Såhär

fin vill jag vara i maj. När maj börjar så har jag köpt fina kläder, och är redo för sommaren. Jag tänkte ha en burk med pengar till kläder, och en till kanske godis och Coca Cola på kvällarna framför Talang 2009 med lillebror. När man känner sig fin blir allt lite lättare. Jag hade tänkt köpa jeansshorts, skärp och smycken på Emmaus Björkå. Shortsen på bilden är från TopShop. Tröjan tänkte jag köpa på Only och boleron från Gina Tricot. Jag har redan en blommig väska, och nagellack på Åhléns – blått eller gult.

Hej. Idag känns allt tyngre än det brukar. Jag har bråkat med vän inatt och i morse över msn. Det var ju inte meningen, inte med flit. Men hur lätt är det att älska någon som är så tillgjord att man inte ser den riktiga människan under allt det falska, förvrängda? Det var ju inte dom, det var du. Jag har bara inte velat se det förrän nu. Man kan inte blunda för sanningen. Men jag behöver ju dig. Jag vet att jag inte kan komma tillbaka, att jag inte kan krypa upp hos dig, jag hade gärna provat men vi hann inte så långt att vi kände oss trygga nog att göra så. Det tog mig ett halvår att inse det ni redan insett i vintras, men det tog mig inte lång tid att inse det första gången, och då visste ni ingenting. Ni blundar inte för mig, det är det livet jag valde ni blundar för. Men nu när jag frigjort mig från det livet, vill ni se mig? Jag vet inte om ni såg mig förut, men jag vet att det kommer bli bra nu. Jag var naiv nog att tro att allt man behövde var en bästa vän. När jag hittade en blev jag så sårad. Sommaren handlar inte om att skratta och vara med vänner hela tiden, sommarlycka är ingenting man bör sträva efter. För om man gör det så försvinner sommaren. Nej, sommaren är en tid då allt känns lite lättare, när man smsar och frågar om en kompis vill komma över och bada. Sommaren är inget ultimatum, ingen övernaturlig lycka som håller i sig hela juni. Sommaren är bara en tid på året, precis som vinter och höst, vår. Sommaren är ingenting man måste kämpa för, spara eller spara sig inför, eller någonting speciellt man ska uppnå, sommaren är bara en tid i livet. En tid man inte kan eller ska behärska. Man bör dock bada lite, men bara om man vill, och kanske skicka ett sms och fråga om en fin kompis vill bada, men bara om man vill. Jag tänkte att min vår och sommar ska bli en blandning av ett majbål, hoppa studsmatta hos O-w och dricka vatten med mycket is. Bada med Abs, bror, grannar (1 påg) och pojke i blått hus P. Gå ut med hunden och titta på de ljusa håren på mina armar, få några fräknar kanske och kanske spela LasseMaja-spel med mina syskon och +A på tidig morgon. Under en tid i livet.

Vagga vattenpåsar för att lära sig ta hand om ett barn.

Du spelar över mina filmer från 70-talet med Mission Impossible 3, jag vet att du är bättre än jag, varför slänga det i ansiktet på mig? Jag gillar inte ens Tom Cruise

Hej. Det var längesen jag var så lycklig att det kröp fjärilar i magen, satt syrsor på mina ögonlock och jag flinade som ett fån. På en hård bänk på vår skolgård i bländande solljus med brådskande SO-läxa i hand tillsammans med två av dom jag älskar så högt att jag spricker av lycka. Jag cyklade med dem nästan hela vägen hem, sen stod vi och pratade framtid och Köpenhamn i sommar i korsningen där vi tar olika håll.

När jag kom hem städade jag i råttornas bur, åt snabbmakaroner och sprang med bröder och far. Chattar med Q-man, och damn vad mysigt det är att chatta med henne. Snart ska de jag skrev om högst upp, som jag älskar, konfirmera sig och då ska jag och Fritz klä ut oss. Annars blir det så avmätt, om vi är där i fina klänningar, då stör vi mest. Fritz ska vara goth och jag mimare. Vi kommer vara jättefina och inte ett dugg uppskattade av herr präst. Men det kommer vi förstås inte bry oss om, utan krama alla glada konfirmanter och le med hela våra ansikten. Susan Boyle. Wow. Hon är så gullig i sin klänning och matchande skor, och sen bankar hon till alla som skrattade åt henne. Om jag vore en man i 50-årsåldern, vegan, och hade brittisk accent, blanka skor och egen borg, då hade jag friat. Vackra, vackra kvinna. Kramar till folket, godnatt.

Hej och goddag. Idag ska jag gå till ett ställe, men jag kan inte säga vart. Ledsen. Men efteråt kommer allt vara bra igen. Frihetsgudinnan ser hipp ut. Hon går i parken med sin Golden Retriever. De ser omaka ut ihop. Jag sitter vid min lillebrors dator. Den är fin, för man sitter bredvid fönstret och då blir allt fint. Men det tycker jag inte egentligen. Jag missar två lektioner och Amelie från Montmartre, men jag kan vara med på matten *happyface*. Vi ska bygga kloster, Bowe-BÄSTIS och jag. Jag får lov att cykla in till stan snart. Det är så fint och kallt och underbart, och det är så bra att cykla och jag blir så glad då. Min vecka kommer bli jätteintressant, titta och beundra. Kramar till folket.

