Nu är det äntligen på gång. Min EN MANS FÖRESTÄLLNING ska sättas upp. Hur och var och när väntar jag med tills det är HELT klart. Men det lutar åt att TEATERVÄSTERNORRLAND/SCENKONSTBOLAGET (eller vad dom nu heter) kommer att ta den under sina vingar 2013. Kanske kommer dom redan i FEB tala om den på en umbudsträff. Lite lustigt att dom ska prata om den och vad den handlar om när inte ens jag själv riktigt vet. Jag har inget egentligt innehåll än men jag har en Trailer.

Nått sånt blir det alltså, fast lite mer 2013 då.

En av mina största idoler har sagt att hon vill vara ett öga utifrån i mån av tid. Vi ska träffas i Feb för ett första möte. Vem undrar ni kanske? Det är inte:

men nästan…

Ja ni får se sen. Det är inte helt klart än och jag är inte säker på att hon vill stoltsera med detta än. Det är inte så mycket att stoltsera med heller. Men jag känner mig stolt att hon kan tänka sig hjälpa mig. Fint på nått sätt eftersom jag inte känner henne, är en helt okänd mupp från landet och som dessutom köat 5 timmar för att se Anna Book.

Nu gäller det bara att försöka fundera på vad som ska vara med från förr och hur mycket nytt jag behöver infoga. Jag har många idéer men det saknas ungefär…2 miljoner kr för att förvekliga dem alla…

Så… följ med på resan mot EN MANS FÖRESTÄLLNING.

Humorfestivalen är till ända. Det gick ju superbra. Jag är jättestolt. Speciellt efter den andra showen. Den var ju kanon. Kanske den bästa jag gjort?

Det märkligaste i Lund var att vars jag än gick i stan lät det som Johan Glans var i närheten.

Tack alla som ställt upp under de här dagarna det var skitkul att få vara med. Det glade mig oerhört att Johan Wester på invigningen slog ett slag för oss ej så välkända ansikten och dom med lite mindre shower. Tack. Det är väldigt uppskattat. Lundshumorfetival behövs för komiker som inte bara sysslar med Ståupp. Hoppas verkligen den kommit för att stanna.

Bäst – The boy with tape on his face och Ronny Eriksson.

Sämst – Att jag inte hann se mer och att greenroom var Yellowroom, fast det stod backstage på alla skyltar… oerhört förvirrande.

Jens

Idag blir det kort. Först en bild på nått helt annat.

Igår kom det mer folk än jag trodde. Jag är oerhört glad för det. Jag hoppas det kommer lika mycket idag. Minst. Kom igen nu Lund. 19.30 på Lilla teatern Kanske Romeo & Julia!!!! Kom hit!

The boy with tape on his mouth var en märklig upplevelse men oj vad kul. Den kan rekomenderas. Jag har inte sett nånting liknande. Väldigt väldigt kul.

Jens

KANSKE ROMEO & JULIA SPELAS IDAG KL !8.00 PÅ LUNDSHUMORFESTIVAL LILLA TEATERN.
SAMT IMORGON 19.30 LILLA TEATERN

Ja då var det dax. Som jag har längtat. Det ska bli ett stort nöje med mycket nervositet och pirr i magaen att spela här i Lund ikväll. Jag ser fram emot det nått oerhört. Jag hoppas bara att det kommer folk. Man vill ju att det ska blir så bra som möjligt och mycket folk ger en energi.

Ibland undrar jag vad jag har här att göra med tanke på vilka andra otroliga namn som är här. Men så tänker jag, Äsch jag får passa på att njuta… Ha ha ha…
Ni som är i lund ta chansen att inte bara se mig, ( ikväll eller på Lördag) utan även se några andra icke kända artister. Jag tycker det är viktigt att stötta dessa. Dom erfarna kommer få sin publik. Gå och se nått ni inte trodde ni skulle se! Det finns massor av begåvade damer och herrar.

VI ses på Lundshumorfestival ikväll eller imorgon.

KRAM JENS

Jag tittar lite förstrött efter svamp. (I skogen bör tilläggas) Hur hamnade jag i det här? tänker jag. Jag har blivit intresserad av att plocka svamp. Det är bara sånt som händer antar jag. Som att jag helt plötsligt börjat äta ägg till frukost. Att jag lyssnar på Leonard Cohen och att jag finner det intressant med kulstöttning nu när det är VM.

