundersökning är inledd om misstanke om brott (ert dnr: 2343-11-30) I artikeln menar Professor Erik Dahlqvist följande efter att ha nekat att han jagar källa till massmedia: ”Om lagen förbjuder mig att ställa en sådan fråga faller hela rättsväsendet ihop” Vi skall nu veta att professor Erik Dahlqvist är forskningsledare, har varit dekanus samt har varit vice akademichef på HST. Allt rör sig om en osund kutym hos ledningen på akademin för hållbar samhälls och teknikutveckling på Mdh.

Nästa bevis är det dokument som Elvy Westlund delade ut till samtliga kolleger inför en konferensresa till Tällberg i augusti 2010. Kritik måste hållas internt.

Nästa bevis är mer av kuriosa, eftersom Högskolan lagt ned så mycket tid på att lägga över allt ansvar för turbulensen på högskolan på mig.  Man radar upp en massa myndigheter som jag har anmält oegentligheter till. Det är inte som man skriver att inget skett utifrån dessa anmälningar. Bifogar en artikel från VLT som behandlar hur HST misskött ekonomisk redovisning av forskningspengar från KK-stiftelsen. Flertalet anmälningar är faktiskt fortfarande under utredning.

Det sker i tre steg där vi redan hunnit in en bra bit i det maktmässiga  organisationsmanipulerande  systemet.

Traditionell: Konst och vetenskap har intill obegränsad yttrandefrihet.

Offentligrättslig: Yttrandefriheten reglerar i grundlagar

Arbetsrättslig: Yttrandefrihet regleras i avtal och i förhandling mellan parter.

Maktmässigt: Makten avgör med etikettsregler, organisationsmanipulering och legitimerade advokatyr.

(Stulet från Lennart Föreläsningsanteckningar

Vilka hinder finns det då för yttrandefriheten i det offentliga?

Vi kan säga så här;

Hur det borde vara

Moral och lag föreskriver att

Ämbetsmannen är skyldig att lyda överordnades beslut om inte dessa är olagliga, grovt oetiska eller olämpliga.

Ämbetsmannen är moraliskt och legalt (lex Sarah och lex Maria) skyldig att påpeka oegentligheter i verksamheten

Hur det faktiskt är

Yttrandefriheten begränsas av påhittade etikettsregler

1. Man får inte diskutera sedan beslutet har fattats.
2. Kritik måste framföras på ett trevligt sätt så att chefer inte blir ledsna.
3. Man får inte kritisera kollegor och chefen inför brukare och andra.
4. Chefer får inte uttala sig då folk tror de talar för myndigheten.
5. Anonym kritik bortses från pga osäker representativitet
6. Kritik kan äventyra den psykosociala arbetsmiljön.

Yttrandefriheten begränsas genom organisatorisk manipulering’

1. Låg anställningstrygghet.
2. Individuell lönesättning.
3. Befordran tillkommer myndigheten.
4. Kritiska personer köps ut.
5. Professioner neutraliseras genom hierarkibildning.
6. Bolagisering, entreprenadisering och privatisering.
7. Personer svartlistas.

Lennarts råd är därför ”Mitt val under nuvarande omständigheter – Om du anser att verksamheten är olaglig, oetisk eller olämplig så vänd dig anonymt direkt till massmedierna (viska) om du inte är absolut säker på att ha en chef som förstår yttrandefrihetens betydelse.”

Den tidigare rektorn för Karolinska Institutet KI menar utifrån att ”Humboldtuniversitetets avskaffande”;  – ”Att vara anställd vid KI med dess renommé och särklassigt starka varumärke bör ses som en stor förmån. Den som inte kan ställa sig lojal med sitt universitet bör uppmanas att söka sig bort oavsett  hur framgångsrik forskare man än är.”

Deem & Brehony (2005:22) skriver; ” Vi talar om detta som en affär i utbildning och egentligen inte om kurser, vi talar om produkter som vi måste sälja till studenter och industri. Det här är nu ett kulturellt skifte…de dagar när du bara levererade till studenter och de gillade det eller inte är borta. Nu levererar du till kunder. Och du måste leverera i tid och med kvalitet eller så går de sin väg. Och om de ger sig iväg finns det ingen inkomst och om det ingen inkomst och om det inte finns inkomster görs det inte några affärer. Om det inte görs affärer finns det inget jobb.”