• SO
• Cykla in till saken jag inte kan berätta om
• Lämna tillbaka böcker, silvertejp och andra roliga saker
• Om jag får: hjälpa en med läxor
• Lämna in hemkunskapspapper
• Vara mer i skolan, jag har en fin frånvaro därifrån
• Säga ”nej tack” om någon försöker sätta diagnoser på mig
• Vara glad och inte bry mig om att det blir sommar och att jag inte hann hoppa på. Jag kan göra det nu istället. Hoppa på, menar jag.

Hej, vad bra det är idag. Sommaren är en så utsatt tid.

Det är nog också en del i att vara tonåring. Att vara glad i en tid där det inte finns mycket att vara glad för. Jag är född i en tid där vänskapens magi har gått förlorad, men jag är glad ändå. För jag har lite magi i min värld, precis som jag önskade mig. Min magi heter Olivia och hon är min bästa vän. En av. Underbart fånigt, men hon är min bästis. Nu ska jag spela Lasse-Maja spelet med mina syskon och +A, jag har skrivit ”jag älskar dig, du vet det va” till en vän – fegt att skriva det på msn jovisst, men jag fick det skrivet. Så snart är jag nog tillbaka igen. Jag är nog bara en sådan som måste kämpa lite mer. Och det gör inte mig någonting. STOR KRAM LOVER!

I killed the queen and I liked it. I hope my boyfriend…

Godmorgon! Idag är det lördag, ingen hets, inga förolämpningar, ingen som blundar, ingen som tar mig för givet, ingen som trycker ner mig. Bara gammal hederlig lycka. Jag tänkte ta igen allt jag förlorat på de tre dagar jag vart i skolan. Se på film, vara med min syster och hennes vän och kanske gå omkring lite på Entré så att jag får tid att tänka bland människor jag inte känner. Då blir nog allt bra igen, mina sår får tid att läka innan de ska rivas upp igen på måndag. Kram.

Jag finner inga ord för mitt mästerverk förutom: bravo! Jag är nu inte längre en ”det här är min önske-outfit”-oskuld. Jag har satt ihop en önskeoutfit på blott en halvtimme, och jag är damn stolt över den.

Tröjan är från Gina Tricot. Resten av prylarna har jag redan, bilderna är från Google och kläderna lite varstans ifrån. Jag har inga svarta crocs, men min lillebror har och jag tycker att de är väldigt fina. Jeansen är fula, men de symboliserar ett par ljusa som jag har.

Kram och godnatt, my love.

Hej. Jag hittar inte boken jag läser, ”Fallet G”. Den är tjock och bra, så jag borde hitta den. Den ligger nog och möglar i mitt skåp under all bråte. På måndag ska jag städa ordentligt där, så jag får känna mig bra. Jag har alltid i bakhuvudet att människor ser ner på stökiga människor. Men om de är svagheten själv, gömd under en vacker fasad med ett städat skåp, borde jag inte bara få trösta och så är hela världen vänner. Det låter bättre. Men jag ska städa skåpet ändå, vi kör lite revolution. Det har nog aldrig skett i min skolkorridor förut. Soldiers we are. Jag älskar min skolkorridor ändå. En fin hatkärlek som gör att jag vill kräkas. Jag var hemma idag, för jag ville inte gå till skolan. Jag är en dålig förebild för mina syskon, men de är bra ändå. Jag tycker att perfekt är ett fult ord, och att bra är ett fint ord. Jag ringde C klockan tolv och halvskrek: jag vet vad den heter! Drinken! Pina Colada! Det lät roligt när jag uttalade Colada, och Pina lät så svenskt och fult så att det blev fint. C tyckte nog också att det var roligt tror jag. Vi skrattade och la på. Jag vill till Solna Jerkaland. Snarast.

Jag vet inte om det är i brist på en bästa vän, eller riktiga vänner för den delen, men jag känner mig väldigt ensam på somrarna. Då önskar jag att jag var älskad, omtyckt, älskade, tyckte om. Att jag hade vänner som i alla flamsiga Disney-serier, problemfria, halvtaskiga och underbara. Men medan andra spelar Yatzy Guld utan mig sitter jag och tittar på, utan att våga fråga om jag får vara med. Varje gång de spelar Yatzy Guld. De måste tycka att jag är patetisk. I morgon ska jag på kalas. Jag kan. Jag vill. Inte. Tror jag. Jag vet inte.

någonstans på vägen inser man att den man saknar bara var en lögn, och att man saknar tryggheten i att leva i en lögn.

Jag skrev så idag. Gissa vem som låtsades blunda för den. Inte låtsades. Hoan blundade för den på riktigt. Kanske tror Hoan att Hoan inte ser det, att det inte finns, men egentligen så ser Hoan det, men låtsas att det är surreal.