Iskristall Tankar händelser och annat i mitt liv…

Jag trodde helt ärligt att jag skulle få en totalkass jul utan pengar då mitt jobb var sena med att anmäla till försäkringskassan att jag var sjuk. Sista veckan på mig 5 veckor långa sjukskrivning fick dom tummen ur.

Pratade med försäkringskassan och hon sa när du får papprena logga in på dina sidor hos oss och fyll i där så sparar du dagarna det tar för post. Och under övrigt skriv: Önskar snabb handläggning då arbetsgivare varit sen med anmälan.

I onsdags fick jag papprena från dom. Fyllde i på nätet samma dag. Igår en vecka senare fick jag specen från dom då hade dom satt in pengar redan i måndags. TRE DAGAR!!! Helt otroligt. Dom har upp till 30 dagars handläggningstid men lyckades få in pengar till mig på tre dagar. Och det innan jul när dom antagligen har hur mycket som helst att göra.

Jag är tokimponerad!! Dom har verkligen räddat min jul i år! Fy fan för tanken när man går och undrar om man kommer ha nog pengar till räkningar och mat.

Jag tycker faktiskt det är mysigt med snö! Mycket hellre massa vitt lappmögel än en vanlig Göteborgsvinter. Jag vill att det ska knarra under fötterna när jag går och vara lite ljust i allt mörket istället för regna småspik på tvären och blåsa från alla håll. Så snälla snö stanna nu här ett par månader Förra vinter var det PERFEKT!! Tyckte att det var jättemysigt.

Är jag onormal som funderar på att göra chokladpudding mitt i natten? Kan ju ändå inte sova Men nej jag får nog hålla mig med det Kanske en kopp te istället

Helt galet trött har jag varit ikväll efter att ha simmat FEMHUNDRA meter. Det här känns så löjligt så det är inte sant. Vad hände med min kondis liksom. Men men imorgon är jag på et  igen då jag bokat en tid med PT som ska visa mig snälla lugna övningar på gymmet. Så jag kan variera litegrann.

Jag SKA i form igen!!! Även om det är med krypfart nu i början!

Idag vaknade jag redan halv nio. Det är nog första gången under hela den här sjukdomshistorien som jag vaknar så. Annars sover jag till halv tolv, somnar om vid ett och sover till fyra/fem någon gång. Så det är inte mycket vara vaken just nu. Jag trodde inte man kunde sova så mycket som jag gör just nu. Men det visar ju att min kropp vill återhämta sig från något. Även om jag vaknade tidigare betyder det inte att jag är pigg Jag ska nog allt ta och somna om igen. Ska bara komma på om jag orkar äta något först.

Detta kommer att bli ett långt inlägg.

Det finns en enkel regel. Vill man inte avslöja sig så ska man ge fan i Internet. Speciellt Facebook!

Jag är väldigt glad att jag kan internet så som jag kan för jag har avslöjat en totalt sinnessjuk människa. Som borde få lida ordentligt för vad han gör mot folk.

I två och ett halvt år har jag haft en vän. En vän som jag pratat med 8 h om dagen i telefon. Som när han bodde här i stan verkligen var sjuk i cancer (det har jag bevis på). Som ville flytta hem till sin hemstad och leva i lugn och ro där den tid han har kvar. Som ville bort från elakt klubbliv och inte ha med dom att göra.

Varje dag har vi pratat timtals och när vi inte pratat i telefon har vi sms:at varandra. Dygnet runt. Jag har tröstat honom när han varit ledsen och han mig när jag varit ledsen. Han har peppat mig jag har peppat honom.

Vi har pratat om precis ALLT mellan himmel och jord, väldigt mycket om hans familj. Jag har fått höra dagligen vad dom säger på sjukhuset, vad han har i feber, vilka mediciner, operationer, vad läkarna säger, vad sköterskorna säger hur familjen reagerar. Jag har fått stötta honom när hans mamma dog, när han fick kontakt med sin biologiska mamma, när hans pappa fick en stroke pga att mamman dog.  Han har berättat om gården, om djuren om drömmar. Spelat musik för mig i telefon och haft historier bakom låtarna.  När han själv blev för dålig för att prata tog hans son över, vi lärde känna varandra pratade lika mycket. Inte lika mycket i telefon mest på sms. Men även i telefon iaf ett par-tre gånger i veckan hela sommaren. Hans son fick för sig att han hade känslor för mig han med. Men att pappa var så viktigt. Du är pappas han ska ha dig. Han bryr sig så mycket om dig det märks på honom. Han skiner upp när han pratar om dig fick jag höra.

