Inte enbart postadress utan även bloggadress.

Besök mig HÄR sålänge men snart poppar det upp en ny…

Gotta find time first…

Snart är denna ett minne blott..men innan dess ska ni få en adress dit ni kan kika in istället. Just nu finns ju även My thoughts My Art som inte komme att stängas ner och där kommer man också kunna få reda på adressen till nya bloggen.

Det är bara en tidsfråga men det sker relativt snart. Ni kommer få en ny adress att följa så småningom..

Lite pressat på schemat nu och det gäller sömnen med. Måste sova nu. Vaknade 04.15 inatt av en ledsen bebbe. Tur att jag inte gick ut. Hade gärna velat men saker gick inte som det skulle. Igen.

Synd när alla var samlade men det gick iallafall bra för 2 av dem hihi..Gratulerar Tommy och Shiriin till 1:a resp 2:a plats och det är ANDRA ggn med det numret haha..Håller än!

Skönt att kunna andas lite.. Att le på riktigt och vara tvungen att sjunga ihjäl sig haha…Ni som vet vad jag pratar om; ”undrar om man kan få hemmorojder av att sjunga så hårt haha”?

Anyway, känns lite lättare idag men absolut inte OK än.

Såklart.

Tårarna rinner och jag kan inte få tankarna bort ifrån den sista stunden, känslan av när livet lämnade deras kroppar och maktlösheten över att inte kunna göra annorlunda. Ibland vill man vara Jesus. Idag skulle ha varit en bra dag att vara han. Den där jävla sjukdomen. Fy fan.

Ni som känner mig nära, vet hur mycket de betydde för mig. Min äldsta skulle gått in på år 16 vid min sida..Det känns. Det suger i magen och i hela mitt inre av smärta och olust och känslan av att hålla i henne för att hon ska dö. Att vara delaktig i hennes död. Hon som tröstat mig så många gånger och fått mig skratta lika mycket. Min fina Cossi. Min mysiga, nästan svarta Russin.

Orkar inte skriva mer. Kommer aldrig mer prata om det. Fråga inte. Då blir jag bara besviken. Eftersom ni vet hur ont det gör. Låt det ämnet vara. Det är över nu men jag ska skratta för att min son inte ska se mamma ledsen och jag ska fokusera mer än någonsin på framtiden. Orkar inte tänka.

Stänger av nu. .

Men livet rusar fram och den lilla stund det tar att blogga har jag inte ledigt. Nu rasar samvetet för att jag inte ägnar denna minut till plugg. Ska snart börja med det igen. Har ju bara 1,5 tim på mig på dagen (om ens det) sen vaknar ju krabaten hihi..

BVC avvaktar med svininfluensasprutan för Alexander eftersom han fick sin sista vanliga för det första året i onsdags. Han har varit febrig och gnällig för första ggn men det är lugnt. Han är så mysig lille plutten fast han är hängig! Idag är han dock feberfri till min stora glädje

”Everything I do, I do it for U..” känns som min slogan nu. Jag skapar hans framtid genom att uppdatera mig och mina kunskaper och det leder förhoppningsvis till en vardag jag kan vara nöjd med En tillvaro där inte arbete äter upp all tid med barnen och tvingar en att ha sina barn på dagis hela dagar. No way..jag ska göra allt för att det INTE ska vara så.

Så…nu ska jag fortsätta plugga.