Lundqvist avslutar sin föreläsning med att beskriva den nya akademiska chefstyp som håller på att slå igenom:

För dem som varken är hängivna lärare eller skarpa forskare är det som om Moses hade föst undan vattnet i Röda havet. För sådana akademiker har managerialismen skapat de medel genom vilka de inte bara överlever utan frodas. Hela deras liv består av uttalanden om uppdrag, lägesrapporter och granskningar av ett eller annat, kommittémöten, intervjuer och korridordiskussioner, telefonsamtal, e-mail och memoranda till varandra, konferenser med chefer vid Andra universitet, promotioner, priser och andra ceremonier. Allianser skapas, favörer utdelas, avtal sluts, tacksamhetsskulder gengäldas, karriärer gynnas.

Hur ställs då detta till den ledarstil som skett på Akademin för hållbar samhällsteknik vid Mälardalens Högskola . När VLT den 29 april 2011 beskriver den nu aktuella JK utredningen får akademichefen omedelbart minnesförlust. Hon skyller istället sitt eget tillkortakommande med att utpeka två av de personer som anmält henne som ”besvärliga personer som ständigt anmäler oss” Hon avslutar intervjun med ” Men det kommer, som vanligt när det gäller de här personernas anmälningar mot MDH, att rinna ut i sanden, eftersom det inte är sant”. Akademichefen har till och med utsett sig själv till så hög statlig chef så att hon står över justitiekanslern. Om inte detta är farligt ur ett demokratiskt perspektiv, så är vi farligt ute med en sådan chef inom det offentliga.

Efter en arbetsmiljöenkät fick så ledningen svart på vitt att man hade mertalet av personalen mot sig. Där skulle ledningen om det varit krut i dem, satt sina platser till förfogande. Därefter har utrensningen av oliktänkande skett i full fart. Hade man funktionshinder åkte man nästan på stubinen. Mälardalens Högskola gick ut med en reklamannonsering att på MDH går bara vackra människor. Vad som sedan skedde är väl känt. Forskningsfinansieringar försvann och hamnade på andra projekt. Först gick akademichefen ut i radio att det inte förelåg några oegentligheter. Efter en revision fick hon backa och kallade allt för pinsamt vid nästa intervju med länsradion. Därefter blev allt ännu mer rörigt och ledningen började bli allt mer despotisk. Tidigare hade rektor Ingegerd Palmer initierat en utredning kring den så kallade Iran-affären. Två professorer hamnade inför skranket hos Statens Ansvarsnämnd. Enligt nämnden var detta ärende det största som nämnden då tills hade haft uppe. Resultatet blev alltför lamt, där personal hoppats på att den professor som inte fick pension omedelbart skulle avskedas. Det blev tvärtom, denne premierades, och så till den milda grad att man i nuläget bedriver forskning som Mdh inte har examinationsrätt till.

Vi är en ganska så stor grupp som sedan sommaren 2010 satt ned foten. Vi har blivit kallade både det ena och det andra.  Bland annat skrev akademichefen ett offentligt dokument där hon påtalade att en fd anställd hotat personal med skjutvapen. Detta ärende ligger hos chefsåklagaren för utredning om falsk tillvitelse. Ledningen tillsammans med fd rektor har vid ett flertal tillfällen också gått ut med att man inte vill att personalen skall meddela tidningarna om ”interna angelägenheter”. Bland annat i insändare till VLT som i brev som delades ut till alla personal på HST inför en resa till Tellberg i augusti 2010. Allt detta är nu en fråga för justitiekanslern JK att utreda om brott har begåtts.

Jag vill avsluta på samma sätt som jag började, Mälardalens Högskola är en mycket fin högskola, dock ej så välskött som nuvarande rektor Karin Röding påstår. Vi har ett bra student material och kompetenta lärare. Tyvärr så följer ledningen fortfarande likt en vindflöjel vad som är inne för dagen och försöker att omskapa kurser med mera så att de passar sina mest lojala medarbetare, kanske inte vilka kurser som behövs i framtiden. Givetvis, vill jag påpeka, att detta gäller inte alla de kurser som ges på HST, mest inom tekniksidan. När jag började var vi en högskola på frammarsch. Nu är det mer som ett upphottat gymnasium inom vissa delar av HST.

Många brukade på skoj säga Mumindalens Högskola, nu har likheterna på flera sätt utkristalliserats.

Jag vill tacka alla ni som kommenterat mina inlägg. Fortsätt gärna med det. I den takt som jag hinner läsa kommentarerna kommer de att läggas ut på bloggen. De kommentarer som är för känsliga gentemot tredje man kommer dock inte att läggas ut.

