Så då sitter man med ett par veckors matsedel framför mig. Jag har två allternativ, min egen eller den som eleverna vill ha. Vilken väljer man?

Med min egen så får eleverna en balanserad måltid, som består av riktig mat. Inte alltid det som eleverna tycker om men dom äter trots allt lika mycket som vanligt. Dock kommer jag att få stå ut med ett stort antal kommentarer om att maten är äcklig eller att den är blandad.

Med den matsedel eleverna skulle välja så slipper jag kommentarer (se tidigare inlägg). Problemet är dock att alla elever ska överrösta varandra för att förklara vilken grym mat det är. Efter lunchen så kommer dom vara helt slut eller hyperaktiva för att dom har satt i sig ohälsosam mat.

Jag kommer att köra min egen matsedel, det känns lite som mitt ansvar att lära eleverna att det finns hemlagad mat som är god. Mat är inte bara panerat och friterat. Lite gnäll har inte många dött av

Det trista är dom lärare som faktiskt gillar samma mat som eleverna, dom vuxna som tycker att en fiskpinne med 35% fisk och 65% ströbröd och fett, faktiskt är mat. Samma lärare som också gladeligen sitter och berättar för små barn i skolan att man inte ens behöver smaka på grönsaker, för att dom själva inte tycker om det. Samma lärare som tycker att man minst en gång i veckan kan servera följande i skolan: glass, pizza, chokladpudding, kräm, ostkaka, hamburgare, chickennuggets, bullar..osv osv osv. Det här är lärare som tar hand om DINA BARN 8 timmar om dagen.

 Samma lärare som skriker högst och i många skolor får som dom vill just för att dom tjatar och skriker högst. Det är ERA BARN det handlar om. Än så länge håller jag ställningarna mot den här personalen men frågan är hur länge man orkar? Om jag någon gång skulle ge efter så kommer jag säga upp mig på dagen, jag vill inte att ERA BARN ska må dåligt pga mig.

Vilken matsedel skulle du välja?

Så var höstlovet slut för eleverna. Detta kommer innebära att eleverna är hungriga. Första dagen efter ett lov samt fredagar och måndagar så äter eleverna mängder med mat. Potatisbullar (tyvärr) en onsdag, ca 90 kg. Samma rätt en måndag, 130 kg.

Efter lite efterforskningar och tester av hur mycket dom äter så har jag kommit fram till detta:

ELEVERNA FÅR INGEN MAT HEMMA!!!!

Hur sjukt är det egentligen, enligt dom själva så blir dom tillsagda att äta mycket dessa dagar så dom klarar sig över helgen. Vems är felet? Föräldrar, barnen eller samhället. Jag skulle tippa på en kombination av allt. Ska en familj inte kunna tjäna så pass mycket att deras barn kan äta sig mätta hemma! Visst, någon måste göra dom lågavlönade arbetena som finns, men ska dom vara så pass lågavlönade att dom inte kan köpa mat till sin familj?

Frukost existerar knapp, 5 elever av 45 äter frukost enligt en undersökning vi gjorde för ett par veckor sedan. Är det dags att införa obligatorisk frukost i skolan? Det är inte konstigt att skolbarnen är stökiga i skolan när dom inte får äta frukost hemma. Politiker vill att det ska bli tuffare tag i skolan för att stoppa bråk, dåliga betyg, mobbning, hot och våld mot lärare mm. Detta kommer inte att hjälpa särskilt mycket om det inte sker en attitydsförändring i hemmet. Mat kan bidra till att få det lugnare.

 Vi testade frukost under en vecka i skolan och resultatet går knappast att diskutera, lugnare på lektionerna, mindre bråk på rasterna och resultaten på proven blev bättre för att eleverna lyssnade på lektionerna.

