Trött idag. Över ett år sedan jag fick en hel natts sömn. Sitter och grubblar lite. Att vara föräldraledig är nästan altid en garanti för att hamna i kvinnofällan. Mannen arbetar och har till på köpet en ganska lång resväg. Av naturliga skäl hamnar då frukost, påklädning, lämning och hämtning på dagis, handling, städning, tvättning, matlagning och disken på mig. Mannen kommer hem lagom till dagens lekstund och när helgen kommer och hela familjen är ledig ska man passa på att göra roliga saker…. Känns väldigt orättvist att jag landar i alla måsten, medans han får gosakerna . Inser jag med att det är svårt att förändra. Han måste arbeta och jag är hemma, men ibland känns det såååååååå trist!

Har nyss haft en drabbning med den älsta som hällde ut alla lillebrors duplo på golvet för att sätta byttan på huvudet i två sekunder…. sedan gick han vidare till nästa lekpost… Klart att vi vuxna ska städa och att barnen ska få leka och stöka fram, men lite måste de hjälpa till, annars blir blivande flickvänner olyckliga