När vi kom hem från BB 2 dagar efter Tyrs ankomst, så åkte vi raka vägen till min bror för att hämta hem storasyster Mira och därmed rök alla våra planer att undvika sjuka människor i minst 1 månad. Mira var såklart snorig och hostig. På kvällen och natten efter vi kommit hem kräktes hon dessutom 3 ggr (något vi i efterhand har kommit fram till att det var slemhostas fel, dvs inte magsjuka), snacka om mardröm när man precis kommit hem med ett litet spädbarn. Vi gjorde såklart så gott vi kunde för att Tyr inte skulle bli smittad, samtidigt som vi inte ville att Mira skulle känna sig utanför på något vis, verkligen inte så lätt med en liten tjej på knappt 2 år. Hon gillade ju direkt sin lille bror och ville ju så gärna kramas och klappa på honom. När Tyr var 7-8 dagar var det bara att konstatera att övriga familjen också blivit rejält förkylda. Tyr hade det lite svårt med andningen, framför allt på natten. På lördagen ringde jag 1177, som tyckte att jag skulle ringa barnakuten i Växjö. Ringde dom och vi kom väl fram till att vi skulle avvakta lite (på dagarna var han inte riktigt så dålig). Men efter en natt till utan sömn pga oro för andningen så bestämde vi oss för att åka in nästa dag (Söndag). Så vi lämnade Mira hos barnvakt och åkte de 7 milen till Växjö. Efter en undersökning så tyckte läkaren att vi skulle stanna över natten för observation, dom ville ha koll på hans vikt och att han gick upp som han skulle. Så jag och Tyr stannade och Mattias åkte hem framåt eftermiddagen. Jag fick väga Tyr före och efter varje måltid för att ha koll på hur mycket han fick i sig från amningen.

På måndagen fick han dåliga värden på syremättnaden så då fick han syrgas. Vikten höll han någorlunda, men han gick inte upp, så helt bra var det inte. På fredagen slapp han ifrån syrgasen äntligen och efter det kontrollerade de honom lite oftare, någon gång fick vi ta till lite extra syrgas igen så därför blev vi kvar på sjukhuset till lördagen, dvs 7 dagar. Mattias besökte mig flera gånger under den här tiden och även Mira var med ett par gånger. Det var verkligen skönt att få vara på sjukhuset med Tyr under den här tiden, hemma hade jag nog inte kunnat slappna av 2 sek, men där var det inte så farligt ändå när man vet att sjuksköterskor och läkare finns bara ett knapptryck bort. Och det här med syremättnaden hade man ju aldrig kunnat upptäcka hemma, det syns ju inte på dom och med en 10-dagars litet barn har man ju inga direkta rutiner, dvs det är svårt att veta om han sover ovanligt mycket eller äter ovanligt lite osv. I morgon blir han 4 v (1 mån, om än kort månad på 28 dagar) gammal och han mår så gott som bra nu, lite småsnorig ibland. Han har även tagit igen en del vikt, fram tills igår kändes det som att han åt konstant, sen igår har det blivit några färre måltider iaf, liite mer regelbundet tror jag. I morgon ska vi till bvc på läkarbesök och då blir det även vägning. På senaste vägningen i fredags (1 mars), vägde han 4170g och var 55 cm lång (födelsemått 3740g och 51 cm).

Idag, kl 12.33, 7/2 2013 föddes vår son Tyr, Miras lillebror,på Växjö förlossning.

Vi mår alla bra om än lite trötta. Förlossningen satte igång i natt efter att jag hunnit sova 2 h och Mattias inte sovit något alls.

I tisdags gjorde vi tillväxtultraljud eftersom jag fått graviditetsdiabetes. Det visade sig att lillebror var stor, de beräknade honom till 4000g (+/- 10%) och det var 2½ v kvar till beräknat förlossningsdatum. Jag höll nästan på att börja gråta när jag fick höra det, hjälp vilken bjässe. De mätte även fostervattnet och det var även för mycket sådant, 26 AFI vilket inte är jättebra heller. Ultraljud barnmorskan skulle ringa läkare i Växjö och sen ringa upp oss angående detta. Hon ringde redan när vi var på väg hem. Vi skulle träffa läkaren redan nästa dag då denna skulle komma från Växjö till Ljungby. Så nästa förmiddag (igår) så träffade vi henne, hon tyckte att vi skulle sätta igång förlossningen i förtid pga storlek på bebisen, mängden fostervatten och min diabetes. Så vi fick en tid för igångsättning i Växjö nästa måndag (11/2). Hon gjorde även en undersökning och gjorde då en hinnsvepning på mig, något som kan sätta igång förlossningen. Jag hade sen lite förvärkar under dagen, men de avtog lite framåt kvällen. Jag somnade för en gång skull tidigt (Mattias jobbade kväll) och vaknade efter ca 2 h, kl 24. Därefter började värkarna bli mer intensiva och mer regelbundna. Ringde förlossningen och efter lite diskussion om avstånd (7 mil) och dylikt så bestämde vi att vi skulle avvakta ca 30 min och se om värkarna höll i sig. Under tiden fick Mattias börja packa det sista, framför allt till Mira. Ringde sen barnvakten, min bror och hans familj och förvarnade att vi var på väg. Klockan hade nu hunnit bli runt 2 på natten. Ringde till sist förlossningen och berättade att vi var på väg eftersom värkarna höll i sig.