Dessvärre har det visat sig att ju mindre en familj  tjänar, ju mer snabbmat äts det. Hur ändrar man den attityden. Klart man kan förklara detta för föräldrarna men sedan ska inköpen göras, vilket ofta blir dyrare första gången man handlar eftersom basvarorna måste köpas. Man måste se långsiktigt, vilket rätt många inte verkar göra. Förklara varför man ska köpa ris för 30 kr när en kebab kostar 20 kr…dessutom måsta man anstränga sig.

Ok, så eleverna har fått säga sitt om skolmaten. Visst, det är ju egentligen dom som ska bestämma vilken mat vi ska servera men allvarligt, ge mig en utmaning!

Top 10 ser väl ut så här ungefär:

1: Hamburgare

2: Pizza

3: Pirog

4: Kebab

5: Potatisbullar

6: Pannkakor

7: Kebabpanna

8: Spaghetti och köttfärssås

9: Makaroner och köttbullar

10: Fiskpinnar och ris (”potatis måste man skala”)

Visst det skulle vara jättskönt att laga den här maten, inga förberedelser, inget spill, ingen hjärna…men nu är det ju så att jag VILL laga mat från grunden. Jag vill slippa alla halvfabrikat, visst i vissa fall är det svårt. Jag gör inte 9000 köttbullar eller 4000 pannkakor, det tar för lång tid. Men att stoppa på bleck och köra i ugnen 40 min är inte matlagning!!!

 Det som är mest tragiskt är att om man frågar resten av personalen i skolan ser det nästan likadant ut. Vi kan väl få oxfilé ibland kan dom säga. Tydligen har skolan ett eget Fort Knox i källaren där man hämtar pengar när det behövs.

 Ok, det har hänt att jag har gjort rostbiff och potatisgratäng till hela skolan men vi pratar ett nån gång, inte ”ett par gånger i månaden” som personalen tycker.

På tal om halvfabrikat, har ni sett den upphandling som har gjorts till skolorna…sorligt. Ett antal hundra sidor där halvfabrikaten står som spön i backen, men mer om det någon annan gång.

För ca ett år sen (06)…

Det var en skön känsla när jag gick hem från det som skulle bli mitt nya jobb. Första interjuven hade gått bra, på den andra, den som jag precis kom ifrån var jobbigare. Hur mycket vill du ha i lön var första frågan. Vad svarar man på det, 1 miljon i månaden känns väl ok!!! Jag hatar den frågan!

 Nu hade det mesta lagt sig, det enda som återstod var att säga upp sig men det skulle bara bli skönt. Efter en liten stund hade det mesta lagt sig, så jag ringde Mange, en kompis sen jag var 14. Äntligen skulle jag bli Kökschef igen, att få göra det man vill, laga mat och gapa och skrika. Det är ju trots allt det kockar gör.

Samtalet gick ungefär så här:

Jag: Tjena tönten, jag har precis skrivit på mitt nya kontrakt!

 M: Grymt! Står det kökschef på kontraktet, det är ju trots allt kommunalt du jobbar, det har ju alltid vart lite skumma titlar hos dom!?

Jag: Ehhh, vänta jag ska kolla…..nä, det står HUSFAR på kontraktet.

M: HAHAHAHA, du låter som en snuskgubbe, husfar, hur kan man ha en sån titel? Sedan la han på medans skrattet ekade i mitt huvud.

Det har gått ett år nu, jag får fortfarande sms där det står: Hej Husfar! Jag blir presenterad på fester som Husfar. Möts av konstiga leenden av folk när man säger att man är husfar. I mina kompisars telefonböcker finns jag under Husfar. Folk ringer mitt jobb och vill prata med Husmor eller Husfar.

 Jag vill här i det första inlägget i min blogg tacka Stadsdelen och Utbildningsförvaltningen för den mycket fina titel jag har fått!! Vad hände med Köksmästare eller Kökschef? Ni har iaf roat hela min bekantskapskrets under ett år nu. TACK!

JAG ORKAR INTE MER!!!!!!!!!!!