Igår natt, när jag kom hem efter jobbet var det först ingen tvekan om vad jag skulle blogga om. Kolla länkarna under.

aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6483262.ab

www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/samhalle/article6431136.ab

Men efter att jag tittat på Bloggportalen så bestämde jag mig för att strunta i det. Det här hade upprört så pass många att jag såg inte att jag kunde tillföra något. Alla infallsvinklar var körda på det här. Jag fastnade i ett inlägg om utomjordingar i stället.

En ensamstående morsa som här helt beroende av samhället på grund av att hon är sjuk har uttrykt sin oro i Aftonbladet. Två moderatpolitiker i Socialförsäkringsutskottet raljerar över det här i en debattartikel. Utan att närmare känna henne så gör hon ned henne fullständigt, försöker få henne att framstå som lat och inbillningssjuk. Det enda dom hade att säga var sök jobb.

Jag har jobbat en del fackligt och lärt mig ett knep när man kör fast och det låst sig. Man får ibland försöka kliva ur sig själv och se saker med motståndarens ögon. Dom tycker inte som jag, har inte samma intressen och därför föreslår dom det här. På det viset kan man komma vidare med ett resonemang, eller hitta svagheter i deras argumentation för att smula sönder den.

Jag har verkligen försökt med det här men inte lyckats.

Vi tar det från början, Alliansen vann valet på att försöka bryta utanförskapet. Visst det låter ju bra, men jag hade mina tvivel.

Trots allt är det så att vi lever i en demokrati, dom har inte samma politiska uppfattning som jag har, men majoriteten har trott på det här och röstat på dom. Alltså har dom folkets förtroende att genomföra sina ideer, även om jag tycker annorlunda.

Nu inträffar något, mitt i högkonjukturen, vi får den värsta ekonomiska kris som världen upplevt sen 30-talet. Hade jag varit Reinfeldt så hade jag dragit i nödbromsen. ”Okej våra ideer är det inget fel på, men nu slängs så många ut från sina jobb att dom inte är genomförbara just nu”. Så hade jag nog resonerat. Ibland måste politiken verklighetsanpassas och man måste förstå att man får jobba med den på lång sikt.

Nu efter skandalerna med jobbcoacherna och en massa fullt friska människor som ingen vill anställa, väljer man att kasta in sjuka människor på arbetsförmedlingen. Lika misslyckat som att försöka släcka eld med bensin. Vem skall anställa dom kan man fråga sig. Ville man nu bryta utanförskapet på sitt sätt, kunde man ju lugnat ner sig lite.

Nej, lagt kort ligger, kartan gäller inte terrängen, allt skall genomföras nu till varje pris.

Sen kommer den här rent ut sagt vidriga debattartikeln där en etablerad riksdagspolitiker väljer att sparka på en väljare som redan ligger.

VARFÖR SPRINGA MED HUVUDET RÄTT IN I VÄGGEN?

Jag kan bara tolka det här på två sätt, antingen vill man bli av med regeringsmakten eller också lever man som politiker inbäddad i någon trygghet, med pensioner och fallskärmar, att man inte förstår vanliga människors vardag.

Dagens politiker

Strax innan Franska revolutionen när det började jäsa bland folk på grund av svält, lär Drottningen Marie Antoinette, ha sagt:

Om dom saknar bröd så kan dom väl äta kakor.

Det lär vara en skröna, men det gick ju inte så bra för henne.

Snälla politiker börja lev i verkligheten.

KajsaLisa