Han kontrollerar dina mobilsamtal, sms och brev. Nej men som sagt det kunde han ju inte.
Han ger presenter och kohandlar med sina känslor. Inga presenter men så fort något var fel från min sida så spelade han på hur mycket jag betyder för honom.
Han får dig att känna att gräl och problem är ditt fel. Ja men jag skulle ju ha tålamod, hade han varit frisk så hade det ju varit en helt annan sak (spelade på att låtsas ha cancer och vem känner inte skuld när man skäller på eller inte litar på någon som ligger på sjukhus och berättar om allt hemskt som händer där)
Han använder sex som maktmedel. Fick han aldrig chans till så den kan jag inte heller svara på. Men i telefon på ett sätt ja.
Han låter dig inte komma riktigt nära. Helt fel där dock, han fick mig att känna som att jag var en välkommen del i hans familj.
Han ger dig dåligt samvete. Bara på dagar som typ midsommar, julafton och nyår och sånt när han ”var på sjukhuset”
Japp så här i efterhand så inser man att psykopat måste han ju ha varit.
Men som sagt jag förstår tjejerna i dokumentären. Han var manlig, han fick mig att må bra trots alla problem. Och jag vill fortfarande ha det manliga hos en karl. Och tycker att vanliga killar är för snälla. Jag attraheras av en kille som är längre än mig, som är stark, som är dominant, som inte klänger på mig eller inte kan ta att man säger emot. Jag gillar muskler och tatueringar och snaggat.
Vi tjejer som faller för den sortens killar är inte riktiga någonstans. Det håller jag med om. Men ändå så är det något som gör att man dras till dom killarna, och jag håller med dom tjejerna om att det är inte alla brott han begår som får en att falla. För den sidan får inte vi se!!
Den sidan vi ser är hur dom gullar med våra husdjur / barn och både djur och barn älskar dom. Vi ser hur dom är fina mot sina egna barn / familj, vi ser hur dom är omtyckta av sina vänner. Vi skämtar och skojar. Vi ser hur dom är sociala och inte sitter hemma framför en dator. Det är lockande man vill vara en del av det.
I bakhuvudet har man ju alltid allt det dåliga som sker när man själv inte är med. Men det blir overkligt för det är ju inte sån han är mot mig.
Det är som en drog när man träffat en sån karl. Man vet att det inte är bra. Men samtidigt mår man bra. Och så går allt åt helvete i slutändan.
Och det spelar ingen roll om vännerna talar om att det är dåligt. Man är mitt inne i drogen och lyssnar inte.