Det där med Leonard Cohen är ju rätt intressant med tanke på att min första skiva var Drängarna -Om du vill bli min fru. Nått jag inte är särskilt stolt över. Men jag var ung och drogs med i ett hutlöst mediadrev. Min CD-samling har haft denna makabra utveckling:

Drängarna – Om du vill bli min fru
Kenneth and The Knutters – The Best of
Michael Jackson – History
Michael Jackson – Dangerous
Michael Jackson – Murder on the dancefloor
U2 . Achtung baby
U2… resten av skivorna.
Lou Reed – Transformer
Velvet Underground – Live in Paris
Lou Reed – resten av skivorna
Leonard Cohen The best of

( Om man slår söker på google med ordet ”Dräng” kommer den här upp bland dom första. Tro det eller ej men tjuren till vänster heter Leonard Cohen. Otroligt va)

Ungefär så… Det finns massor av skivor där emellan men som inte riktigt tagit mig vidare i livet. Det här är ju bara CD-skivorna. Nu har man ju allt i datorn och då blir ju spindelnätet mer komplicerat.

Och för att knyta ihop säcken så tror jag att åtminstone Lou Reed, Cohen och Drängarna nångång rökt svamp med tanke på deras mycket märkliga låtar.

Jens

PS: Kenneth and the Knutters skivan är mitt lik i garderoben. Jag önskar jag kunde säga att det var i studiesyfte eller nått. Men det var det inte.

PS 2 :Måste också erkänna att jag ljugit. Tjuren till vänster heter inte Leonard Cohen. Men den till höger gör det.

Så var tv-premiären avklarad. I´m Done. Den stora premiären så att säga. Runt 100 000 tittade tydligen. Hela övik + min släkt som bor utanför 0660-området och nån i Indal med andra ord. Känns härligt att många hört av sig och stöttat mig. Tack för det. Underbart att många verkar gilla det.

Jag får redan nu frågan varför jag kan så mycket om djur. Svaret är att det kan jag inte. Det enda jag vet om får till exempel är att lamm används i toapapper reklam. Så på tv kan man fuska ganska mycket.

Sista avsnittet på andra säsongen är nu avslutat. Strutsfarmen i Gärdal/Gerdal (Folkmun/Eniro) var sista anhalt.

Nu blir det fokus mot LUNDSHUMORFESTIVAL!! KOM OCH TITTA NI SOM KAN!!

JENS

Imorgon är det premiär på Myror i Brallan med mig som programledare.

http://svt.se/myroribrallan/

Känns oerhärt pirrigt. Jag vet inte vad jag ska ställa in mig på. Jag har hela tiden tänkt att ”det kommer nog inte hända så mycket, det är ju bara ett barnprogram” Sen när kollegorna i Umeå säger att var tredje barn tittar på programet. 200 000 barn i vår mål grupp ser varje avsnitt. Om det stämmer kanske det kommer bli intressant när jag ska skola in Valter på Dagis här i Indal. Horder av drägglande barn som hänger i min slips och undrar var fan är Leksell. ( Jag gillar verkligen Leksell. Coolt att få gå i hans fotspår.)

Nu har jag den senaste tiden förberett mig på allt möjligt. Jag vet att några kommer hata mig och det känns faktiskt lite jobbigt. Men några kommer att tycka om mig. Det känns ju naturligtvis lite bättre. Men det här är väll en del av jobbet. Så är det bara. Hoppas bara att barnen gillar programmet. Jag är ju bara en liten del av det.

Jag har haft det hopplöst att få ihop mitt livspussel en tid. Men nu kanske det kommer att lösa sig snart. Jag hatar pussel. Jag får inte ens ihop ett 8 bitars Bamsepussel. Hur ska jag då få ihop ett livspussel där kartongen saknas och jag inte vet vad pusslet ska föreställa. Dessutom när man har lyckats lösa halva pusslet och man har fått fram en rökt sik på en tallrik då hittar man kartongen och då ser man att det föreställer en husvagn på en alptopp och man inser att man får börja om. Livspusslet ändras hela tiden. ( Det var min kusin Katarina som uppmärksammade detta)

In to my arms – Nick Cave Just nu den låt som jag nynnar på mest. Ett mirakel till låt.

