Mitt älskade Avesta Del 1

Avesta är en ort med cirka 22.000 invånare som ligger i södra Dalarna. En av de största arbetgivarna är det stora bruket.

Här råder således sann bruksmentalitet. Här borde vi ha Jantelagen som morgontidning. För här är det så. Du ska inte tro att du är bättre än någon annan. Det är en regel man ska kunna innan man flyttar hit som utböling. Jag hade missat den totalt och hade trott att alla var lika coola som jag,

Man ska inte ta för sig alls. Det gör man bara om man har tillstånd av omgivningen, vilket dock aldrig omgivningen har gjort undantag för

Då jag flyttade hit då jag träffat min dåvarande via internet Jag bodde i Västerås då, och hon här. Jag hade tidigare aldrig varit här innan. Vi träffades utanför tågstationen i Krylbo. I väntan på att hon skulle dyka upp så tog jag mig en cigg och skrattade åt Avesta/Krylbo,

Hur kan man bo här? Är det ett stort gruppboende? Är man en lobotomerad inföding som ens kan andas luften här?

Dock blev jag kär i min dåvarande, och jag blev in lobotomerad inföding själv då det inte tog många sekunder att flytta från Västerås.

Jag kom hit med långt svart hår. Med svart kajal kring ögonen. Jag hade en lång svart rock. För att coola upp mig ännu mer så hade jag förstås nitar.

Jag smälte inte in.

Hemma i Västerås var man mer eller mindre kung. Här blev jag så långt ifrån kung man kunde bli. Man hatade mig från första stund. Jag hade svårt att förstå dalmålet, utan jag trodde folk skojade med mig då de pratade. ”Försöker du att låta som Gunde nu?”, skrattade jag.

Man bara skakade på huvudet ännu mer och jag spädde på deras hat mot mig. En dag på det jobba jag fick (På SJ) så skulle jag en dag ta en kopp kaffe från automaten. Kopparna var slut. För mig dög det ju med ett vanligt glas då. Kaffe som kaffe..

Det tog inte lång tid förrän en av tanterna kom fram till mig och sade”jaha du. I Västerås kanske ni dricker i glas, men inte här. Här är vi inte snobbiga. Uppläxad.

En annan dag var jag nere på stan. Jag skulle in på Coop. Råkade gå in i dörrarna som var avsedd för att gå ut. En arg farbror kom fram till mig. ”en sak ska du ha klart för dig Här i Avesta går vi in och ut genom rätt dörrar” Uppläxad igen.

Jag förstod nog inte invånarnas förakt för mig. Jag tyckte jag var cool. Det tycker jag fortfarande. Men det är inget jag talar öppet om – och absolut skulle jag inte skriva det någonstans. Finns ju folk som kan läsa det.

Det är lite sånt här ni kommer  att få läsa här. I nästa avsnitt ska jag prata om att handla på stan!