Jag vill skrika och gråta hysteriskt, slåss, kramas länge och kort, älska som om de vore första och sista gången, skratta tills tårarna rinner. Jag vill andas ut den ångesten jag har i en form av suckar uppkrupen i någons famn, räkna personens hjärtslag , ingen framtid, ingen dåtid, leva i nuet. Känna lycka, välja lycka. Vara någon annanstans.

För varje dag som passerar så blir det succesivt lite bättre. Jag får små glädjeämnen och väljer att aktivt dyka djupt ner i dem och låta dem impregnera mig. Det är saker som att lite nya utmaningar ligger framför mig på jobbet, det känns fantastiskt! Andra är att jag ska få leverans av min garderob  i nästa vecka till renoveringen jag har framför mig. Det är att Audi snart kommer upp för ett besök, och alla mina andra vänner omkring mig. Jag letar lycka i varje dag. Lycka och glädje kan ibland komma som från ingenstans, men allt som oftast är det ett val. Ett val av att se på vad man har, vad det finns för chanser att ta tillvara på, och att uppskatta det.

Sen kan det vara svårt ibland. Man lägger sig i en kall säng. Tankar och minnen förvirrar. Man känner sig ensam, och tankarna har fört dig vilse på en promenad runt en sjö i dödskuggans dal. Det är svårt att somna, och man undrar lite som en personifierad Ior vad det nu ens skulle vara för idé att somna, när man vaknar så är det ju bara starten på en ny dag där vad som helst kan gå åt helvete.

Ibland känns allt som hänt väldigt avlägset. Nästan som om det inte skulle vara i mitt liv det hade hänt. Lite som en extremt dålig dröm, eller ett kapitel i en bok. Nästa dag känns det som igår. Att bearbeta något som hänt är sannerligen ett lustigt vis att leva.

Den bilden får nog sammanfatta mitt blogginlägg idag. Det fanns en mening. Sen att det blev någon enstaka tanke ihopsmält med en massa känslor förevigade på ett virtuellt vitt papper med nätets bläck,  ja, det är vad det blev i slutändan. Det är väl svårt helt enkelt när känslor trängs och trampar varandra på tårna , går mig på nerverna och krockar med minnen.

/S