Kristin säger:
några planer med NN då?

Ina säger:
haha jo. han kom och knackade på dörren alldeles nyss och bjöd ut mig

Kristin säger:
och sen plötsligt började det regna och ni var tvungna att gå ut och kyssas i regnet

Ina säger:
sen blev vi så blöta att vi var tvunga att gå in och värma oss, torka vattendroppar från varandra, dricka te och prata om vår barndom

Kristin säger:
sen gifter ni er och skaffar barn och lever lyckliga i alla sina dagar

Ina säger:
sen ligger han med alla mina vänner och jag börjar på socialhögskolan

2008 minsann. Nej hörni, här händer det inget.

Folk ber mig då och då att uppdatera min blogg. Förstår inte riktigt varför. Men nu har jag skrivkramp på en hemtenta så jag testar och skriver lite här istället. Hej hej!

Funderat ganska mycket på det här med bloggar. Om det är en sådan bra idé egentligen. Man kan lätt ge fel intryck, och ytligt bekanta man har blir placerade i en ganska märklig situation om de helt plötsligt vet en massa saker om en när man inte vet något om dem. Har aldrig haft någon journalistisk ambition, jag är knappast tjejen som ”vill skriva”. Jag vill nog bara ha uppmärksamhet. Därför har jag kickat igång min bilddagbok under tiden. Jag måste tydligen synas i något forum, och nej Facebook duger inte.

Jag stör mig ömsom skrattar mig igenom min hemtenta. Den handlar mycket om HJÄRNAN. Det gör ont i min själ när jag försöker förklara varför människor lider av diverse syndrom genom att hänvisa till HJÄRNAN. Just nu står hjärnan med versaler genom hela texten för att jag ska kunna ta mig själv på allvar. Kommer förmodligen att glömma bort att redigera det innan inlämning. Men det ändå ingen roll. Min lärare kommer säkert tro att allt är i sin ordning.

Jag bakade havreflarn idag till min arbetsgivare. Hon har fyllt år. Själv har jag startat ett projekt mot sockret så det kändes lite snopet att baka utan att få äta. (Ok, jag erkännar, slickade skålen och jag blev hög). Funkar hyfsat än så länge.

Läste igenom Uljanas gamla blogg. Citat:

30 september 2005

samtal mellan mej och ina

hahaha hon har livejournalciterat ett väldigt givande bakfylleångestsamtal vi hade igår om raels sektledare, daniel:

- daniel är så gravallvarlig när han pratar om utomjordingars återkomst. det är sexigt.
- I KNOW! när jag satt där och intervjuade honom alltså.. jag ville nästan be tobbe gå så jag kunde sätta på honom.
- o jag var juh 15 när jag träffade honom, då sa han att jag kunde få en latexrobot som såg ut som johnny depp herregud jag ville bara ha honom!
- fy fan vilken trofé.. att ha legat med en sektledare! en SNYGG sektledare. saken är biff, we have to try at least.
- jag vill att han kallar mig en ogudaktig sköka
- haha. men han tror ju inte på gud. ”you intergalactic hussy” är väl mer passande?
- åh herregud! jag skulle komma på en gång
- nej det skulle du inte. du skulle börja skratta och inte kunna sluta.
- tror du verkligen det?
- eh ja

Det roliga är att vi hade en mer eller mindre identisk konversation ganska nyligen. Efter lite googling såg vi att Daniel hoppat av och gift sig med en 21-åring. Så kan det gå.

Hittade en jättegammal mapp med massa texter och listor jag skrivit i min ungdom. Skulle tippa på att det är ungefär 5 år gammal, t.ex. har jag skrivit såhär i en lista på människor jag stör mig på för tillfället:

-Killar som tror att man vill gifta sig med dem och föda deras barn bara för att man stannar och pratar med dem. Get real. I just wanna get laid.

Så sorgligt cynisk och insiktsfull jag var på den tiden. Kärlek man upplever i tonåren ska väl  vara lite löjligt romantisk. Tro att man ska leva hela livet med killen man tycker är söt för tillfället. Men nej då. Inte jag. När jag blev tillsammans med min första pojkvän, när vi båda var 16 bestämde vi att vi skulle åka till Arvikafestivalen tillsammans – om vi fortfarande var tillsammans då. (Detta var i maj). Var det kul eller? Just då var jag väl också så pass kär som bara 16-åringar är.

