Metrobloggen ska lägga ner om 2 månader, så…

BLOGGEN ÄR FLYTTAD TILL:

josefinfridalinnea.wordpress.com

Tänker då inte fortsätta här och invänta domedagen för Metrobloggen, nej!

BLOGGEN ÄR FLYTTAD HIT:

josefinfridalinnea.wordpress.com

Detta är alltså det sista inlägget här. Lite ledsamt måste jag säga att det är, sen 2008 har jag använt denna sida… men ja. Saker är som de är, flytten av bloggen är klar, och om två månader finns inget av Metrobloggen kvar. Men min blogg lever med denna flytt vidare, yeeey!

Tror visst någon skämtar med mig. Om en månad och 3 dagar försvinner Metrobloggen och allt som skrivits där på allas bloggar för gott. Det vill säga – hela min blogg jag använder för att kunna se tillbaks på vad jag gjort, tänkt, sagt osv i x antal år kommer att försvinna spårlöst. Jag är mållös. Någon som vet hur man kan förflytta sin blogg (helst inte manuellt inlägg för inlägg då detta kommer ta extremt mycket tid), den får gärna säga till! All hjälp är välkommen.

LIVE FRÅN GHETTOT: världens nog mest organiserade o-organiserade kaos för att uttrycka sig enkelt. Med känslor inblandade döper jag denna bild till ”Blä”. Det är ett fint och väl passande bildnamn för en bild med denna innebörden. 10 artiklar, 4 böcker. En dator med ett dokument innehållandes 3577 skrivna tecken, det vill säga cirka en tredjedel av vad som behövs, och en hjärna utan ork till fortsättning. Life’s good?

Okej. Nu är det inget bra inlägg på gång. Vill man inte läsa om bitterhet så kan man sluta redan nu, för nu måste jag skriva av mig lite. Det här funkar nämligen inte, det tär så mycket på mig att jag blir lite lätt knäpp. Wait for it.

Jag är mycket medveten om att jag säkert inte borde klaga på mitt liv, men nu är det faktiskt så att jag tänkte göra det. Just denna perioden i alla fall. Mina dagar börjar med att jag vaknar, jag äter frukost och sätter mig sen och pluggar. Fram tills lunch ungefär, då är det träning och lunch, allt inom ramen av en timma, sen fortsätter plugget fram tills det är kväll vid sisådär åttatiden. Då blir det tv, lite middag och sen pendlar jag mellan tvn och att vara social via internet. Sen somnar jag, och sen påbörjas hela proceduren. Så jävla tråkigt så att jag snart kryper på väggarna av rastlöshet, samtidigt som jag är helt kaosad och stressad inom mig.

Under hela den här tiden sitter jag dessutom på nålar ifall ett samtal om jobb kommer. Jag har inte tid med jobb, det känns som att jag kommer gå in i väggen vilken sekund som helst men jag MÅSTE ha ett jobb för att få ihop pengar. Så därför väntar jag på det där samtalet, därför måste jag om dom ringer släppa allt jag har och ägna hela eftermiddagen åt jobb och ha ångest för plugget istället. Klart jag vill jobba, men just nu kommer det bara göra mitt liv till något överstressat liv i press. Speciellt när jag aldrig vet om det kommer eller inte, marginalen är minimal och ovissheten total.

Jag har inte träffat någon av de fina här nere sen i lördags, för att den här isoleringen för att plugget ska bli klart till deadline måste göras. Det går så fruktansvärt långsamt, och jag blir alldeles knäpp. Jag orkar inte mer. Vill lägga mig ner på marken och bara strunta i allt, stampa mitt hårdaste i golvet som jag gjorde när jag var liten och protestera mot allt.

Jag orkar inte mer.

Summan av kardemumman är att denna perioden som är just nu är åt helvete, och att jag blir extremt bitter och att allt känns hopplöst. Allt känns tråkigt. Allt. Jag vill inte mer, jag vill bara åka hem till Göteborg och skita i allt.

Godmorgon.

Bytte varv på joggingrundan och plötsligt kändes den inte riktigt lika lång, sjukt vad inbillning kan göra, haha. Kom nyss in och ska strax slänga mig i en dusch för att sen äta lite lunch innan plugget börjar igen. För övrigt kan man väl säga att min kära granne gillar sitt ljudsystem lite för mycket för MITT eget bästa – hör exakt vilka låtar han/hon lyssnar på och exakt hur mycket bas denna person verkar gilla att ha när den lyssnar på musik… liiite distraherande i plugget, lite.

Resultat av två veckors träningsuppehåll och en joggingtur igår (jogging som senast hände i somras för min del)? Jag vandrar runt här i min lägenhet som en 80-årig tant med grava ryggproblem som har tappat bort sin rullator. Mmm, underbart. Nu blir det plugg.

VÄLDIGT-GODMORGON! Så känns det just nu. Ett bandsläpp dök äntligen upp som så fint kan kallas mitt i prick. Aaaah. Helt underbart. Perfekt i linje med vad jag trodde att festivalen skulle ge, precis artister som passar in i tanken. Går inte att bli missnöjd då! Fyra månader och sju dagar kvar, sen står vi framför alla dessa totalt fenomenala artister:

BRIGHT EYES, BRANDON FLOWERS, THE ARK, DANIEL ADAMS-RAY, GLASVEGAS

+ COLDPLAY så klart, som varit klart i tre veckor. LÄNGTAR!

Idag är en bra dag. Jag sov väl kanske lite väl länge, men söndagar är ju trots allt vilodagar, eller hur? Så efter min frukost vid tolvsnåret satte jag mig i köket med x antal artiklar. Och läste. Och läste. Och läste lite till. Tog paus vid 3 för en snabb liten springtur i det superfina vinter/vårvädret (hade kollat upp på kartan hur jag skulle springa för att undvika en lika förvirrad-turist-känsla som på promenaden hem från Villan häromdagen då genväg blev till senväg). Resulterade väl mest i att solen gjorde mig jätteglad men att min konditionsnivå just nu är skrämmande dålig haha, inte okej med träningsuppehåll likt det jag haft.

Sen var det tillbaks till läsningen. En paus nu igen, men sen blir det två timmar till. SEN ska jag kalla mig själv söndagsledig och bosätta mig framför tvn, Solsidan och Big Brother-premiären väntar ju trots allt!

Jag har börjat tänka så mycket det senaste. Alldeles för mycket för mitt eget bästa. Tankar som begränsar mig själv. Tankar som blir till drömmar som gör att jag vaknar panikslagen mitt i natten. Tankar som förändrar mitt sätt att drömma mig iväg i tid och rum. Så mycket tankar, hela hela tiden. Det är för mycket för att fungera, för mycket för att jag ska kunna vara som vanligt. Hur raderar man tankar som snurrar runt som en hysterisk karusell i ens huvud? Nä. Den frågan har inte jag heller något svar på.