Det är konstigt jag kommer ihåg mer från när jag var 5år än vad jag gjorde förra sommaren.Mest av allt kommer jag ihåg min morfar.

När vi va hela familjen vid sommarstugan långt ut i värmlands skogen. Dit vi hadde våran katt figaro med oss. När han inte kom in på kvällen var jag så ledsen och trode att räven hade tagit honom. Men min morfar var lugn, han var Alltid lugn – Han kommer tillbaka, han är ute och jager råttan och är tillbaka till möran när du vakner, sa han på härlig trygg värmlands dialekt.

Mormor va rädd för åskan, när det börgade åska lämnade hon allt för att gå in och satte sig i bilen. Morfar fortsatte med det han höll på med tills det började spöregna då gick han in på altanen. -Åskan är itna att va rädd för. Att vara rädd eller orolig är jämt onödigt. Han hade alltid partiet att -Allt årdner sig:)

Han köpte mig en lampa med lejonkungen. Jag följde med när han var på spårning med pass. Vi lekte affär och köpte saker av varandra, hans butik va i köket och min i hallen. Vi bakade tårta och överaskade mamma och mormor när dom kom hem från Tenerifa. Jag skulle följt med honnom till spårningen men jag var förkyld. han hade glömt sin kaffetermos mamma ringde honom men fick inget svar.

Vi tände ett ljus i kyrkan och tänkte på honnom. Livet är inte rättvist säjer moromor.

Skogens Guld