Vi lämnade Mira och sen åkte vi mot Växjö. Det är verkligen inte kul att åka bil med värkar, aj, aj, aj… Tror vi var i Växjö runt kl 3. Värkarna var ganska intensiva nu och kom med 1-3 min mellanrum, inte helt regelbundna. Resten är historia, en historia jag kanske kommer berätta senare om jag orkar .

Iaf föddes vår lille Tyr kl 12.33 idag och han vägde 3740g, dvs inte riktigt så mycket som han skattades till men mycket ändå med tanke på att att han är född exakt 2 v före då han är beräknad. Han var 51 cm lång.

Jag tycker han är väldigt lik Mira och några har faktiskt sagt att han är lite lik mig, vilket jag tycker är kul eftersom Mira alltid varit lik sin far enligt precis alla i vår omgivning.

Jaha, då har man graviditetsdiabetes då. Har fått en liten mätare, penna och en massa nålar så jag kan kolla blodsockret 7-8 ggr per dygn. precis före och 1½-2 h efter varje måltid (frukost, lunch och kvällsmat) och när jag går och lägger mig, helst vill dom att jag ska ta ett mitt i natten också, men det har jag inte gjort ännu så länge. Är inne på min 3:e dag med mätare och jag har ärlig talat ingen aning om det är bra, ok eller skitkassa värden jag får. Jag tar iaf inget insulin och jag hoppas att jag slipper det med, det är ju bara 3 v kvar till mitt beräknade datum.

Vad tror ni, bra eller dåligt?

Med tanke på hur ofta man måste mäta så är det iaf svårt att klämma in något onyttigt, mycket irriterande och säkert jättebra… I alla fall för vikten!

Glukosmätaren

Nu börjar det närma sig, 25 dagar kvar tills lillebror är beräknad att titta ut. Kan lugnt säga att det känns som 2 evigheter. Jag har gått upp mer denna gången än förra, troligtvis för att jag mått lite bättre och åt tabletter mot illamåendet denna gången (de fungerade inte sist) som gjorde att jag trots illamående har kunnat äta ganska normalt. Det känns att man är tung nu. Och nu har man ju dessutom lillfröken som tycker att jag är världens tråkigaste som inte kan eller orkar leka eller göra något vettigt.Förra gången kunde jag ju vila mot slutet, denna gången känns det som en omöjlighet.

Dessutom känns det som jag varit konstant sjuk de sista 2-3 månaderna. Mest rejäla förkylningar, vilket är otroligt jobbigt när man redan har svårt att andas och röra sig som folk och även kräkts och mått riktigt dåligt någon gång (som i någon typ av maginfluensa). Förra gången var jag inte sjuk en enda gång.

Det senaste är att jag troligtvis fått graviditetsdiabetes. Jag har gjort 3 st glykosbelastningar under denna graviditeten, de två första var bra men nu den sista som jag gjorde i fredags så hamnade jag på gränsvärdet, dvs 10. Så i morgon ska min barnmorska ringa så får vi se hur vi ska gå vidare med detta. Jag skulle gissa på dietist och kanske tätare bm-besök. Som tur väl är så försvinner graviditetsdiabetes efter förlossningen, så jag behöver inte stå ut så länge med specialdiet iaf.

Tja, lite gnäll från mig, så att ni vet vad som händer (om nu någon råkar läsa här fortfarande).

Jag skriver ju inte så ofta längre, så jag tror minsann att jag inte nämnt att jag är gravid igen. Jag är redan i 29:e veckan, så nu är det snart ”bara” 2½ månad kvar till vår lille killes ankomst. Jag är beräknad till 21 Feb 2013. Mira kommer då vara ca 23 månader (hon är ju född 12 Mars 2011).

Idag var vi i Malmö och gjorde ett 3D-ultraljud. Eftersom lilleman inte varit så aktiv på sistone så var det skönt att få se att allt var ok med honom. Han är tydligen väldigt aktiv utan att jag känner något, så är det tydligen när man har moderkakan i framvägg.

