Nåt positivt med i dag är ju trots allt att solen tittar fram emellanåt….. Kl är snart 12 och än så länge har allt bara strulat. Försov oss idag och började dagen med huvudvärk. Inga värktabletter hjälper heller! Sen hade jag en hel del att fixa på datorn, nä men då var det tekninskt fel. Sen när allt går ingång, så strular den genom att vara väldigt seg och haka upp sig. Så inget av det som skulle gjorts på förmiddagen blev av. Helt plötsligt får jag mens också. och då tänker nog många vadå då? Det brukar väl tjejer ha eller?! Ja visst, men jag har typ inte haft det sen jag satte in min p-stav och det är 2 år sedan. Ja ja det ordnar väl sig nån gång, på nåt sätt…. Kan ju inte bli värre, eller?? Jag känner bara att det för mycket av allt just nu. Jag känner mig totalt utmattad, lättirriterad, ledsen (stundvis), konstant huvudvärk, orkeslös, uttråkad. Vad ska allt sluta? kan jag inte bara få lugn och ro i mitt sk liv snart!!

Usch och fy vilket väder!! Jag saknar sol och värme. Det är likadant varje år den här årstiden, men det är jag nog inte ensam om att tycka?! Men vad ska man göra när man är rastlös och uttråkad…….. Just nu är jag sjuksriven ”igen” pga konstant huvudvärk efter en hjärnskakning jag fick i november. Det är som att gå runt med konstant migrän. Inget hjälper….. Jo när man dricker alkohol försvinner det, men det kan man ju inte göra dagligen direkt. Hur som helst så mår man mycket bättre när solen tittar fram………. Nu ska jag snart iväg och hälsa på min solstråle i skolan iallafall. Min stora tjej är snart 9 år och går i 2:an. Hon brukar vara en riktig solstråle, men jag börjar undra om inte tonårsproblemen kommit lite för tidigt för henne?! Barn och ungdomar börjar ju tidigare och tidigare med saker och ting nu för tiden. Där av kommer väl problemen tidigare också. Fast det är klart hon har ju inte heller haft det så lätt det sista. Det är inte lätt att helt plötsligt försöka skapa sig en relation med sin pappa efter 9 år!!

Ja vad ska jag börja? Ända sen jag var liten har mitt liv varit en berg och dalbana. Ingen dans på rosor direkt. Det ena problemet avlöser det andra. Suttit och funderat en stund på  hur jag kan göra en kortfattad version på det hela, för att man ska kunna få en inblick i mitt lilla liv. Jag får väl göra ett tappert försök iallafall….. Jag har gått igenom: En pappa som tog livet av sig, skiljsmässa, seperationer, ätstörningar, allvarligare tonårsproblem, 2 graviditeter, depressioner, psykisk och fysiskmisshandel, självmordsförsök, våldtäckt, misshandel, sjukskriviningar, arbetslöshet, ekonomisk kris, vårdnadstvist, hot och våld ect. Mer kortfattat en så går inte göra. Men vad gör man då när allt bara går emot en hela tiden?! Hade jag inte haft mina 2 flickor så hade jag inte suttit här idag iallafall. Det är en sak som är säker. Det är bara att bita ihop………

Hallå på er……

Som sagt det här är nåt nytt för mig… Har funderat länge och har äntligen fått tummen ur. Jag gör en chansning så får vi se vad som händer och sker. Det finns mycket man kan säga om livet och till och börja med så är det definitivt  inte en dans på rosor. Med allt jag gått igenom och med alla erfarenheter så tyckte jag att nu är det dax att dela med sig och kanske kunna lyssna, stötta och finnas där för andra. Jag har varit runt på lite lokala möten och berättat om mitt liv och mina erfarenheter och det har verkligen varit uppskattat, så nu går jag steget längre. Sen har jag hållt på att skriva dikter i många år utan att göra nåt åt det, så jag kommer slänga in en del dikter här också. Kanske finns nån som  ser dom….. Hur som helst så kallar kaffet nu, men jag tittar in senare.

Hej så länge…….

testar