I ett brev från Justitiekanslern JK 2001-06-15 med dnr: 2721-11-30 har JK beslutat att ha för avsikt att avgöra ärendet. Allt grundar sig i två JK anmälningar mot ledningen på Akademin för hållbar samhälls och teknikutveckling på Mdh. Akademichefen har till en lektor förbjudit honom att vidare inlämna insändare till massmedia angående oegentligheter inom akademin.

Följande frågor har JK att utreda:

1. I den första anmälan framförs bl.a. att akademichefen för Akademin för hållbar samhälls och teknikutveckling (HST) och högskolans personalchef brutit mot tryckfrihetsförordningen då de i ett möte medanmälaren uttalat att denne inte skulle vara tillåten att kritisera arbetsplatsen via tidningsinsändare. Enligt anmälaren deltog även en docent vid det aktuella mötet.
2. I den andra anmälan framförs bl.a. att anmälaren samt ovan nämnda anmälare utsatts för repressalier i strid med tryckfrihetsförordningen, med anledning av sina anmälningar till JK. Repressalierna skulle ha bestått i att högskolan stängt av deras respektive datakonton. Vidare framförs i anmälan att högskolan på sin hemsida skulle ha haft en policy om under vilka omständigheter anställda får kontakta media.

Som svar till JK anser sig högskolan sig inte ha begått några fel och att det är anmälarna som själva varit omöjliga att samarbeta med.

I det första ärendet framkom att det förekommit ett möte mellan ovan angivna personer. Vid genomläsning av tjänsteanteckningen från mötet har docenten bett att få komplettera med att han nu mins att akademichefen vid mötet uppgett att anmälarens agerande ”var olämpligt och att sådana saker kunde skötas internt och att om så ändå sker får det till följd att skolan vanhedras”.

I det andra ärendet anser högskolans jurist att de haft laga stöd att stänga av anmälarnas datakonton samma dag som deras anställning upphörde. Vilket lagstöd nämns inte. Däremot påtalar man att anmälaren gjort ett stort antal anmälningar till olika myndigheter angående oegentligheter på HST.

Högskolejuristen skriver även till JK att; Viss tid före lektorns artikel i VLT anmälde Henrik Jacobson högskolan till Diskrimineringsombudsmannen för otillåten diskriminering. Anmälan till DO har från hösten 2010 fram till och med våren 2011 efterföljts avanmälningar till olika myndigheter, t.ex. Datainspektionen, Polismyndigheten, Arbetsgivarverket, Justitieombudsmannen, Högskoleverket, Riksrevisionsverket, Överklagandenämnden för högskolan samt även till utbildningsminister Jan Björklund. Ingen av anmälningarna har hittills föranlett kritik gentemot högskolan.

Här är det viktigt att bena ut all rörighet eftersom juristen blandar äpplen med päron.

Diskrimineringsombudsmannen: 3 anmälningar angående diskriminering från lika många anmälare har lämnats in. I mitt fall väntar DO på att överklagansmyndigheten för högskolan ska bli klar innan DO går in

Datainspektionen: Undertecknad förvägrades att få ut uppgifter om mig själv ur dataregistren på Mdh. Ärendet avslutades med att Mdh skulle ändra sina rutiner.

Polismyndigheten: Undertecknad har polisanmält akademichefen för falsk tillvitelse efter att denne i offentliga dokument påstått att undertecknad medels skjutvapen och bärande av skottsäker väst hotat kolleger. Polismyndigheten lade ner förundersökning men chefsåklagaren återupptog förundersökning eftersom parterna ännu inte blivit hörda och att brottet falsk tillvitelse är att betraktas som ett grovt brott enligt brottsbalken.

Arbetsgivarverket: gäller om jag kommer håg rätt hus verket ställer sig till att arbetsgivare tränger sig in på ett fackligt möte vilket skedde 1010-06-18.

Justitieombudsmannen: Ett flertal anmälningar har inlämnats om diverse oegentligheter. Avgöranden har ännu inte gjorts

Högskoleverket: samma situation som JO

Riksrevisionsverket: Bland annat med anledning av forskningspengar från KK-stiftelsen som försvann och användes till ett annat projekt. Efter en internrevision blev akademichefen tvungen att krypa till korset och erkänna att man bokfört fel.

Överklagandenämnden för högskolan: Eftersom mdh brustit i sina åtagande gällande fo-utbildning och avstängt undertecknad utan laga stöd har undertecknad varit tvungen att överklaga. Ett stort antal bevisdokument har inlämnats till nämnden och väntar på att bli besvarade av Mdh om de kan.

