Älskade vänner!

Det är dags nu.

Packar ihop länklistan i denna Blogg & flyttar till en annan blogg.

Namnet har jag också bytt. Denna gång kommer jag numer att titulera mig: Punklantis.

Det är fortfarande samma gamla jag, men på en ny adress och med ett sprillans nytt namn.

Jag hoppas SÅ att ni vill hänga med mig dit.

Adressen?

http://punklantis.myshowroom.se

Kärlek för det som har varit, kärlek till er som har följt mig och kärlek för det som komma skall.

VÄLKOMNA!

När 2009 nu börjar gå mot sitt slut vill jag säga några ord.

Ta det lugnt med alkoholen i afton och var försiktig med nyårsraketerna.

Själv kommer jag att skåla in det nya året tillsammans med min underbara familj.

På buffébordet dukar vi upp laxrullar med pepparrot, citronrostad fläskfilé,revbensspjäll,hummerhalvor med hummerskagen,potatisgratäng, Västerbottenostpaj,laxpaj och laxbakelser.

Det kan nog tänkas att ett par glas rödvin slinker ner också.

Kvällens outfit blir en nyinköpt tunika/klänning från Indiska och leopardörhängen.

Jag hoppas att ert 2010 kommer att kantas av kärlek, framgång och många skratt.

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR till er alla!

Detta skriver Bloggvärlden om: 2009, 2010, Nyårsafton

En blogg som kryper innanför huden.

Så läs bara.

Utanför fönstret ser jag en gammal man komma gående. En sliten tunn jacka hade han på sig och byxorna var typiska gubba-byxor. Sakta gick han, då halkan under skosulorna gjorde stegen försiktiga. Det lilla hår han en gång kan ha haft, återstod nu endast stripiga hårslingor.

Jag ser mannen närma sig bilen och gå mot parkeringsplatsen. Instinktivt öppnade jag fönstret på bilen för att fråga om han tänkt komma ut med bil och om jag isåfall stod ivägen. Kanske han ville att jag ska flytta på mig?

Den gamla mannen sken upp och såg på mig. Hans små öron lyste röda av kylan och hans tunna strån på skallen fladdrade i vinden.

Han berättade att han brukar se på sporten hos kompisen. Att kompisens bil kanske stod här. Hur han var van att gå oavsett väderlekar. Att han i 35 års tid promenerat vägen ner till Arlandabussen. Att vägen han promenerade ibland kantades av elaka människor. Våldsamma människor. Om knarkare som sparkade in rutor till trappuppgångar och om huruvida han minsann aldrig druckit en droppe eller rökt en cigarett.

Som en brusten damm stod denna frusna gamla man och pratade. Berättade om vännen och om dansen på Maxim han brukade gå på med flickorna.

Mina ögon tårades när jag tänkte på hur svältfödd denna man måste ha varit på att få prata med någon. Att han inte ens haft en familj hos sig över Jul. Hur jävla ensam och liten han såg ut där han stod utanför min bilruta.

När hårdrockskompisen klev in i bilen var det dags att åka. Jag önskade mannen i den slitna blå jackan God Fortsättning innan vi rullade ut från parkeringsplatsen. Jag hörde honom ropa ”-detsamma!” innan jag stängde fönstret.

Kvar stod mannen och såg efter vår bil. Som om orden ännu inte hade tagit slut. Som om han velat prata mer.

Tänker att jag gav ändå honom 15 minuter av min tid. Tänker att det kanske värmde den gamle mannens hjärta, denna kyliga Annandagskväll att jag lyssnade en stund. Att någon tog sig tid.

Och jag tänker att det behöver inte vara mer komplicerat än så. Att se någon i ögonen och lyssna på vad de har att säga. Om än bara för en liten stund.

Det kan vara tanten vid busshållsplatsen. Den trötta, trötta mamman i ICAkön. Fyllot på parkbänken. Någon du delar hiss med. Busschauffören som kör bussen.

Det finns så många ensamma människor därute som skulle ge vad som helst för att få en pratstund med en medmänniska.

De av oss som har någon i våra liv kan faktiskt göra en god gärning.

Bara genom att lyssna.

Bortblåst och undanstädat. Sopades undan med julstädningen och samma sekund som Julen inföll så gick jaget in en ny fas.

Kvar fanns ett toffelhasande,mellan kök och vardagsrum. Julmatsrester i form utav smörgåsar med hemmagjorda köttbullar och smetig rödbetssallad. Minst en miljard stycken.

En lillsessa med en utav favoritjulklapparna: en leopardmönstrad rosa låtsastelefon med fluff. Som hon använde till att ringa självaste Michael Jackson med. Ja,med lite hjälp av skäggfarbror.

Nova: ”- Ah,hallå vem äre?”

Skäggfarbror: ”- Michael Jackson”

Nova: ”- Michael Jackson?? amen,är inte du död?”

Skäggfarbror: ”- Jepp”

Nova: ”- Vaddå,så du snackar med mig från under jorden?”

