Annons:
 
 

Ett sista tal till nationen

Idag har den dagen kommit som jag visste en dag skulle komma. Dagen då jag slutar att blogga. På måndag börjar jag som affärsjurist på en byrå i Stockholm, och idag gör jag min sista dag som bloggansvarig på Metrobloggen. Detta blir därför mitt allra sista inlägg i ”En glamourprinsessas dagbok”, mitt lilla barn till blogg som jag har matat och skött varenda dag.

Jag har vetat sedan i maj månad, att jag den 17 september kliver ut i arbetslivet som jurist. Långa arbetsdagar och en massa pappershögar är nog bland annat det som väntar mig. Alla som jag berättat detta för har då frågat vad det blir av bloggen, om jag ska fortsätta att blogga även då. När svaret varit ”Nej”, att jag inte kommer ha tid att blogga som jurist, har jag ofta fått höra förslaget att jag faktiskt inte behöver göra så många inlägg per dag. Att om jag minskar produktiviteten till högst ett inlägg per dag så skulle det funka. Men nej, det gör det inte. Det är inte själva skrivandet som tar tid. Det är allt runt omkring, som t ex att läsa och svara på mail och kommentarer, hantera och ta ställning till alla pressmeddelanden och erbjudanden som kommer in, all bildhantering och redigering samt förhandling med personer som på något sätt vill att jag ska göra något, till exempel föreläsa, gå på visning eller skriva krönikor. Att ständigt gå runt att tänka på vad som skulle kunna bli ett bra blogginlägg tar också både tid och tankekraft ifrån mig.

Den byrå som jag ska börja arbeta på har inte krävt av mig att jag ska sluta blogga. Det är jag själv som har fattat detta beslut, för jag vet att min koncentration på juridiken kommer att rubbas om jag fortsätter. Jag har ibland skrivit i en anonym blogg vid sidan av ”En glamourprinsessas dagbok”. Den bloggen är självklart inte lika stor som denna, och kanske sen, om ett tag. Om jag känner att det går att kombinera ett arbete som jurist med att blogga lite då och då, kanske jag fortsätter att skriva i min anonyma blogg. Eller så startar jag en helt ny anonym blogg. Vi får se.

Att blogga har lärt mig väldigt mycket. Jag har mycket att tacka bloggen för. Många roliga uppdrag har det blivit, och många trevliga människor har jag träffat. Jag vet inte vad jag kommer att sakna mest med bloggandet, men jag vet att det jag absolut minst kommer att sakna är alla hånfulla och elaka spydigheter och förolämpningar som jag har fått ta emot i andra personers bloggar, genom mail och genom kommentarer. Att sluta arbeta med Metrobloggen på Metro är också väldigt trist, för det har varit väldigt roligt och givande på alla sätt och vis. Att få vara med och starta upp ett helt nytt bloggverktyg, och ett helt nytt koncept inom bloggosfären, har inneburit ovärderliga erfarenheter. Det blir Ida ”Legally Blonde” Hansson som efterträder mig som bloggansvarig på Metrobloggen. Hon och jag har arbetat parallellt i två veckor nu för att hon ska komma in i jobbet och lära sig allt. Ida har bland annat läst journalistik, och kan både html och CSS, så hon kommer att göra ett fantastiskt jobb tillsammans med alla andra duktiga människor som arbetar med Metrobloggen. Jag vet att många nya funktioner är under arbete och kommer att lanseras så småningom.

Många bloggionlägg har det blivit i min två år och en månad långa karriär som bloggare. Ganska exakt 2896 stycken faktiskt. Det mesta jag skrivit har varit ganska oviktigt ur ett större perspektiv, men folk har läst, och utan mina kära läsare hade bloggen självklart inte blivit det den är idag. Jag måste tacka alla läsare, annonsörer, samarbetspartners och andra personer som jag på något sätt har haft att göra med under min tid som bloggare. Jag undviker att nämna namn i skräck för att glömma någon. Ni har alla varit ovärderliga.

