Den döda flickan
Bengt Larsson är pensonär och lever ensam i ett kusligt hus i skogen. Han pratar inte med någon. Han kallas ”Den stumme” av befolkningen. Han åker ut varje natt och lägger ut sina nät i havet. En natt hittar han ett lik av ett flickebarn. För att döva sin ensamhet tar han hem kroppen.
En natt vaknar Bengt att flickan sitter på hans sängkant. Hon saknar ögon.
Den stumme
Mannen pekade på piptobaken som fanns ovanför kassabiträdets huvud. Hon visste att det inte var någon ide att ställa några frågor eller önska honom en trevlig dag. Den här mannen sade aldrig något. Personalen på macken kallade honom ”Den stumme” eftersom han aldrig sagt något. Det var som att hela mannen var tyst. Hans kroppsspråk var slutet och hans gång var yvig. Han var stor och kraftig. Han var över två meter lång och vägde strax över 100 kilo. Hans hår var tunt och grått. Hans ögon var grå. Det var en märklig grå färg. Det var som att de en gång haft en annan färg men av någon underlig anledning nu var grå. Vilade det en hemlighet bakom dem? Det var omöjligt att veta om mannen var ond eller god eller om han var sorgsen eller glad. Det var som att mannen inte existerade. Men det gjorde han. Varje måndag morgon så stod han utanför macken innan den skulle öppna. På klockslaget var han alltid där. Han tankade alltid sin röda Toyota full tank. Då han stod där och tankade så tittade han alltid på skylten med bensinpriset på och skakade på huvudet. Även om bensinpriset gått ner så skakade han på huvudet. Sedan gick han in till macken med stora tunga steg. Han gick sedan fram till kyldisken och tog ner ett paket rökt skinka. Sedan gick han fram till kassan och pekade på piptobaken. Han betalade alltid kontant. Något bankkort hade personalen aldrig sett till. Sedan gick han ut från macken och körde i väg med sin bil upp mot det röda lilla huset som fanns en bit upp i skogen. Huset var gammalt och huset hade ett behov att ombesörjas, men det hade inte mannen gjort på många år. Huset verkade förfallet och många undrade om det ens bodde någon där. Barnen i trakten burkade kalla huset för spökhuset. På nätterna åker alltid mannen ut till havet för att lägga nät. I bland hörs skrik. Det får befolkningen i byns blod att isa.
