|
You are using an insecure version of your web browser. Please update your browser!
Using an outdated browser makes your computer unsafe. For a safer, faster, more enjoyable user experience, please update your browser today or try a newer browser.
|
|
en blogg i rörelse |
Nu har jag varit på plats i Australien i snart två veckor. Merparten av vår tid har vi spenderat i Kirsty’s hemby, Point Lonsdale. Det är verkligen en otroligt vacker plats. Att ta en promenad nere vid stranden är något man måste göra minst en gång per dag. Så här såg det ut i går kväll.
Som västerlänning i Kina står man alltid i centrum. Att ständigt ha tiotals par ögon som följer ens minsta lilla steg är någon man vänjer sig vid efter ett tag. Ett återkommande fenomen är att många lokalbor väldigt gärna vill ta bilder på en. Ibland smyger de fram kameran och tar en snabb bild andra gånger frågar de om de kan få ta en bild. Det har säkert hänt ett 50-tal gånger att folk har frågat och tagit bilder. Sedan snackar vi minst några hundra smygfoton. 
I morse när vi satt och åt frukost på ett lokalt café så hade vi precis fått våra drycker då några förbipasserande kinesiska turister med mega zoom linserna började klicka loss. Det dröjde inte länge för än andra förbipasserande anslöt sig till skaran. Som mest tror jag vi hade 5 pers samtidigt som fotade oss när vi satt där på caféet. Jag har inget emot det. Det är bara att vinka och le så får man ett leende tillbaka. Men jag har nog utvecklat en ökad förståelse för hur kändislivets baksidor med paparazzifotografer kan vara. Det hade verkligen varit kul att få se alla dessa foton nu i efterhand. Får väl söka runt på google. ”Tall white westerners sitting at café drinking tea”. 
För närvarande befinner vi oss i XingPing. En liten ort i provinsen Guangxi. Här är det makalöst vackert. Orten ligger belägen brevid en flod och är omgiven av hundratals kalkstens toppar som sticker upp här och var. Vi har varit här 3 dagar och kommer spendera ytterligare minst 3 till. Sitter just nu på vandrarhemmets tak terass och blickar ut över omgivningen. Varmt och skönt är det. 30+ grader, som vi har saknat värmen. Jag gillar detta stället!
Sitter på en veranda i ett ganska kylslaget Shaxi. Har precis varit ute på en liten cykeltur i den vackra omgivningen som mestandels består av risfält omringat av kullar och berg.
Häromdagen den 1:a oktober var det ju den kinesiska nationaldagen. Nationaldagen innebär i Kina att många har en vecka ledigt från jobb och skola. Så det blir omöjligt att få tag på buss och tågbiljetter då miljontals kineser rör på sig. Vi funderade länge och noga på vart vi skulle hålla till under denna nationaldagsvecka. Vi blev rekommenderade Shaxi. Ett bra val tror jag. Här är det fortfarande lugnt och skönt.
Imorrn är det dags att ge sig ut på de slingriga vägarna igen och ta bussen några timmar söderut till en ort vid namn Dali. Där ska vi ta det lugnt några dagar innan det är dags för en sista mastodontresa som denna gång skall ta oss österut mot fler vackra vyer och varmare vindar. Brrrr…idag är det kallt!!
Ja precis, man får utså en hel del kinesisk buskis på tågen här i Kina. Det och några lokala sitcoms är allt de visar på tv skärmarna i tågen. Hysteriskt kul tycker kineserna. Jag är inte lika övertygad.
Vi har precis hoppat av ett tåg som tagit oss från Chengdu till Kunming (19 timmar). Det var den sista riktigt långa tågresan i Kina. Nu blir det till att ta det lite lugnare och förflytta oss kortare sträckor. Vi har 4 veckor kvar i landet och dessa skall vi fördela på några få områden.
Regionen vi befinner i oss nu heter Yunnan och är en av de mest sydligaste provinserna. Den gränsar bland annat med Burma, Thailand, Laos och Vietnam. Vi känner att vi vill komma bort från de stora städerna från och med nu blir det bara mindre orter. Städerna vi besökt i Kina har varit helt okej. Peking var riktigt schysst! Sedan har vi haft lite otur med vädret och det regnat mest hela tiden och regn och storstad går inte riktigt hand i hand. Jag är ingen storstadsmänniska och ser verkligen fram emot lite landsbygd nu de närmaste veckorna. Hoppas bara vädret ordnar upp sig. Tror vi haft totalt 2 soliga dagar senaste 14 dagarna.
Nu har vi en dag att spendera i Kunming, imorrn åker vi ut på landsbygden under några dagar. Ska försöka hitta lite regnkläder och kanske några nya skor. Det verkar dock vara en total omöjlighet att hitta skor vars storlek är större än 44.
Zai jian sålänge så kommer det bilder ikväll!