Jag känner nu press på mig att i mitt sista blogginlägg skriva något förbannat viktigt, nu när jag har min sista chans att säga något värdefullt till nationen. Något riktigt väl genomtänkt och klokt som jag verkligen vill förmedla till världen. Problemet är bara att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva. Det är mycket som är viktigt och värt att ta upp. Miljöförstöring, cancerforskning, svält, död, orättvisor, krig och politik, jag kan tyvärr inte välja. Jag vill nog hellre säga något mer generellt, något viktigt som alla människor kan ta till sig. Jag har tänkt och tänkt på det där viktiga, vad jag vill säga som avslutning i min blogg, och det är nog egentligen bara två saker som jag vill förmedla till er.

   1. Var snälla mot varandra.
   2. Var snäll mot dig själv.

171 Kommentarer

Dagens karaoke: I did it my way

”And now, the end is near, and so I face the final curtain. My friend, I’ll say it clear I’ll state my case, of which I’m certain”

  

2 Kommentarer

Jag och mitt varumärke måste gå på bal

Jag vet att jag har gnällt över detta förut, men jag gnäller igen: T.P. vill inte gå på bal, han tycker det är löjligt. Jag vill självklart gå på bal. Det är underbart att få klä upp sig i balklänning och mingla runt med ett champagneglas i handen. Jag har nu bloggat i två år och en månad, och i snart två år har jag haft Glamourprinsessan registrerat som varumärke. Det är jag som är Glamourprinsessan, och det är jag som driver den enskilda firman vars verksamhetsområde bland annat innebär att skriva bloggen ”En glamourprinsessas dagbok”. Glamourprinsessan är mitt varumärke. Bara mitt, ingen annans. Och T.P. verkar inte fatta att det skulle vara till mycket stor skada för mitt varumärke om jag inte gick på bal. Nedan ser ni några vackra balklänningar som jag gärna skulle bära på någon höstbal i Uppsala.

  

11 Kommentarer

Skillnaden mellan Barbie och en människa

Under modeveckan i New York anlände Victoria Beckham till Marc Jacobs visning utklädd till Barbie. Varför hon trodde att det var maskerad har jag ingen aning om. Som alltid är det en väsentlig skillnad mellan att klä sig och klä ut sig, och jag måste erkänna att hon lyckades bra med sin imitation. Och klänningen är ganska läcker faktiskt. Jag har hört att en människa kan klara sig utan mat i maximalt tre veckor, men utan vatten kan man bara överleva i cirka sju dagar. Slutsatsen av det innebär alltså att Victoria, till skillnad från en Barbie av plast, faktiskt har druckit vatten de senaste sju dagarna. Men ätit har hon kanske inte gjort på tre veckor ungefär.

  

Victoria Beckham poserar i Barbieklänning, skor och väska bredvid designern Marc Jacobs.

Bild från Dlisted.

11 Kommentarer

De stirrar, och jag måste säga åt dem på skarpen

Jag har bott i åtta olika bostäder förutom den villa där jag är uppväxt. När jag flyttar till en ny bostad är jag alltid ganska ängslig den första tiden. Det är inte de nya grannarna, den nya omgivningen, alla flyttkartonger eller den nya planlösningen som är problemet, utan att jag är rädd för att lägenheten ska vara hemsökt.

De fösta nätterna inbillar jag mig i drömmen att nån döing står och stirrar på mig när jag sover. Då vaknar jag i skräck, slår upp ögongen och tittar om någon står vid sängkanten, men det gör det såklart inte. Samma sak gäller när jag duschar. Då får jag för mig att det står en döing på andra sidan duschdrapperiet, jag rycker bort det och märker såklart att de enda spökena i rummet är mina egna hjärnspöken. Samma sak när jag tittar på TV. Då måste jag vrida blicken från TV:n ibland, för jag får helt plötsligt för mig att en döing står i rummet och stirrar på mig när jag tittar på TV.