Jag fick höra hur dom åt, tränade, vad dom gjorde på jobbet, hur han fördrev tiden på sjukhuset, om sonens sambo, huset, djuren, farmor och farfar vad dom gjorde och sa, dygnet runt hela tiden massa massa information. Ingenting som fick mig misstänksam.

Hela tiden var tanken att jag skulle komma upp och hälsa på. Dom pratade om det hela tiden, så fort pappa känner sig lite bättre och kommer från sjukhuset så ska du komma hit. Han planerar för det har en överraskning för dig när du kommer. När han ligger på sjukhus vill han inte ha besök! Så är det bara!

Och för mig är det INGET konstigt alls. Så hade dom flesta av mina killkompisar som levt som honom reagerat om dom varit i hans situation. Jag har pratat med våra gemensamma vänner och bekanta och dom tycker inte det är något konstigt alls. Sen vet jag att många andra tycker det är konstigt. Men i den världen var det inte det och inte för mig heller med den sortens person han är.

Han var min vän så var det bara. Jag har aldrig känt att jag kan prata så med någon det har aldrig funnits någon som kan lugna mig så när jag är ledsen. Och jag har önskat allt för att han ska bli frisk och må bättre tyckt att livet är så orättvist. Att en person ska få lida så mycket. Jag har hatat cancer med själ och hjärta.

MEN!!!!

För en månad sen så la hans son till honom på fb. Jag tyckte konstigt att han lägger till honom för den sidan har inte varit aktiv på två år. Så jag går in och kollar och den är väldigt aktiv sen ett par  veckor tillbaka.  Där står om hans jobb i Norge, kollegorna kommenterar OCH hans SAMBO!!! kommenterar. Allt är tomtebolycka och det finns bilder på hans hem och hans djur. Och något alla har gemensamt i det dom skriver är att dom träffar honom. Sista statusen innan han börjar uppdatera igen är att han varit på sjukhuset. Det är två år sen.

Jag skickar ett dra åt helvete mail till den där fb sidan. Frågar om det var värt det om han haft roligt.

Sen ringer jag hans telefon som han inte haft aktiv och hans pappa svarar där. Hans son hör av sig till mig på sms och frågar vem jag är. Då fattar jag att han på ett jävligt lyckat sätt spelat sin son i ett års tid, blandat med att vara sig själv. Två helt totalt olika människor. Jag har ändå lyssnat efter likheter i telefon och ja dialekten är samma. Rösten är lik men så TOTALT olika i sätt att formulera sig och bete sig.

Två veckor senare får jag ett sms. Från hans sambo. Han hade glömt logga ut på sin fb sida och hon hade hittat mailet från mig och nu frågade hon om hon fick prata med mig. Hon tvivlade inte ett ord på att han ljuger om saker och hon har letat efter bevis. Så hon fick höra av sig till mig. Vi hade ett samtal på fyra timmar där vi pusslade.

1 Dom har varit tillsammans i två års tid, han flyttade härifrån i juni dom träffades i september. I Januari flyttade dom ihop och redan första natten började han sova på soffan och dagarna tillbringade han hos sina föräldrar. Detta för att kunna prata med mig.

2 Det finns ingen gård som han berättat om, han har inga pengar. Han har varit arbetslös, legat på hennes soffa och kollat tv och hon har försörjt honom och hans son på sin 75%-iga sköterskelön. Han har även fått henne att hamna hos fogden.

3 I somras fick han jobb i Norge (han har sagt att han varit i Norge i sommar men som sin son som är där och gör skogsjobb så är det inte men stad och allt stämmer)

4 Djuren: Han har sagt att han har en hund som heter Leo (har jag kort på) och en hund som heter Fixa. Båda Akitor.  Dom ska ha 450 slaktfår. Han har köpt till sin nya gård han byggt alpackor, bison och highland kettle. Han har två hästar. Bubblan 18 år som han haft i 17 år. Och så Sid som han köpte för ett år sen en 1-årig quarter hingst. Dessa djur har jag fått höra dagligen om vad dom gör. Hans pappa har två hundar varav en schäfer som heter  Humlan som dom tog över för ett och ett halvt år sen.

Leo finns.

Fixa finns inte.

Humlan finns. MEN det är inte hans pappas hund utan hans sambos hund. Dock en schäfer så som jag fått höra.