Nej vet ni vad, nu ska jag sluta med de här löjliga säkerhetsbeteendena (jag är kbt-skadad) och nästa kille jag träffar ska jag bli dödligt förälskad i, bestämma vad våra barn ska heta och klippa ut bröllopsklänningar ur tidningar och klistra in i en bok. Tillsammans på bilder på kyrkor och barnkläder och villor i Enskede. Och visa honom boken på tredje dejten. Eller vänta… Det kanske bara är psykotiskt. Eller? Hur gör man?

Har bestraffat mig själv lite sista tiden. Går inte ut i onödan förrän jag är klar med allt. Men har insett att jag nog får göra vissa avkall. Har hört om människor som går både handels och juristprogrammet samtidigt som de extrajobbar har fantastiskta relationer och ett rikt socialt liv. Men jag är inte en av dem. Lika bra det kanske när jag tänker efter.

Idag har jag köpt en glansig klänning och vi ska ge oss ut på galej. Först på patafysisk marionetteater på Rönnells och sen på Martins inflyttnings/födelsedagsfest i Haninge. Jag är peppad.

Fick kritik av min blogg för ett tag sen, av en av mina närmsta vänner. Hon sa att hon aldrig skulle umgås med mig om jag var som jag framstället mig i bloggen. Att jag framstår som en tjej som älskar julen, tycker det är härligt med sommaren och tycker att Stockholm är en vacker stad. Alltså en personlighetslös, endimenssionell idiot man slutade vara tvungen att prata med sen gymnasiet. Som tycker allt är så himla härligt och roligt hela tiden. Men hur ska man göra för att inte riskera att det blir en pubertal ”rop på hjälp”-blogg? Du får nog lära dig att leva med det liksom. 

Nu går jag och lägger mig. Känns som att jag skulle behöva en vecka till innan tentan, men hey, går det åt helvete så kan jag alltid skylla på att jag är intellektuellt funktionshindrad.

Kan inte beskriva i ord hur mycket jag längtar tills imorn eftermiddag. Det känns som att ett helt nytt liv börjar då.

Har kommit på mig själv att ljuga ganska mycket sista tiden. När folk frågar hur gammal jag är säger jag 17 och ingen ifrågasätter det. Förra helgen var jag på någon slags maskerad med en kalott på huvudet och människor frågade om jag var judinna och jag sa ja. Ibland när jobbiga människor frågar vad jag gör säger jag att jag läser kvantfysik på KTH och börjar svamla om att jag skriver min avhandling om ”var rymden tar slut”. Känns juh lite kul eftersom det var jävligt länge sen jag var 17 och aldrig varit i närheten av judendomen plus att jag förmodligen lider av en mild form av dyskalkyli. Känns kul att tycka att folk är dumma i huvudet som går på det, men hur ofta ifrågasätter man egentligen människor? Skulle kännas sjukt oartigt att misstro någons ålder, religion och sysselsättning. Men hey, judinna? Sen när hade judiska kvinnor kippor på sig. Med tanke på att vi faktiskt var på en maskerad? Dumma jävlar.

Hade glömt bort hur kul det här är. Nog för att jag skyr saker som börjar med litet i, men dagen Spotify faktiskt fungerar på iPhone så hamnar mina ölpengar där. Är jävligt trött att lyssna på Bright Eyes och Gwen Stefani i min uråldriga iPod eftersom jag inte kunnat förnya spelningslistan sen jag slutade ladda ner vilket är typ ett och ett halvt år sen.

Plugga? Ja just det…

Klockan är inte ens fem och det är redan mörkt. Kommer ALDRIG vänja mig vid det här.

Dags att flytta söderut.

Ingenting är speciellt kul just nu. Det är mörkt och kallt och överlag väligt mediokert. Jag har utegångsförbud för jag har en salstenta på fredag. Efter det har jag utegångsförbud tills jag tagit tag i min b-uppsats som jag försummat till förmån för fittprogrammet. Inge kul helt enkelt.

Hörs.