Mira har varit hos min bror och hans familj idag, vilket gått riktigt bra. Så vi åkte själva ner till Malmö i världens skitväder. Jag älskar snö, men när det kommer 10-20 cm på en gång så är det inte roligt att köra bil i 20 mil. Vädret var ändå sämre på vägen hem såklart.

Idag bar det av från regn och rusk i Sverige till sol och bad på Kreta. Vi gav oss av från Lagan ca 12.20 bara 20 min senare än vi tänkt oss, inte illa för att vara oss. Mira sov en bra bit av vägen, så allt gick smärtfritt. Väl framme på Malmö airport gick allt smidigt.
Det enda vi kan klaga lite på vår airshellet som vi hyrt till barnvagnen, enligt måtten skulle vår vagn precis fått plats, men det var enormt, vi hade säkert fått plats med 5 vagnar i det där. Superklumpigt och onödigt! Vi släpade iaf iväg det till incheckningen, och fick iväg det.
Vi lånade en sulkyvagn där och Mira vägrade såklart att sitta i den, så det fick bli en handbagagevagn medan vi bar runt på fröken.

Väl på flygplanet gick det mesta bra, Mira var inte så glad i sitt säkerhetsbälte, men det behövdes ju bara vid start och landning och en gång emellan då det blev lite luftgropigt. Hon var inte så intresserad av att dricka vid start och landning heller tyvärr, men lite fick vi i henne och det verkar ha hjälpt mot lock för öronen iaf.
Väl framme svettades vi lite vid bagagebandet när vagnen skulle fram och airshellet skulle packas ihop igen.
Tillslut kom vi ut till guiderna som hänvisade oss och ett annat par till en taxi. Jag blev inte glad, jag tyckte det var illa nog att vi skulle åka buss till hotellet med Mira, men en taxi utan barnstol kändes verkligen inte bra. Men vi bet ihop och var tillslut framme vid hotellet.
Klockan var nu runt 21.30-22. 00 och vi var alla trötta och hungriga, eller ärlig talat verkade inte Mira särskilt trött alls. Det första de säger på hotellet är att dom vill ha passen så att de kan checka in oss och sen ska vi få gå och äta i restaurangen där de dukat fram en kall buffé till oss. Perfekt service!
Efter maten stoppade vi Mira i säng, packade upp lite och runt 24-01 släcktes lampan.

I måndags (12 Mars 2012) fyllde vår älskade lilla tjej 1 år, tänk att hon hunnit bli så gammal

Vi firade henne i lördags då Miras mormor, morbror, morfar och farbror med familjer var här. Hon fick lite småsaker som ett hus med klossar, en cykelhjälm, kläder mm. Men det bästa av allt var en rutschkana och en liten docksäng full av kusinernas avlagda gosedjur, båda dessa har varit extra uppskattade Rutschkanan klättrar hon själv upp på och slänger sig utför (Vi har lagt en extra tjock matta under). Gosedjuren försöker hon plocka på sig så många som möjligt på en gång för att sen sprida ut dom överallt, skitkul tycker hon

Mumsar tårta, mmm…

Sen jag skrev sist har lilla fröken börjat gå. Hon började så smått 4-5 dagar efter sin 11-månadersdag och därefter har det blivit lite mer för var dag. Länge hade hon en lite egen stil där hon gick försiktigt på sidan med ena foten först hela tiden, men sista veckan har hon mer och mer börjat gå framåt och nu går hon även mer än hon kryper. Dock har vi lite problem med skor… Hon vägrar att gå själv i skor, så nu får vi nog öva lite med skor på varje dag, för när vi är ute måste hon ju ha dom på om hon vill gå själv.

Vi har även tillbringat mycket tid på Busland, jättekul tycker Mira.

Mira är med i en fototävling med Jollyroom.se på nätet. Vi skulle bli jätteglada om ni ville rösta på henne, bild nr 8, den söta sovande lilla tjejen i en bumbo. http://blogg.jollyroom.se/somntutan/

Mira 6 månader, studiefoto, Fotograf: Camilla Svensson, Jönköping

Mira blev 9 månader den 12 Dec, tiden bara springer iväg.

Hon har ju ålat omkring sen hon var ungefär 5 månader, hon började ställa sig upp vid 6 månader och ta sig runt ståendes utmed möblerna ungefär samtidigt, krypa och sitta vid 6½ månad. De sista två veckorna har hon börjat stå mer och mer utan stöd och nu även reser hon sig upp mitt på golvet utan hjälp. Så nu väntar vi bara på de första stegen innan hon springer runt som en liten tätting.

Mira 7 månader

Mira 8 månader på Huseby Julmarknad

Mira står utan att hålla i sig, 7 Dec 2011, nästan 9 månader