Utbildningsministern: Eftersom undertecknad är politisk aktiv ansåg jag att det var av vikt att delge utbildningsministern läget på Mdh.

Samtliga av juristens påståenden kommer att kunna bemötas med offentliga dokument från högskolan vilket kommer att inlämnas till JK under nästkommande vecka.

Nu vill Mdh slingra sig ur det bilaterala avtalet som förbinder Mdh att samarbeta med övriga europeiska universitet och högskolor inom masterprogrammet. Men utan att Mdh har någon legal rätt, så kräver man att hela programmet skall ändras för att passa bättre in för den kunskapsnivå man har lärare kvar. Detta betyder att de flesta kompetenta lärare man haft, antingen slutat, omplacerats eller avgått med pension alternativt snart skall pensioneras – utan att man anställt nya medarbetare som skulle kunna upprätthålla programmet. Till saken hör att det är ett populärt program för studenterna. Allt detta föranledde ett brev från koordinatorn till Rektor med förfrågan om hur och varför man tänkt lägga ned programmet. Svaret kom från kanslichef Marie Eriksson, på rektors uppdrag. Innan brevet redovisas här bör en analys av hela situationen vara på sin plats. Rektor Karin Röding har nu bara två alternativ att agera:

1. Avgå genom att smita ut genom bakdörren
2. Låta externa tillsynsmyndigheter utreda alla oegentligheter innan hon agerar.

Om tillsynsmyndigheterna inte finner några fel kommer inget att hända utan business as usual. Hittar man fler fel än vad man redan gjort kommer rektor bli tvungen att avskeda ett stort antal mellanchefer och underhuggare för att därefter göra en större omorganisation av hela högskolan.

Men låt oss nu läsa vad kanslichef Marie Eriksson på Mdh skriver angående IWQA programmet. Formuleringarna är helt underbara:

Hej!

En internationell handläggare på förvaltningen Pablo är inblandad i detta samarbete och har även varit nere i Spanien (i höstas) tillsammans med ledningen för HST för att diskutera programmet.

HST har för avsikt att fortsätta med programmet inför kommande HT11, vilket innebär att programmet är aktuellt fram till VT13 när studenter som börjar programmet kommer att bli eller beräknas bli klara med utbildningen. Samarbetet med Spanien har inte varit smärtfritt men HST har bedömt att det vill fortsätta med programmet och därför har vi en pågående ansökningsomgång inför kommande HT11.

Det stämmer att HST funderar på att inte fortsätta med IWQA i dess nuvarande utformning. Skälet är att vi måste ha forskningsanknytning när vi erbjuder ett masterprogram, och därför har vi, vilket du också informerats om, förslaget på att styra om programmet så att programmet i större utsträckning kopplar till vår i dag aktuella forskning. Förslaget hanteras av nämnden. Förutsättningarna för ett samarbete med Universidad autonoma de Madrid är att de accepterar vårt nya masterprogram. (En information som också gavs när vi träffade Spanien för att diskutera IWQA).  Denna information kommer att skickas från internationella avdelningen genom Pablo, som hittills skött våra kontakter, vilket förmodligen redan gjorts . Det är viktigt att påpeka att oavsett vad som händer så är det redan överenskommet att det inte ska påverka studenter som redan startat programmet.

Med vänliga hälsningar och på uppdrag av rektor/ Marie Eriksson

Här har Mdh missförstått och trott att Mdh är den starke parten som kan ställa villkor på hur programmet som administreras från Spanien skall hanteras. Tittar man på forskningsanknytning så finns det ingen forskning att tala om på Mdh som ens med största vilja i världen kan kopplas ihop med vattenkvalitet. Mdh har ju inte som i tidigare blogg av mig, examinationsrätt på forskning utanför energioptimering. Här biter Mdh sig själva i svansen samt bevisar ledningens totala inkompetens genom Marie Eriksson.

Skia då denna blogg bara var en gnällspiks röst i cyberspace? Nej jag kommer sakta men säker att genom ovan angivna händelser visa hur demokratin sakta men säkert tuggas upp utan att vi medborgare hinner att reagera. Demokratin måste till varje pris försvaras även om vissa statstjänstemän aggerar annorstädes. Allas lika rättigheter måste till varje pris försvaras. Lagar och regler måste följas även om man har en befattning inom en högskola. Jag kommer att uppdatera denna blogg kontinuerligt. Ju fler som läser dess oftare.

Tack för att du läser denna blogg och gör gärna en länk från din egen blogg.

Henrik Jacobson