http://www.halfjack.wordpress.com

seså!

obs, glöm för guds skull inte att ändra adressen i era eventuella länkar. vi måste ju till varje pris förhindra att metrobloggen får mer trafik än den förtjänar… hehe. *tar mig själv på sjuuukt stort allvar*

okej, kanske inte så uppenbart på de här bilderna men alltså det finns en stor likhet! eller är det bara jag som fått för mig det? jag får för mig sånt ibland. länge trodde jag att michelle pfeiffer och jodie foster var samma person trots att de inte alls är lika, haha.

jag har läst ca 40 sidor av boken, sedan glömde jag den hos min syster i varberg och har inte orkat hämta den. således hade jag inte tillräckligt med underlag för att se den med de kritiska ögon man får (och på sätt och vis kanske bör ha) då man läst boken innan, utan såg den helt enkelt för vad den är: en svensk vampyrfilm. vad den handlar om torde klassas som allmänbildning efter månader av intensiv hype men för den som levt under en sten i skogen under det senaste halvåret kan jag ge en kort resumé: det är tidigt åttiotal och en mobbad pojke blir vän med nyinflyttad och gåtfull flicka, samtidigt som mystiska mord inträffar i stockholmsförorten där de bor.

att jag hatar svensk film är väl inget som undgått någon. jag kan alltså helt seriöst räkna upp alla svenskproducerade filmer jag uppskattat på en hand. att jag älskar skräckfilm är väl inte heller direkt någon nyhet, men där är jag även sjukt kräsen och avfärdar 90% inom genren som crap. oddsen för att jag skulle tycka om låt den rätte komma in såg väl därför inte helt ljusa ut. men plötsligt händer det! plötsligt blir man helt jävla blown away av en svensk skräckfilm! och detta hände mig ikväll. låt den rätte komma in är en så sjukt jävla asbra film! (kom ihåg var du hörde det först!)

fotot, det stillsamma tempot, den lågmälda dialogen, skådespelarinsatserna (som brukar vara under all kritik då det handlar om barnskådespelare, och i synnerhet svenska sådana), musiken, den smått okonvetionella dramaturgin (jag fann mig själv ofta sitta och undra om den skulle ta slut och isåfall när)… allt bara stämde liksom.

jag vet inte om det är john ajvide lindqvist (författare till boken) eller tomas alfredssons (regissör) förtjänst eller bådas, men de har iallafall fattat grejen med en riktigt bra rysare. att det handlar om autencitet och att bygga en historia utöver blodet och utöver det övernaturliga. att spela på strängar som alla kan relatera till, och framför allt att visa ondska på ett nyanserat vis. för hur obehagligt det än blir med vampyrer som härjar i ett snötäckt stockholm så är det den sadistiska mobbningen, som huvudpersonen oskar får utstå, som är det mest ångestframkallande med hela filmen.

låt den rätte komma in är faktiskt den bästa svenska filmen jag någonsin sett (det säger iofs inte så mycket) och hade det inte varit för att jag var på en offentlig biograf och såg den hade jag smålipat mig igenom hela skiten. så sjukt jävla välgjort och fint alltihop. jag får hopp om svensk filmindustri! det känns så jävla bra! det ENDA negativa jag har att säga om filmen är två saker som distraherade mig:

1) en ganska betydande roll spelas av sten frisk i tre kronor och han är, för mig, så starkt förknippad med den rollen att det är svårt att se honom som någon annan

2) huvudpersonen oskar ser ut som idol-johan

men ja, åter till ämnet. jag hade givetvis inga förväntningar på den femte filmen i saw-serien och blev inte heller besviken. eller överraskad. den var ungefär precis som jag trodde att den skulle vara, vilket ju aldrig kan vara ett gott omdöme när det gäller film. pinsamt nog har jag sett alla de föregående fyra filmerna och det krävs om man ska fatta vafan det handlar om egentligen för typ hälften av filmen består av tillbakablickar, ett grepp som kan vara mycket effektivt om det utförs väl. här blir det bara sjukt förvirrande och man börjar misstänka att manusförfattarna någonstans på vägen drabbats av akut hybris. herregud, SÅ jävla smart är inte storyn att den tål att mjölkas och upprepas i all oändlighet! jigsaw dog i trean, vi vet! och han lämnade en massa coola dödsfällor efter sig, vi vet!