Bubblan finns. Även det hans sambos häst den har hon haft i fem år.

Sid finns. Men det är en kompis till henne som har honom. Han har aldrig träffat den hästen utan är bara imponerad av den.

Får, alpackor, bison och annat finns INTE.

5 Han säger att han kör en touareg och att sonen kör en audi R8. Sonen har inte ens körkort och han kör en Peugot som han fått av sin pappa.

6 Cancern är han frisk från. Det blev han ungefär samtidigt som han flyttade härifrån. Han har legat inne på sjukhus för hjärtat så som han har sagt. Så hjärtmaskin ljuden jag har hört stämmer. Men han har inte fått pacemaker så som han sagt och berättat utförligt om. Alla operationer, behandlingar, vad läkare och sköterskor säger det finns inte. Han sa en gång att han blivit knivskuren i magen han ringde mig från sjukhuset för att lugna mig för han inte hörde av sig han skulle ligga inne för observation över natten. Det stämmer han blev knivskuren. Men polisen la ner utredningen för dom tror han har gjort det på sig själv. Ändå fick både han och hon skyddade uppgifter där så att han haft det stämmer. Det togs bort i mars i år. Han säger hela tiden till sin familj att han har olika sjukdomar också. Så det är inte bara mig han lurar. I somras ringde han tex sambon på jobbet och sa att han har Hodgkins.  Hon bröt ihop. Han skulle på behandlingar men allt blev inställt. Sen hette det att han mådde så pass bra så han inte behövde. Hans mamma hoppar högt så fort han nyser.

7 Han säger till sambon att han har massa pengar och prylar också. Han letar hus och dom står med mäklare och köpekontrakt och varje gång har han en ursäkt varför pengarna inte kommer fram. Dom har gått till fel konto osv.

8 Ja det här med hans föräldrar. Han har aldrig haft två mammor. Han har en mamma och en pappa. Dom bor där jag har adressen till. Dom är som dom verkat när jag har pratat med dom ödmjuka och jättegulliga. Men dom är fullt friska pensionärer. Han har inte haft en mamma som dog, den biologiska mamman har inte MS och pappan har aldrig varit sjuk.

9 Sonen. Ja det är ju som sagt inte honom jag pratat med. Han har ingen sambo, driver inte gården, och har inget körkort. Han har precis som sin far legat på soffan och inte gjort något. Han är ingen ödmjuk människa som jag fått höra utan har humör som en treåring typ. Levt på soc och nu har han jobb på samma ställe som sin pappa och har flyttat hemifrån äntligen.

10 Träning. När han bodde här nere var han totalt träningsfreak. Han var enorm! Stark som en oxe att krama honom var som att gå in i en stenhård vägg. Levde för kost och träning. Det har han inte gjort sen han bodde här. Som sagt soffa och tv.  Han är ett levande uppslagsverk när det gäller träning. Och följer jag hans råd så får jag resultat.

11 Ex-frun ja visst har han en sån och hon heter det han sagt. Men är inte den han berättat om. Inte alls så snygg och duktig. Och hon och sonen har inte alls blivit vänner igen så som han har berättat.

12 Ja han har då inte bott i den staden han sagt hela tiden utan han har bott i Vansbro tidvis. Men nu bor han på dom ställen han sagt till mig. Så dom adresser jag fått där har han bott. Men inte på det sättet jag fått höra.

Tja efter totalt typ 15 timmars prat med hans sambo så skulle jag kunna rabbla allt sånt här alla detaljer i två och ett halvt år. Jag har numera ingen som helst tvekan om vem han är och vad han gör.

Han gråter för henne och säger att ALLT jag berättat är sant. Han berättar samma historia för henne.  Hon säger inga detaljer till honom just för att se om han berättar samma. Jag har kunnat backa upp henne med sms. Och hon tvivlar inte en sekund på mig med alla detaljer jag kan berätta. Och hon har misstänkt honom länge för att ljuga om mycket. Men hur illa kunde inget av oss gissa. Han säger att han inte vet varför han gjort som han har gjort mot mig och henne. Han säger att han ska skaffa psykologhjälp och hon ska få vara med. Jag talar om för henne att kan han ljuga så för sin familj så kommer han aldrig att bli frisk. Jag och hon håller kontakten. Han har inte försökt höra av sig till mig. Jag har dessutom bytt till skyddat nr.  Och jag har min lilla hämdplan färdig, klar och i bruk. Han ska lära sig att jävlas han med mig så slåss jag lagligt tillbaka!

