Kanske man skulle… kanske… undra just om nån vill läsa igen. Jag smyger fram nu när sommarhelvetet*) sjunger på sista versen, när höstluften börjar bli krispig och det börjar komma frost på bilen på morgonen…
*) Kanske är på sin plats att förklara för nytillkomna läsare. Sommarhelvetet är tidsperioden från slutsignalen i SM-finalen och fram till att pipan blåser liv i nästa bandysäsong.
”En statsanställd äggmaräng”, sjunger Cornelis i en av sina låtar. Det är precis vad jag ska bli, statsanställd alltså. Jag byter jobb formellt från den 3 augusti och i realiteten bytte jag redan idag.
Det innebär att jag måste vårstäda mitt liv, välja bort saker och lägga till andra. Alla dessa val.
Jag kommer att välja bort följande:
Jag väljer följande:
) (http://blogg.timraiasele.se)Så är det gott folk. Vi ses igen, om inte annat i det verkliga livet vid sidan av bandyplanen.
Lev väl så länge!
Återigen, jag har ju skrivit lite om det förut, men kan inte låta bli igen… Facebook (FB). En i stort sett bra och kul företeelse. I FB kan man skapa grupper och folk kan gå med som medlemmar i dessa grupper. Grupperna kan vara bara för kul eller också kan det vara politiskt eller, ja, i stort sett vad som helst. Jag startade FB-gruppen Selånger Bandy i mars. Den har i dagsläget 36 medlemmar. Det finns även en FB-grupp som hyllar vårt fd Selångerhjärta Storebror Sundin. Gruppen heter ”Vi som hyllar Erik Sundins slutspelsskägg och hans förmåga att avgöra!”. Den gruppen har 41 medlemmar, således fler än Selånger Bandy-gruppen. Kan det betyda att Eriks slutspelsskägg är av större intresse än vår förening? Nä, tänkte väl det…;o) Så se till att vi blir fler i vår Selånger Bandy-grupp!
En grupp som växt lavinartat under dagen är FB-gruppen som heter ”Går 5000 med, cyklar jag naken till Malmö via E65:an. Nykter.” Det är alltså en man som ska cykla den turen i ”kejsarens nya kläder” om gruppen har mer än 5000 medlemmar senast den 5 maj. Och ja, i skrivande stund är det 6082 medlemmar. För en kort stund sedan var det 6066 och för ca en halvtimme sen var det en bra bit under 6000… Det är alltså nåt sånt som ska till. Någon som vill cykla naken för vår Selånger Bandy-grupps skull…?
Först och främst – hoppas ni hade en trevlig valborg. Det hade vi i alla fall. Det gick bra med smällandet också. En liten biltur fick det bli med den fyrverkerirädda jycken, men i övrigt lugnt. En fin alldeles trekantig brasa hade vi också.
Ena sonen var inte med i år, han har blivit för stor och valde att vara hemma hos en kompis i stället. Den andra sonen var med och alla barnen var ute vid brasan större delen av kvällen. På vägen hem luktade det böckling i bilen.
Det känns väldigt osäkert med vår arena Gärdehov kommande säsong. Det känns inte bra… Rykten går om att kommunen pratar samarbete med Timrå kommun… Inte bra.
Skriv gärna insändare i tidningen, skriv till politiker. Ta initiativ och lev om! Snälla!
I brist på andra inlägg under bandyns ”sommarhelvete”, kan man ju alltid slänga upp en bonad på ett favoritcitat.
Häromdagen försvann dom, några av senaste veckans aliens. Nu är det bara två datorer kvar i ”datasalen” och våra trådlösa cybervibbar är tillbaka igen. Så nu sitter jag på balkongen och i-landsfunderar på hur jag ska se bättre på bildskärmen när solen skiner så starkt.
Jag borde tänka på malarian som dödar overkligt många barn i världen. Och nu har svininfluensan kommit också. Herreminje. Men jag köpte läpp-smet igår på Body Shop i alla fall. Det var en pytteburk som kostade 95 kronor. Största delen av den summan går till information om Aids och HIV. Det var en god gärning.