men vid sidan av alla de här lösa pusselbitarna och tillbakablickarna finns det även en pågående historia. fem personer är fast i något ruckel med en ny dödsfälla i varje rum. om man inte märkt av cube-tendenser i någon av de tidigare filmerna så gör man det garanterat nu! b-skådisarna löser av varandra och jag skiter fullständigt i om de blir av med huvudet eller grillas till döds i ett badkar med 10 000 volt. allt är så jävla b och dåligt gjort att man börjar undra om regissören david hackl är född med en eller två kromosomer för mycket, eller rentav gav upp när han läste det hopplösa manuset.

jigsaws efterträdare spelas av ett retard (haha, kan bara se honom som frier fuck i sex and the city) som mest ser ut att ständigt vara bekymrad över att hans underläpp är så stor. vi snackar alltså days of our lives-nivå på skådespeleriet. och speaking of, sedan när blev det ok att en av huvudrollsinnehavarna går omkring och PRATAR med sig själv på bästa sunset beach-manér? hahaha, alltså gud, NI HÖR JU SJÄLVA!

men om ni, som jag, trots allt tycker om lite hjärndött (om än jävligt twist-på-slutet-pseudo-intelligent) blod och äckelpäckel så go ahead!

nej men serri, nu byter jag bloggdomän. återkommer snart med ny adress och detaljer. metrobloggen är det största skämtet jag någonsin varit med om. metrobloggen är den nya bilddagboken.

aww!

sov oroligt och drömde att jag hade dragit på mig en inflammation i njuren, efter att helt ovetandes ha gått med urinvägsinfektion i flera månader. smärtan i magen var helt obeskrivlig och jag vaknade helt kallsvettig av att den även var verklig. upptäckte att jag fått - OBS, OVER SHARING - tre månaders retroaktiv mens på en och samma gång. teh pain! lyckades förflytta min svaga kropp till camillas rum där jag fick en ibumetin. sedan somnade jag om och drömde att jag spelade in gitarrbaserade covers med KENZA!??!!??

och jag kom att tänka på det här filmomslaget:

men jag ser ju nu att det var TOTALT långsökt. sjukt tråkig tv-serie hursomhelst.

charlotte ute på en av deras två (hehe vad bara tvungen att få med det) balkonger!

vi spelade eliinas mini-tp MIG. hon vann. och såhär såg hon ut när hon hånskrattade åt oss andra :C

i got a heavy metal mouth, it hurls obscenity

camilla var så [jevvla glåå änna] för att vi skulle till jazzhuset

sen upptäckte hon att charlotte hade tagit på sig alla regnbågens färger och blev genast lite osäker och rädd

charlotte tycker att jag ser ut som en gammal kvinna på den här bilden men det kan ju vara en trevlig omväxling från att se ut som en satt liten bumbibjörn tänker jag.

sedan träffade vi ia på spårvagnen. efter denna bild finns det inga fler dokumenterade från kvällen så jag går raskt över till fredagen!

jag vill kalla den här bilden för ”roade tjejer på spårvagn”

vi var hursomhelst på väg hem till carro!

camilla skrevade sig lite

charlotte ba OMG *moralpanik*

mathilda och linda håller liv i den gamla indieskunkposen. jag tror faktiskt att linda har patent på den!

och så värdinnan herself såklart! lika kameraskygg och vinälskande som vanligt <3

det började bli dags att ta på sig ytterkläderna och bege sig till stybord. här är kalle!

charlotte körde denna kväll på uterliggarmonkitjejen. suits her well!

så hoppar vi till lördagen. jag och charlotte var hemma hos hennes mami och drack drinkar.

gerard depardieu ringde, han vill ha tillbaks sin näsa!