Nu har det gått tre dagar sen jag rökte min sista joppe. Jag är ganska rädd att det inte blir min sista.

Nätterna har varit värst, klockan är 3 på natten och ögonen är mer vakna är någonsin. Svettas, fryser, fryser svettas. Har ingen kontroll över varken min kropp eller mina känslor. Just nu suger minsta lilla grej musten ur mig. Är glad att mamma finns här för mig. Det är för min skull jag gör detta. Men jag hade aldrig tagit tag i mitt liv på detta sättet om det inte var för henne.

Vi var iaf på Soc idag, mamma vill att jag ska gå och prata med någon. Vet dock inte vad det ska tjäna till. Snubben var iaf udda, och man såg lätt att han hade puffat i tio år. Men det han sa lät vettigt, fast iofs sa han ju inget jag inte redan visste.

Det värsta är, jag vet inte ens om jag vill sluta på riktigt..