Dimman låg tjock över Peking då vi vandrade mot stadens västra tågstation. Vi vågade chansa på en taxiresa då risken att fastna i den enormt tjocka trafiken i timmar är överhängande. Tunnelbana och promenad fick bli lösningen. Ur dimman uppenbarade sig den gigantiska ”Beijing West trainstation”. En station som har mer likheter med en flygplats än en sedvanlig tågstation. Vi tåg nattåget från Peking 12 timmar söderut till en stad vid namn Pingyao. Vi hade bokat sovplats och resan gick mycket smidigt, klockan 21.30 släcktes ljusen och då var det god natt. Utvilad vaknade man 06.00 av att tågvärdinnan ropade ”Pingyao, Pingyao!”. Dags att gå av. Pingyao är en liten stad med ”bara” 500.000 invånare som är mest känd för sin gamla världsarvslistade del av staden. En komplett mur omger den gamla staden och den är fylld av byggnader från Ming dynastin som senare under revolutionen fungerat som bostäder åt arbetarna.
Nu befinner vi oss i mångmiljonstaden Xi’An (8 miljoner). Hem åt de världsberömda terrakottasoldaterna. Vi bor på ett riktigt schysst hostel. Regnet öser ner hela dagarna så det är rätt skönt att ha ett mysigt ställe att hänga på!
Bilder kommer senare!
Ja det var ett tag sedan måste jag säga. Ett bra tag sedan jag skrev något i denna bloggen och ett bra tag sedan man var på resande fot. Nu är ordningen återställd. Befinner mig för närvarande i Peking. Starten på ett 6 veckors långt äventyr i Kina. Nu efter 4 dagar i stadan börjar den där sköna känslan infinna sig igen. Det kändes lite konstigt de första dagarna. För det första så är det aldrig kul att lämna Sverige. Mycket blandade känslor som far runt i kroppen. Sedan tar det ett tag innan jetlagget lägger sig och man känner sig till rätta.
Peking tog emot oss med öppna armar. En fantastiskt trevlig stad som inte alls känns så stor som den är (15 miljoner). Givetvis har vi besökt de obligatoriska svärdheterna. Himmelska fridens torg, den förbjudna staden och nu idag klättrade vi upp på den Kinesiska muren.
Mycket imponerande sevärdheter alla tre. Men den absoluta höjdpunkten har varit att bara planlöst vandra omkring i alla dessa små bakgator, på kinesiska kallade ”Hutongs”. Där kan man gå runt och hälsa på lokalbefolkningen, testa massa spännande gatumat, dricka billig öl och öva sin kinesiska. Helt underbart! Vi hann även med att besöka ett lokalt mikrobryggeri, Great Leap Brewing, där man fick möjligheten att dricka riktig öl.
Efter fyra helspäckade dagar ska vi nu imorgon ta det lugnt på den femte och sista dagen. Mer planlöst vandrande väntar samt lite live-musik imorrn kväll då några lokala rock n roll akter står på scenen på Mao Livehouse. På måndag åker vi söderut till en mindre stad vid namn Pingyao.
Lev väl allesammans!
Vi är tillbaka i Nya Zeeland, Aotearoa, ”Land of the long white cloud”. Det är sommar, cikadorna ljuder hela dagarna. Vi njuter av de varma nätterna och fuktiga dagarna. Det är inte för varmt, 25 grader på dagen, 15 på natten. Perfekt!
Vi landade i Auckland för 10 dagar. Spenderade några dagar där, såg förra årets (och kanske årets) bästa film, Avatar. Återförenades med Dexter (vår trogna Toyota Camry) och hängde med Jessica.
Denna gång har vi bara 10 veckor att spendera här i detta fantastiska land. Så vad har vi för planer närmsta tiden?
Vi vill se ”The Far North”, Northland. De nordligaste delarna av landet där Maori kulturen är som starkast och där landskapet bländar med sitt turkosa vatten och täta subtropiska regnskogar.
Vi vill se Östkusten på Nordön. Slingra oss på smala vägar på avlägsna ”East Cape”. Besöka den Art deco influerade staden Napier och njuta av långa vita stränder.
Om vi sedan kan klämma in en 3-dagars vandring i den vulkaniska Tongariro National Park så hade det varit grädden på moset.
Nu befinner vi oss alltså långt uppe i norr i en liten stad vid namn Kerikeri. Här har vi varit i snart 1 vecka och jag är helt såld på hela området här. Liten mysig stad vid en flod, omringad av tjock subtropisk regnskog. Så nära till fantastiskt vackra Bay Of Islands och alla dessa små samhällen vid havet.
Vi har försökt hitta jobb dock utan lycka. Tror vi ringt och besökt närmare 30 olika personer/fruktodlingar/osv. Det är inte säsong ännu helt enkelt. Vi jobbar istället för boende och mat hos ett äldre par som behöver lite hjälp med sin enorma trädgård.
