Såg filmen bröllpopsfotografen igår..

Jag älskar hur dom gjort miljöerna i filmen. Den har saker som för mig är väldigt typiskt Värmland och som väker mina minnen. Trä möblerat kvällar vardagsrum och krimskrams i vrårna. Bruket och folketshus. Dom stolta värmlänningarna. De coola ungdomarna som gärna vill vara något annorlunda, lite extra och dom något äldre som ser alla lika och inte gärna sticker ut.
De typiska att bita ihop vara stilla och vänta på bättre tider.

Och varför göra saker komplicerade eller göra sig besväret.
Favorit repliken är, när Robin tycker att dom ska gå på en teater föreställning.
-Sånt kant jag gå på det är minst två timmer lång å jag måst rök vet du. Så är det bara och kan inte ändres på.

Sen tycker den är helt klockren skildring mellan dom vanliga ärliga människorna från byn och den dryga överklassen i storstaden. Som inte pratar om något som man kan bli oense om och pratar inte häller om pengar eller framgång.
Även miljöerna i överklassen är väldigt klara (har ingen erfarenhet där men som på tv och film) en stor kontrast med pampiga pelare och sammets klädda stolar. Segelturer, vissningar champagne snittar och vin.

En film som har sina stunder och är värd att se.
Det som jag stör mig något på är dom skumma ljudeffekterna (som skulle passa bättre i en skräckfilm) som är när det vissas kärlek, Men den har sin förklaring i slutet. Och slutet sen, känns ogenomtänkt och abrupt. Detta gör att betyget dras ner något.