Allt känns som en ond dröm som man vaknat upp från. Två och ett halvt års oro försvann bara så där. Vilket gör att jag känner lättnad. Jag är inte ledsen. Jag är mer ilsk. Det känns som att jag förlorat en hel familj. Jag önskar och hoppas att han drabbas av dom sjukdomar han sagt till mig och sin familj att han har. Och att han får lida precis lika mycket om inte mer av dom. Han kan gärna få dom sjukdomar han sagt att hans familj har. Jag HOPPAS att hon lämnar honom. Hon vet inte hur hon ska göra men hon skäller på honom och behandlar honom med total tystnad. Hon mår inget vidare alls. Jag hade TUR som kom ur det här så lätt som jag gjorde.  Jag är inte nått rädd för denna människa och vad han skulle kunna tänkas göra när jag ger igen. För mig är han en feg liten jävla fitta.

Jag vill be mina vänner om ursäkt som tvivlat och försökt säga det till mig! 

Men tänk även på att jag inte är ensam om att ha blivit lurad av honom. Även för hans familj har allt varit självklart och dom har fått höra lika många lögner. För gemensamma vänner till mig och honom också. Det är inget lätt vad var det jag sa man kan säga här. För det är så otroligt mycket detaljer så jag skulle kunna berätta i veckor! Och jag vill verkligen inte att ni ska prata runt om detta och sprida era versioner eller sanningar. Jag har det jobbigt nog just nu med att reda ut två och ett halvt år av mitt liv.  Jag mår bra. Men jag har saker att reda ut!!

Snälla respektera det!

Lita aldrig på människor runt omkring er. För dom hugger er i ryggen så fort ni vänder er om. Det är så det känns just nu. Kommer dröja innan jag litar på någon igen.

Nu ska jag koncentrera mig på att bli frisk. Och sen är det träningen och vänner som gäller. Mitt celibat var det första jag bröt när jag fick reda på allt det här

Är nu inne på vecka nr 8 med att inte må bra. Läkarna tar prover och allt visar sig se bra ut. Idag fick jag svar på mykoplasma. Det har jag inte. Så imorgon ska jag tillbaka till läkaren och se vad han säger.

Igår hände det jag har väntat på. Men på ett helt oväntat sätt. Jag fick min förklaring. I 3.5 timme pratade vi. Om det känns bättre efter det ? Både ja och nej. Man vill inte ha rätt på en sån här sak. Jag hoppas jag får höra av henne igen. Får höra hur det går för henne.

Men att få rätt gör det enklare att gå vidare. Hoppas jag.

Nu är det träning som gäller för mig. Ska bara bli frisk först. Inne på vecka nr 4 med förkylning och än vägrar den ge sig. Tror det är allt som händer runt omkring som gör det. Tyvärr börjar jag märka tendenser till det andra viruset också. Verkar som att jag kommer att få ett helvetesutbrott där. Som sagt stress påverkar kroppen åt helvete mycket. Ska kolla upp det nästa måndag när jag ska iväg och göra vävnadsprover.

Någon gång måste ju eländet ta slut. Ett steg i det hela är att ringa ett samtal imorgon och kolla upp en sak. Ska försöka komma ihåg att göra detta.

Just nu försöker jag hålla mig sysselsatt hela tiden. Jag måste så jag inte får tid att tänka. Minsta lilla det blir tyst och jag bryter ihop. Sover längre på morgonen för att kunna vara på jobbet till senare på eftermiddagen, kommer jag hem så kollar jag på serier hela kvällen….bara det inte är tyst. Eftersom att jag är så förkyld så kan jag ju inte träna heller. Längtar efter när jag kan göra det.

Telefonen går varm med sms från två jag inte pratat med på väldigt länge.  Det får mig att le korta stunder.

Ser fram emot på fredag då det är skräckfilmskväll hos älskade Duvvan. En hel kväll utan tankar och med bara trevligt. Tack underbara du!!!

Som tur är har jag massor att göra på jobbet just nu. Budgetsväng nr 2 + att jag inte kan ta ett steg i korridoren försen folk frågar mig något. Jag får lära ut saker, projektledare frågar mig om hjälp med sitt jobb….Just nu älskar jag jobbet och mina underbara kollegor som får mig att le.  Det är tom så att nya högsta chefen frågar mig om råd, åsikter och hjälp. Känns bra. Hon verkar lita på att jag kan…..och det kan jag.