Låt mig berätta om http://www.helpx.net. Låt säga att du bor på landet och har en liten hobbyfarm. Lite djur, några fruktträd, stor trädgård. Samtidigt som du försöker hålla i ordning allt på hobbyfarmen så jobbar du även heltid som massör. Du behöver lite extra arbetskraft och skapar ett konto på www.helpx.net.
Två fattiga backpackers som också är medlemmar på sajten vill spendera lite tid i området där du bor. De kontaktar dig och frågar om du behöver hjälp med farmen. Du svarar ”Ja tack! Om ni jobbar 4 timmar per dag så får ni mat och husrum”. Win win situation helt enkelt!
Jag tycker verkligen om detta sättet att träffa folk. Men får stanna längre på varje plats och man lär känna området bättre tack vare att man bor med några som kan stället. Istället för att bo på vandrarhem och hänga med 20-åriga skandinaver så bor vi nu hos ett par i 50 års åldern. Mannen från Nya Zeeland, kvinnan från Tyskland och de har bott här i Kerkeri i 7 år.
Fantastiskt trevliga är de. Vi har mestadels hjälpt till med diverse sysslor i trädgården. Som tack för detta har vi vårt egna rum och äter god hemmalagad mat.
Häromdagen fyllde Alex år och då tog de med oss ut på restaurang, mycket trevligt. Idag åkte vi alla ut på en 4 timmars biltur runt i området. Besökte många små kustsamhällen och vackra stränder. Åt hamburgare på en bisarr liten lokalpub och fick lära oss mycket om djur och natur. Alex är lärare och naturgeek.
Nu ska vi bege oss vidare norrut i övermorgon. Det är dags att plock fram tältet, korven och marshmallowsen. Campinglivet kallar och vi ska försöka se så mycket vi kan av Northland de närmsta dagarna.
Vart man än åker i Nya Zeeland så är det ena stället vackrare än det andra. Sommartider här uppe i norr, inget undantag!
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Igår kom vi hem efter en tre dagars bilresa längs med Victorias storhet, den otroligt vackra kustvägen som går under det mindre blygsamma namnet ”Great Ocean Road”.
Det var tredje gången jag åkte denna väg men denna gången var den vackraste. Solen sken, 26 grader och nordliga varma vindar. Vattnet var klarblått och då vi passerade de många små samhällena längs vägen så fanns det alltid ett helt gäng med förväntansfulla surfare i vattnet som tog vara på de perfekta förhållanden som rådde.
.JPG)
Det var kul att få visa mina föräldrar denna väg i sånt perfekt väder. Vi hade turen att få se några kängurur på en golfbana i den lilla staden Anglesea och mängder av Koalor på campingen där vi övernattade.
.JPG)
Vilket campingställe för övrigt! Bimbi Park i Cape Otway. Vi bodde i en stuga under två nätter bland koalor, pungdjur, papegojor och skrattande Kookaburra fåglar. Snacka om en Australiensisk upplevelse!
.jpg)
Efter detta bar det av mot Port Campbell och de välkända ”12 apostlarna”. Vädret denna dag gav mig kalla nya zeeland vintervibbar. 15 grader, regn och blåst. Det skapar dock en mer dramatisk känsla på en plats som denna.
.jpg)
.jpg)
En mycket lyckad resa blev det och imorrn bär det av till Sydney där vi ska stanna i några dagar. Sydney är en sån ikonisk Australiensisk stad och väldigt vacker. Ser fram emot att besöka staden igen!
.jpg)
Nu har man varit på plats här i Australien i snart 3 veckor! Det var en ovanligt varm vårdag när vi anlände till Melbourne och jag insåg hur mycket jag saknat värmen. Jag fungerar helt enkelt bäst när det är 25+.
Vi har tagit det lugnt här hos Kirstys mamma nere vid kusten och ibland åkt upp till Melbourne för att träffa lite vänner. En skön kombination. Man inser inte riktigt lyxen i det faktum att en 15 minuters promenad tar dig ner till vattnet. Det är så vackert här i Point Lonsdale.
För en vecka sedan var vi på flygplatsen igen. Denna gång som icke-resenärer. En ovanlighet! Det pirrade i magen av förväntan där vi stod i ankomsthallen och väntade på mina föräldrar. De skulle tackla den episka 28 timmars strapats som stavas Stockholm – Melbourne via Hong Kong. Å här snackar vi två som bara flugit en gång tidigare…för ca 40 år sedan.
Nästan exakt 22.00 den 27/11 kom de ut! Det var otroligt härligt att se dem igen efter 14 månader. Det känns fortfarande overkligt att de nu faktiskt varit här i snart en vecka. Mina föräldrar på andra sidan jorden, vilken grej!
Julen är på gång och imorrn ska den stora julgranen tändas här i Point Lonsdale. Hoppas att det kan bidra med lite julstämning. En julstämning som för närvarande är lika med noll. Det spelar ingen roll att de spelar ”Last Christmas” i butikerna och att de julskyltar i fönstren. Inte för att jag saknar julhysterin hemma men den svenska julen är i en klass för sig.
Ha det gött!