Jag läste för länge sen en artikel om ett medium som berättade om hemsökta bostäder. Hon sa att de som bott där förut såklart blir arga eller oroliga när det kommer någon ny, en med stark vilja som börjar rumstera runt och ändra på saker och ting. Någon som både skulle kunna riva väggar och flytta dörrar om han eller hon så ville, eller nästan gå över lik för att få sin vilja fram. Det bästa man då kan göra är att säga högt och tydligt: ”Nu är det jag som har flyttat in här, men du får såklart också bo här om du vill”. Då blir de lugna och slutar stirra på en. Varför man måste prata högt och tydligt är för att döingarna inte fattar annars. De är inga tankeläsare direkt och ganska trögtänkta, ungefär som en 5-åring, eller som någon med en grav utvecklingsstörning.

10 Kommentarer

Dagens låt: Trance Dance – You’re gonna get it

Att bikta sig offentligt

”Hon äger en lila Porsche, har åkt fast för fortkörning och har bötat 2.800 kronor för detta, enligt statsministern. Hon har även åkt fast för att ha dumpat jordmassor utanför tomten.”

  

Jag läser i DN att den moderata riksdagskvinnan Ewa Björling har utsetts till ny Handelsminister. Och genast ska alla hennes livssynder göras offentliga och rapporteras till allmänheten. Men framför allt till journalisterna. Man besparar dem en massa jobb på så sätt, och även en massa rubriker. Om jag blev minister skulle jag behöva erkänna att jag dansat i gymnastikdräkt och jeansshorts för mina reccar när jag var recceförman, och att jag på bild i juristernas studenttidning Press Judicata suttit inlindad i handduk i en bastu. Jag har även varit gäst på två fester som Bingo Rimér har arrangerat.

10 Kommentarer

Alla fyra är nog lika roade

Bild från Funpic.

3 Kommentarer

Lyxfrukost med stjärnkock

Min onsdagsmorgon började med frukost på Operakällaren. Inte för att jag brukar svänga förbi ett sådant anrikt och fint ställe för att käka frulle, men självklart var det Micael Bindefeld som dragit dit mig. Det var Bindefeld och brödföretaget Wasa som bjudit in stjärnkocken Stefano Catenacci som gjort mästerverk med knäckebrödet. En fantastisk hälsodrink inledde arrangemanget, och sen fick vi smaka sex olika brödbitar med allt ifrån mango till grevéostkräm. Här kommer receptet på den jag tyckte var godast.

 

Solruta quinoa med örtchevré, gurk- och äppelsallad och kvittenmarmelad.

1 st örtchevré skuren i 12 skivor
1/3 gurka
1 äpple Granny Smith
4 msk kvittenmarmelad
1 msk jungfruolja
Salt
Vitpeppar
1 ask rödbetsskott

Gör så här: Skala gurkan, dela den på längden, gröp ur kärnhuset med en sked och skiva den i tunna halvmånar. Skär äpplet i tunna skivor och sedan i strimlor. Blanda äppelstrimlorna med gurkan och smaka av med salt, peppar och jungfruolja. Fördela osten på bröden, och därefter kvittenmarmeladen. Lägg lite gurk- och äppelsallad på varje smörgås och garnera med rödbetsskotten.

Bild på knäckebröd och lyx-smörgås från Wasa.

2 Kommentarer

Smycken från Timi

Små barn roar sig lätt brukar man säga, och ibland är jag ganska lättroad. Som idag till exempel. Men det är roligt att vara glad, och idag är jag glad över mina nya smycken som kommer från Timi Collection. Runt halsen hänger en röd boll i lång kedja, och i öronen har jag avlånga metallbitar i silver med små röda kulor. De som påstår att nya prylar och produkter inte höjer lyckoruset vet inte vad de pratar om.

Bilder från Timi.

5 Kommentarer
Annonser:
Laga iPhone skärm
 
 
 
 
css.php
Hoppa till verktygsfältet