Skäggfarbror: ”- Japp”

Nova: ”- Kej…hejdå!”

Lillkissen har plockats ner från en alltmer vissnande plastgran fyra gånger under dagen. En total fascination av svart glitter har fått honom att ligga däri som ett julpynt. Sen har han även passat på att klösa lite i tomtelandet och riva lillsessans silvergran. Sådär,när han ändå höll på.

I vardagsrummet samlade vi Tonårstroll, Lillsessa, Skäggfarbror och jag framför filmen ”Outlander”. Det var Vikingar med skinande svärd, väna möer och ett monster. Under filtar njöt vi av varandras sällskap och lugnet en julledighet kan ge.

Choklad i alla möjliga former har petats in i munnen,mellan kaffeklunkar och köttbullsmackor.

Jag somnade mitt på dagen i vardagsrummets soffhörn och vaknade utan en smula dåligt samvete. För att de där måsten och borden ju jagats bort.

Gratulerade finaste svärföräldrarna på Bröllopsdagen och lyssnade på svärmor och skäggfarbror när de löste korsordskrångliga ord.

Sen har jag faktiskt hunnit avverka timmar framför Voddlers utbud av dokumentärer också. En chokladask till höger och en kaffe till vänster.

Ja.

Där på ett ungefär hade ni min Juldag.

Med ett stycke minikisse, har granen hittills blivit vält en gång.

Tre spräckta julkulor och en gran som numer står fasttejpad med silvertejp.

Har man en metalgran, kan såklart inte julstjärnan se ut som vanligt.

Pentagram och svart glitter, en självklarhet.

Julkulan blöder. Väry metal.

Ett stycke småledsen Julgran efter en överlycklig minikisses framfart. Frågan är hur mycket Julgran som kommer att finnas kvar när Julen är slut.

Maten sen.

En underbar Julmiddag med en älskad och underbar familj. Så många skratt, så mycket mat.

Nomnomnom!

Jag rullar fram!

Lillsessan strikes a pose!

Världens bästa svärmor kan det där med att duka vackert!

Vi skålade i klinkande glas och drack bubblig julmust, sjöng snapsvisor, julvisor och skrattade tillsammans.

Lillsessan sjöng sånger på löpande band och njöt för fulla muggar över att stå i centrum.

Jag slogs av en innerlig tacksamhet över alla runtomkring mig och det jag har.

Den jag är.

Över all kärlek under detta tak i de Uppländska skogarna.

Efter en matfrossa av sällan skådat slag, blev det kaffe,gräddkolor och lösgodis.

Tomten hade fullt upp och kunde tyvärr inte hälsa på denna Jul. Men han lämnade Julklappar och ingen utav barnen brydde sig om att en skäggig farbror i röda kläder ej dök upp.

Efter Julklappsutdelning och kramkalas, var det dags för mitt traditionsprogram: Karl Bertil Jonssons Jul!

I ett soffhörn låg jag och jäste efter all mat och allt socker.

Efter filmkväll med ungarna, har de nu lagt sig.

Själv njuter jag av friden och tar en chokladbit till…

Julaftons morgon med julstrumpor till Tonårstroll och Lillsessa. Med glittrande ögon öppnade de julklapparna i skenet från julgranen.

Vi har kontrollerat att Tomten drack upp mjölken och åt upp kakorna. (det var ett helsike att hälla ut mjölken,då den hade frusigt!)

Just nu njuter jag dagens första kaffe innan jag sätter igång med städning på nedervåningen.

Vill önska alla fina Bloggläsare, vänner och familj en riktigt GOD JUL.

Vet ej hur mycket jag kommer att hinna blogga under dagen så därför ger jag er denna:

• Stressa inte upp dig. Julen kommer oavsett och är borta innan du anar.
• Strunta i måsten och borden. Släck taklampor och tänd ljusen,så syns inte dammråttorna.
• Stanna här och nu. Bjud på ett leende,känn smaken på skinkan, krama någon du älskar.
• Tacksamhet! var tacksam för det du har.

Kärlek till er!

http://www.youtube.com/watch?v=B8cquBKf5jc

Inte riktigt som alla andras, kanske.

(By the frosty lake of Christmas Spirit, evil has arrived..)

(Stjärngossarna måste ju vara med såklart.)

(Ja,alltså. Vi har tomtar också såklart.)

(Stackars små barnen….)

(Christmas would never be the same again…)

Ja. Alltså.

Jag säger som Lillsessan sade:

”- Ja,vi gör kanske inte som alla andra familjer, men vi får det mysigt ändå”

Nä. Precis.

Klart att tomtelandet måste bli lite annorlunda också då.

Jag är en utav alla hoppfulla som tävlar om en fotografering med styling hos RADAR MAGAZINE.

Vore ju ascoolt med sprillans nya bilder till nya (kommande) bloggen. Hoppas!

Så, vad väntar ni på?

Var med och tävla ni också! HÄR!

GE.MIG.MAAT