Er vän
Jens

I onsdags hade vi premiär på Sången om Taråberg. En pjäs om den lilla människans kamp mot ”makten”, i det här fallet Graningeverket. Jag spelar Ponny som ville bruka jorden på en gård som ligger mitt ute i skogen. Han vill leva ett ekologiskt liv med naturen och inte mot den. Det är en sann historia om hur Graningeverket vräker ut familjen mitt i vintern och spränger upp huset. Ponny och hans käresta Svea ägde huset men inte tomten. Tomten användes inte av graningeverket överhuvudtaget men det blev en prestigesak. Ponny och Svea visste att dom bodde olagligt i huset men ville ha en lagändring och med stort mod och viljekraft stod dom på sig. Det var mycket tack vare dessa fantastiska personer som Hormoslyr (gift som användes vid besprutning av skogen) blev förbjudet och lagen sågs över. Johnny Persson som är med i föreställningen visade någon dag innan premiären en dokumentär om händelsen. Den berörde mig oerhört. Jag kan inte riktigt släppa tanken på att fösa ut en familj kl 6.00 på morgonen i smällkalla vintern med 100 poliser, hundar och allt möjligt. Dom satt och åt frukost och var inte alls några militanta hippisar. Dom ville leva ett lugnt fredligt liv utan el och maskiner. Vad är det för fel med det?

Någon dag efter premiären ser jag Into the Wild. Inte undra på att mina tankar på livet förändras. En sann historia som packar en väska, lämnar sin familj och börjar ett liv i skogen. Det närmaste jag kommer det är väll när jag på premiärfesten sitter vid en björk och dricker rödvin.
Vem vet en dag kanske jag flyttar ut i skogen med katterna och lever på kottar… …. jag tror inte jag skulle våga. Into the wild slutar ju kanske inte så där lysande heller så jag tror jag måste lugna ner tankarna…

Lägg där till filmen om Zeitgeist the movement. Herregud. Den pratar om det alternativa samhället. Inte kanske helt genomtänkt film men vissa saker fastnar man för. T.ex. 2006 ( tror jag det var) dog fler människor av jordnötter än av ”terror” attacker i USA. Ändå läggs fler miljarder på terrorbekämpning än jordnöttsupplysning… 100 gånger fler dör av övervikt i USA än terrorattacker,,, ändå läggs mer pengar på terrorbekämpning… osv..

Sen hände det där fruktansvärda i Norge. Jag mådde direkt illa när jag läste om vad som hänt. Det värsta som kan hända är att vi blir rädda och stänger in oss. Men med tanke på blomsterhaven i Oslo så tror jag att detta får motsatt effekt. Terror bekämpas bäst med öppenhet och demokrati. Jag sänder en tanke till alla som drabbas av detta fruktansvärda dåd.

Med allt detta är det inte konstigt att jag är själslikt våldtagen just nu. Man tänker på det liv man lever, har levt och vill leva. Jag är rädd att ta nästa steg men å andra sidan är det bättre att ta det där steget än att stå still. Man kan ju alltid ta ett steg tillbaka. Min bror har också ett bra uttryck som han säkert har snott men: ”Det är när det e motvind som drakar lyfter”
Medans jag bloggar slickar min son upp skummet som finns kvar i min morgonlatte. Han skrattar lite då och då. Han pratar för sig själv och ler när jag tittar på honom. Han gör helt klart min dag värd att leva.

Vi leker den underbara leken ”räcka ut tungan och väsa som ett lejon”.

Ett något seriöst blogg inlägg. Men så är livet ibland. Nu tar jag nästa steg och går och borstar tänderna.

Jens

Jag noterar att ett fenomen håller på att dö ut, om det inte redan har gjort det. Det är det här med kaffedrickande på fat. Vad hände med det? Jag har ett minne från barnsben att äldre personer, typ morfar och mormor, ibland hällde upp kaffet från sin mugg till sitt fat. Sen satte dom en sockerbit mellan framtänderna och sörplade i sig kaffet. Varför gör ingen det idag? Jag ska banne mig försöka införa detta igen. Nästa gång jag är på café då ska folk få se återinförrandet av ”kaffesörplande från ett fat” Jag ser inga direkta fördelar mer än att kaffet blir svalare och att det ser stöddigt ut. Nu förespråkar jag inte stöddighet på nått sätt, snarare feghet och lathet, men i det här fallet gör jag ett undantag.

