Just nu är där känslor vad gäller allt…men främst så känner jag med min stora syster som i Torsdags fick säga hej då till sin Max…
Jag vet exakt hur det känns att förlora en nära vän och familjemedlem, för en katt är så mycket mer än en katt, precis som vilket djur som helst.
Jag kom på mig själv med att släppa några tårar, inte för att jag själv har träffat Max, men för att bara tanken på att säga hejdå till antingen Guiness eller Gaia är så outhärdlig, minnsju hurdet var när Sheridan dog i Uffes armar när jag satt helt förstörd på köksgolvet och grät samtidigt som jag höll om en stenhård Sheridan…det var hemskt att bara se och känna hur  livet lämnade henne.

Usch…vi får hoppas att Max har det bra nu och att han inte lider mer.

I övrigt så jobbar jag ihjäl mig känns det som, men jag gör det av en anledning, först och främst för att jag måste, men även för att kunna ha gott om pengar om 47dagar då vi drar till Italien…det ska bli så otroligt härligt!!!
Och sen måste jag börja spara så att vi inte blir hel fattiga sen när det blir tid för Universitetet.

Annars händer det inte för mycket i livet, all tid går åt att jobba, plugga och att få så mycket tid som möjligt med min älskling…kvällarna när man ligger intill varandra och kollar på en film är guldvärda, speciellt när alla nattskift och sånt börjar…vi får se hur det slutar, men det känns iaf som om att det är värt det och som om att man prioriterar kärleken på ett helt annat sätt än när man har tillgång till den hela tiden…denär så speciell och underbar….älskar dig Uffe.

Sen så fyllde älskade Jonas 23 i torsdags…stort grattis till dig snygging. Och min underbara lillebror har fyllt 20, WHAT? Lillemannen är ”vuxen”….och nu ska jag klä mig och förbereda mig för en lång dag! Toodles….