Obsessive-Compulsive Disorder

Ni vet sånna där gånger som man helst av allt inte vill se , snubben med gällivarehäng som inkluderar inte bara byxorna utan även hans underkläder? Personen mitt framför dig som har snor hängade ur näsan? Eller kanske känslan efter att man tagit i hand med en person du inte känner som har sådan handsvett att du inte hade blivit blötare om du så hade doppat händerna i en hink med vatten? När jag tittar ut, vilket jag dessutom naturligtvis måste ha ett tvångsmässigt behov av att göra, ja då känner jag samma sak. Jag försöker och försöker att inte titta ut, men som ett barn som spejar på sina föräldrar på julafton så söker sig mina ögon dit i hopp om att vädret kanske ska ha hunnit ändra sig, eller, att man i den bästa av världar, helt har tagit fel, drömt eller hallucinerat fram en bild av snö medans det egentligen är sol, fågelkvitter och möjligen nån liten mild bris som är verkligheten.

 

Nu ska jag vara den där lite omöjliga personen förstås. För jag är inte särdeles mycket för våren heller. Varmt och kallt om vartannat och man har aldrig nån aning om vilket. Gyttja. Is. Gyttja. Hösten har jag inga problem med, den tycker jag alltid kommer som ett skönt lugn efter sommaren. Tid för att uggla sig hemma, läsa en bok, få lite ordning på livet igen. Rutiner. Men sommaren…ack du ljuva sommar…

 

Att få sitta på en brygga med fötterna i vattnet när solen sänker sig tillsammans med någon man tycker om. Bara höra på melodin som blir när vinden spelar på strängar av löv och vattnet slår mot stranden. Bryggans knarr när man byter ställning och kanske ett skratt från ens nogrannt valda sällskap. Knappt kunna se månen för att det trots att det är natt fortfarande är ljust.

 

Eller kanske en kväll med vänner. Sommarplågor varvat med klassiker. Cider, rosévin, öl och grillat. Hav, stränder, bad och glass. Jordgubbar  och smultron. Bikiniränder. Shorts, klänning, linne och fräknar. Blommor. Hångel. uteserveringar. Semester. Brännboll…

 

Ge mig!

 

 

Midsommarafton natten lång
Kärlek och dans och sång
Solen, som plötsligt börjat gå
upp och ner på en gång
Pojken med flickans hand i sin
viskar och får till svar
Löften han gått och hoppats på
under det år som var

Jag tror, jag tror på sommaren…

Lämna kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>