En lös förfrågan finns från radion om att komma in 11:e Juli och vara med i SR Västernorrlands Humormåndag. Känns väldigt roligt att dom frågade mig. Hoppas att det blir av. Jag vet inte exakt vad jag ska göra men humor är ju alltid intressant att prata om. Men det är ju vädret också. För en del av oss i varje fall. Det är föresten en intressant sak när dom på vädret berättar hur vädret var igår. Många gånger stämmer inte det heller. När det gäller humor och väder är väll Robert Brobergs väderleksrapport bland det roligaste jag vet i vart fall.

Idag är det premiär på Sommarsalonger nere på Kävsta camping. Se till att komma och titta. Om det är någon som inte vet vart det ligger så är det bara att ta reda på det, köp en hussvagn och kom. Det är gratis inträde! Men det kostar 30 kr att gå ut som Åke Gran skulle sagt. Åke är en figur som jag skrivit text till och som gestaltas av min gode vän Emil. Han får ni kanske träffa i årets Julshow här i Indal. Om ni inte vet var det ligger så ta reda på det och köp ett hus. Det är grymt fint, billigt och jag tror att med våran Kulturförening och alla andra drivna Indalsbor kan vi skapa något unikt här ute. Det är min förhoppning i vart fall. Så KÖP ETT HUS I INDAL!
En annan stor fördel är att när ni handlar på Tempo så är det Gratis parkering.

Det var allt för nu.

JENS

PS: Det var länge sen jag fick några kommentarer. Endela har folk slutat läsa, bry sig, tappat skrivförmågan eller helt enkelt inte vet hur dom ska kommentera. Så därför en sista fråga att besvara: Har ni något fenomen som borde återinföras?

Nu vill jag först vända mig till er som tror att detta kommer handla om Per Gessle. Det kommer det inte göra. Mitt förhållande till honom är komplicerat. Det vet ni som läst bloggen från början. (Om det nu är någon.) Detta kommer inte handla om Per Gessle Sorry. Men för att inte göra er som trodde det besvikna så lägger jag här in en bild på honom.

Hans huvud syns inte riktigt för att damen i orangedräkt täcker honom med armen. Jag tror f.ö att hon är en avlägsen släktning till den förste kejsaren av Japan.

Till er andra som undar vad jag då menar med ”Gyllenetider” kommer här äntligen bloggens egentliga innehåll.

Jag drömmer mig ofta tillbaka till en tid då folk kunde något. När man tog kontakt med en snickare så var han verkligen en SNICKARE med stora bokstäver. Folk kunde verkligen saker förr. Dom hade en yrkeskunskap som var enorm. Kolla bara på folk som byggde hus. Våran gammelgård från 1830 talet står fortfarande där och väntar på att brukas. Det har stått tomt i åtminstone 50 år. Ändå har det inte rasat ihop. Idag har mycket av den kunskapen man hade då av att bygga hus ersatts av många saker. En del saker är bättre en del sämre. Jag drömmer tillbaka till denna underbara tid. Tänk att kunna se på ett träd och tänka: ” Det där blir en bra stock att ha som syll. ( S Y L L…. inte sylt)

Dålig yrkeskunskap i ett nötskal träder fram när man kommer in på vissa bensinmackar.
Jag kan bli smått förbannad när jag går in på en bensinmack och folk som jobbar där vet inte vilken bensin jag ska ha till en gräsklippare. Hallå! BENSINMACK? Nä men dom kan fan allt om vilket folkkornsbröd jag ska ha till korven och skillnaden på dom 3 olika senapstuberna dom har till.

Idag ska man veta lite om mycket och inte mycket om lite. Typ.

Min kusin berättade en historia om en plåtslagare på en fabrik där man gjorde tåg. En skärm till ett X2000 skulle kaseras. Det var en spänning/buckla i plåten som dom inte fick bort. Mannen som var nära pension tittade på plåten och sa. ”Det är inget fel med den här. Ge mig en hammare” Han fick en hammare och med ett slag på rätt ställe buktades plåten ut och plåten gick att använda igen. Han kom från gyllenetider.

Allt var inte bättre förr, men som en av årets sommarpratare sa: Miljötänket och återvinning och ekologiskt tänkande uppfanns långt tidigare än vi kan ana.

Leve forntida dar!

Jens