Idag har jag i stort sätt gjort ingenting och det är nog det som gör att jag märker att det går neråt snabbt nu. Speciellt när nacken värker, ryggen svider och jag är besviken..på mig själv för att när jag entligen kom upp på häst ryggen igen var det inte som förr..jag har tappat allt. balansen och framförallt kännslan.
..jag är nybörjare igen. Ridinstruktören sa”Vet du var stora vålten är?” hon kunde lika gärna sagt ”vet du vad ett substantiv är?”
För mig är det som att ta sig till studenten och sen börja i grundskolan igen.
Händelsen tar ner mitt självförtroende kolosalt. Får mig att känna, allt mer värdelös. Får mig att undra; borde jag alls rida mer? med min kropp som är snne hit lång dit och spänningar som hindrar hästen i dens rörelse kanske rent av ger den spänningar. Jag borde då iaf inte ha hand om någon häst något mer, inte i mitt tillstånd.
Trots det har jag har satt ut en annons för fodervärd.
Måste lära av värkligheten, inte bara av böcker.
(Tanke:jag tar hand om en sällskapshäst så blir den inte förstörd av min vanskapliga ridning.)
Runt hästarna ligger min dröm mitt Hopp. Att få umgås med dom är det enda som betyder något just nu. Att kunna ge tillbaks för det dom ger och hjälpa det är derför jag ska bli hästmassör.
.JPG)