Kan vi bestämma att vi försöker göra några saker i veckan för en bättre värld?
Om ni undrar varför det är så tyst så kan jag förklara. För det första var vi borta hela lördagen. Satt och skumpade i en Ford Transit sträckan Sundsvall-Stockholm tur och retur. Vi köpte ett kök lite så där hux flux.
Söndagen var fullsmetad med att försöka få ordning här hemma innan vi hade 18 pers på middag på eftermiddagen. Och då på söndagen, det var då dom invaderade. Ett gäng på fem aliens. De kom med sin packning i form av bildskärmar, tangentbord, processorer och nätverkssladdar. Vårt trådlösa nät försvann och nån annan dos-tingest fick en massa nätverkssladdar i sig och vips hade vi fått en ”datasal” här hemma. Och sen har det varit ockuperat hela kvällarna här, åtminstone så länge jag är vaken. Just nu smög jag mig ut i cyberspace för nu är alla aliens på träning tack och lov, så då får jag passa på.
Men nu pockar hundarna på, så hej, hej så länge. Vi ses när UFO:t återvänt till jymden.
Aliens=tonåringar
Jag ska ju bli ledare på Friskis&Svettis till hösten. Utbildningen är påbörjad och nu är jag inne i ett lite maniskt tillstånd när det gäller musikvalen… Jag får lägga band på mig för att inte förköpa mig på iTunes, låtar på radion analyseras och bpm-räknas och iPoden är med på varje hundpromis. Det händer titt som tätt när jag är ute på hundpromis att jag faktiskt måste testa några steg och armrörelser till musiken i mina öron. Jag ser mig så klart omkring innan och så…. ”två-tre-fyr-ra-ta-ra-ta-ra”. Så jag tänkte bara om ni ser nån göra mystiska rörelser i skogen bland träden och som har två mycket fundersamma hundar vid sin sida. Ja, då kan det vara jag…
I brist på bandyinlägg ska jag nu lufta ett av mina i-landsproblem. Aaaah, vad less jag blir på mig själv när jag dumsnålt köpt dåliga hundbajspåsar. Aaarrrggghhh! Tunna som plastfolie och ungefär lika lätta att öppna som en dubbelvikt sådan. Slicka på fingrarna, leta, leta öppning, fel sida, jaha, nästa sida, få se…. är det en öppning här… nä, här är det en skarv, jamen då var väl öppningen på andra sidan i alla fall och jaaaa, en liten öppning. Öppnar den tunna, tunna påsen. Dynghögen är naturligtvis så stor att jag måste ha båda händerna i påsen, vilket knappt går. Måste dessutom plocka en hel del snö för att få upp allt. Tung påse, tunn påse…
Långt till hundlatrinen. Bär omkring på en supertunn bajspåse som vilken sekund som helst kommer att spricka. Och som alla hundägare vet, så luktar inte hundbajs gott…. som hallontårta precis…
Ah, där, äntligen en hundlatrin. Slänger påsen. Går lagomt långt och så… Krökt rygg igen. Upp med den tunna, tunna påsen igen. Leta, leta öppning… här, nähä, skarv, här, nä, jo, här är det en öppning… Plockar upp med dubbelhandsfattning igen. Går igen. Ingen hundlatrin i sikte. Ah, en hundlatrin, äntligen. Slänger påsen. Går lagomt långt, krökt rygg igen. Och så där kan det hålla på. Ikväll gick jag ca 6-7 km skulle jag tro. På den turen avverkade jag 5 bajspåsar. Med tanke på att det förmodligen är dryga kilometern mellan latrinerna, så förstår ni att jag burit tunn-tung påse i stort sett hela promenaden. En dumsnål påse.
Nä, imorgon ska jag köpa sopsäckar. Extra tjocka med handtag.
Fy, vilket skitinlägg! Jaja, ibland tryter fantasin, men det bjur’ ja’ på.
