www.inspiremedarlin.blogspot.com

 

Egentligen hade jag tänkt börja blogga på den nya bloggadressen idag. Men jag kan inte riktigt lämna metrobloggen. Den har ändå varit med mig varje dag i över ett år. Åh. Så jag säger mest gonatt och försöker igen imorron.

Just nu håller jag som mest på att flytta min blogg. Alla inläggen måste följa med. Och lite till. Vi har planerat lite nytt också. Bloggen och jag. Och såfort den nya känns redo ska jag börja blogga där istället. Nystart. Ungefär som för mig i livet. Fast det nya livet egentligen började för ett slag sen. Men det har inte riktigt kommit igång än. Inte allt. Jag har visserligen ett nytt hem, ett nytt jobb och en helt ny vardagsrutin. Men än så länge är det mest jobba och sova och äta och prata i telefon. Snart blir det spring i benen och vårkänslor och nya vänner och nya äventyr.

Nystart. För mig och min blogg.

Idag, Internationella kvinnodagen, och jag vet ingen som förtjänar att nämnas i min blogg mer än Malin. Malin min bästavän och nästansyster.

Malin är så himla fin. Ibland driver hon mig till vansinne och jag kan vara så galet arg och ledsen på henne. Men sen en kväll som den här så tänker jag att hon måste vara den finaste som finns. För hur arg och ledsen jag än blir så är hon alltid kvar. Alltid.

Hon är så klok min Malin. Hon har lärt mig så mycket viktigt. Hon var den första som verkligen berättade om kvinnors lägre status i samhället. Även om jag hade sett det tidigare så hade jag aldrig förstått det.

Malin gör mig så stolt. Hon kan vara så virrig men sen ställer hon sig på scenen och där har hon så mycket fokus. Hon spelar så bra. Hon är nog världens bästa skådelseplare.

Hon är stark och snäll och klok. Världens bästa vän.

Det skär alltid lite i kroppen och framför allt hjärtat när någon pratar om Australien. Sen jag verkligen bestämde mig för att åka till vintern så längtar jag så det gör ont. Det är ett skönt ont. För det är ont med längtan och förväntan och motivation. Och motivation är något som jag behövde skaffa mig lite.

Jag vill. Fast jag vill inte. Åh. Hur ska jag göra? Lugg är mitt finaste just nu men jag vet inte riktigt. Tänk om jag hatar det? Jag är så less på att känna mig ful i håret.

Idag var det inte ens lite kallt att gå ut i strumpbyxor. Det har varit soligt och vårigt. Jag har sett massa barn mata fåglar och människor fota smältande is.

Idag har varit en sån där dag när man längtar efter våren att det gör ont i hela kroppen fast på ett bra sätt för man vet att det inte är så långt kvar för nu luktar det vår på mornarna.

Idag är en sån dag när man mest lyssnar på sån här musik och tankar gör som dom vill och plötsligt har nästan en hel dag försvunnit.

Förresten, förlåt för att jag har varit riktigt usel på att blogga. Jag känner mig så sjukligt motiverad och har så mycket jag vill skriva om men så fort jag loggar in blir jag påminnd om att jag faktiskt inte vet vad som kommer hända här på metobloggen i April och så blir jag blank och orolig. Men det blir nog bra snart.

Åh. Som jag längtat och väntat. Och nu kan jag börja vänta påriktigt. 8 juli. Your Highness. Zooey Deschanel.

Weheartit.

Nu har jag tagit en långhelg i Örebro med bloggpaus. Igen.

Saken är den att jag har funderat en hel del kring bloggens framtid. Inspire me darlin är den finaste lilla blogg jag kan tänka mig, trotts att den har hamnat lite längre ner på prioriteringslistan dom senaste veckorna. Men att sluta blogga här känns helt sinnessjukt.

Så planen, som jag tänkt ut, är att nu när metrobloggen flyttar (eller vad det nu blir som händer i April) så kommer bloggen att förändras lite. Egentligen kommer det vara precis samma sak, fast annorlunda. Ni ska få se. Det kommer bli riktigt fint!