Alec börjar skolan nästa år och då är självklart funderingen, ”var ska han gå?” Han är för högfungerande för särskolan men inte redo för ”vanlig” heller (han har exempelvis hög intelligens men svårt med koncentrationen och att svara på frågor)

Autismcentra hade förslag på att han kunde gå i vanlig skola men ha en personlig assistent som följer honom. Det låter jättebra på pappret, men jag vet också hur brutala barn kan vara. Hur ska han få vara en av ”de andra” om han alltid har en vuxen person med sig? Vem vill leka med honom då? Mammahjärtat brister om de andra retar honom för att han har en personlig assistent i hasorna. Måste hitta en skola där han får känna sig hemma….

Alec älskar att klä ut sig till spiderman. Enda problemet är att han går in i leken för mycket och kopierar varje rörelse i detalj, och slåss exakt som spiderman med precis alla som kommer i hans väg.

Hur mycket man än påminner honom så glömmer han alltid bort att människorna i den ”riktiga världen” faktiskt är ömtåliga. Alec är inte okänslig, han saknar bara den simultanförmåga vi andra har. Han hyperkoncentrerar på en sak i taget och går in för det till 100 %. Om man ber honom att ”leka lugnt” kan man lika bra be om en blåmåne, för det går inte.

Kom precis hem från nattpasset. Alec, som har koll på alla detaljer, frågade tre gånger om jag hämtar från dagis i dag. ”Ja Alec, det gör jag”. Han är inte på något sätt dum, men behöver den där extra tryggheten. Att få ställa sin fråga några gånger och få samma svar.

Sen spelade vi barn-lotto och övade på meningar (han har svårt att utrycka sig i längre meningar om man ställer frågor) och gjorde i ordning oss för dagis. I dag är en bra dag…