”Den mörkrädda pappan” snart färdigskriven
Snart är texten klar. Lovade C att den skulle varit klar i dag – men jag har tyvärr inte hunnit. Jag vill dock erbjuda mina kära och trogna läsare de första raderna ur boken. Jag har dock inte ”rättat” texten ännu. Håll till godo.
Pontus kan inte sova. Han är rädd. Han är säker på att ett grönt och otäckt spöke står på lur i garderoben och han är övertygad om att spöket ska komma och bita honom. Dessutom är Pontus katt Nisse borta. Pappa släppte ut honom i går och han har inte kommit tillbaka ännu. Älskade Nisse – utan honom är Pontus så rädd. Nisse brukar alltid sova med Ponuts hela natten. Han är inte van att ligga själv i det nedsläckta rummet. Pontus gråter. Han saknar sin älskade katt. Tänk om han aldrig mer kommer tillbaka? Tänk om en stor lastbil kört på honom?
Plötsligt så skramlar det till i garderoben. Pontus blir jätterädd och skriker på sin pappa. Pappa sitter i vardagsrummet och ser på nyheterna och pappa blir så rädd när Pontus skriker så han spiller varmt och nybryggt kaffe på byxorna. Pappa spinger fort ni till Pontus för att höra vad det är med honom.
Det är ett spöke i garderoben, skriker Pontus. Det låter otäckt där inne. Det är stort och grönt spöke som vill komma ut och bita mig Pappa, gråter Pontus och kramar sin pappa hårt. Pappa skrattar lite. Sedan lägger han sig brevid Pontus i sängen och kramar om honom. –Pontus. Det finns inga spöken på riktigt. De finns bara i sagorna. Det har ju jag och Mamma berättat för dig flera gånger, säger Pappa tröstande. – Jag vet det, svarar Pontus snabbt, -Men jag är säker på att det här spöket finns. Jag hörde det själv, säger Pontus och gömmer sig under täcket.
”Den mörkrädda pappan”
in Den mörkrädda Pappan, Uncategorized
Jag får frågor om ”Den mörkrädda pappan” – och det är jag glad över. Det är svårare än vad man tror att skriva en barnbok – en vuxenbok där använder man sig att sitt vardagliga språk. När det gäller barnböcker så ska ni veta att barnen är mycket krävnade att det är en bra text! Annars orkar barnet inte lyssna på boken – eller om man beskriver något på ett allt för svårt sätt så tappar barnet koncentrationen! Det ska vara ett levande språk – ett roligt språk – ett överaskande språk – och en text (er) med många vändningar i.
Varför just denna bok?
Boken handlar om en pappa som är mörkrädd och det är hans son som kommer att berätta för pappan att han inte ska vara rädd. I de flesta andra barnsagor av denna typ så är det föräldren som är den viktiga i berättelsen. Det är viktigt att barnet får vara centrum också! Att det är barnet som löser en situation – och det får barnet att känna sig viktigt och på det sättet är det bra för barnets egna utveckling Man ska känna sig starkare efter ha läst boken – och mer värdefull.
Som det verkar är det min vän Claudia som ska rita teckningarna -och hon är sjukt begåvad! I en barnbok är bilderna oerhört viktiga! – nästan viktigast! Hoppas det kan bli ett samarbte som kan bestå!
