Vi svenskar bör svara på den sortens yttringar från invandrarna genom att vid valet 2014 rösta fram nationalistiska partier som kan strama upp invandrings- och asylpolitiken. Partier som kan stifta lagar som ger invandrarna sämre ekonomiska omständigheter. Kort och gott gör livet surt för alla otacksamma invandrade parasiter så de ger sig av från Sverige. Partier som sätter MP, V och S på plats då det är dessa partier som vurmar för massinvandring och mångkultur. Målet bör vara att utrota dessa partier från den politiska scenen i Sverige.

Sverige måste höja straffskalorna så de ligger i paritet med övriga länders. Sverige ska inte vara något drömland för internationella kriminella ligor där de vet att de högst får några års fängelse för brott som i andra länder straffas med flera årtionden i fångenskap. Vi måste också införa straff i skalan trettio till femtio års fängelse utan möjlighet att bli frisläppt tidigare. Inga straffrabatter för grova brott längre, speciellt brott där enskilda utsatts för våld och hot om våld. Kriminella i Rumänien och Bulgarien ska veta att det inte är lönt att åka till Sverige och begå brott. Minsta misstanke om brottsligt syfte ska räcka för att utvisa dem.

Brott där människors identitet kapas innebär en form av övergrepp på privatlivet, din person utnyttjas i brottsligt syfte genom att konton öppnas i ditt namn och köp genomförs i ditt namn. Detta orsakar den utsatta  personen oändliga besvär och skador. Han måste bevisa att det inte är han som köpt bilar och dyra elektronikvaror. Hans tillgångar kan komma att frysas tills utredningen är klar. Därför bör straffen höjas till en kännbar nivå, minimum tio års fängelse maximum trettio års fängelse.

Deras en gång så förnäma adel har fått sälja sina slott och herresäten och är idag inte skit värda. Indien och Pakistan fick de ge upp straxt efter krigsslutet. Det är därför fullt förståeligt att både Indien och Pakistan skaffat sig kärnvapenkapacitet, de har lärt sig av över 100 år av engelskt förtryck. England är själva sinnebilden för imperialism och översitteri. Detta översitteri lär sig pojkarna redan som barn i de engelska internatskolorna. Pennalism kallar civiliserade  människor det för. Därför är det en sann glädje att se England krympa samman och förvandlas till den slum den alltid varit. Negrer och pakistanare tar över gator och torg i de engelska städerna. Det finns inte längre något Britania rules.

Att jämföra Jobbik med Sverigedemokraterna går inte, SD framstår som ultraliberala i jämförelse med Jobbik. SD är vidare Israel och judevänliga. Vad Sverige behöver är ett parti likt Jobbik, ett parti som kan ena alla nationellt utradera alla övriga partier i Sverige. Om Sverige inte ska bli ett delat land där muslimerna tar över den södra delen fordras det ett parti, en rörelse som kan möta detta hot.

Familjen Wallenberg har mycket skumt i sitt förflutna, under andra världskriget hjälpte Wallenberg stora tyska företag att rädda undan vinster så att de allierade inte skulle kunna lägga beslag på dem. Ena hälften Wallenberg gjorde affärer med tyskarna och den andra häften gjorde affärer med de allierade, så vem som än vann kriget så skulle Wallenbergkoncernen stå som den store ekonomiske vinnaren.

I den svenska historieundervisningen i grundskolan fokuserade man helt på nazisternas brott och nämnde inte med ett ord kommunisternas. Trots att bolsjevikerna tog livet av långt fler av sina egna medborgare än vad nazisterna gjorde. Även diktaturer som de Röda Kmererna  i Kambodja försvarades av bland annat Jan Myrdal men även av socialdemokraten Birgitta Dahl. Det är som om den svenska vänstern har en romantiserad syn på proletariatets diktatur, de är för naiva för att förstå vad det innebär att leva i ofrihet.  De förstår inte att kommunismens godtycke och våld kan drabba även dem trots att de tror att de är rättänkande kommunister. Avsaknaden av krig och ockupation i 160 år har gjort svensken till en naiv politiskt lättmanipulerad idiot. Han saknar den misstro andra folk hyser för sina politiker.

Domen kan läsas på Avpixlat som har en direktlänk.

Den fråga som delar Sverige är frågan om massinvandring och mångkultur. Många, ja en majoritet av svenskarna tycker att vi tar emot för många invandrare och att dessa får en privilegierad ställning i samhället. Den styrande eliten av politiker, redaktörer och kulturskribenter delar inte denna åsikt, de tycker att Sverige ska förvandlas till ett mångkulturellt samhälle där den etniske svensken får stryka på foten. De förnekar att Sverige har någon egentlig kultur och misskrediterar vår tidigare historia som stormakt. Hade någon politiker eller skribent gjort det samma i något annat Europeiskt land hade det tagit hus i helvete, möjligtvis undantaget Tyskland och England.

Svensken ska skämmas över att han är ett sådant ryggradslöst kräk som finner sig i allt. Att han inte som fransmannen eller dansken vågar gå man ur huse och protestera. De enda som protesterar i Sverige är AFA och vänsterpacket, de protesterar mot alla som vill ha Sverige svenskt. Dessa terrorister omhuldas av det politiska systemet och behandlas med bomullsvantar av rättssystemet. När ska Svenne Svensk vakna och resa sig ur sin dvala? Är det när muslimerna knackar på och säger: Konvertera till islam eller dö!

Sverige har en lång tradition att övervaka sina medborgare som sträcker sig tillbaka ända till Gustav III dagar. En riktig politisk polis fick Sverige först 1936 då översten Carlos Adelcreutz skapade en inrikes övervaknings- och spaningsorganisation. Redan 1910 hade det svenska försvaret skapat en särskild underrättelsebyrå (UB) samt en särskild polisbyrå i Stockholm för övervakning av  spioner. En mer allmän övervakningsorganisation får Sverige i form av C-kontoret under ledning av Carl Petersén 1939 denna övertogs sedan av Tede Palm och blev till T-kontoret som kom att verka ända fram till 1964. Därefter sköttes verksamheten av Inhämtning Birger (IB) under Birger Elmers ledning. IB kom att verka i nära relation med socialdemokratiska partiet och facket. IB som var så hemlig att inte ens riksdagen kände till dess existens  avslöjades för sin verksamhet och för sin registrering av medborgarnas politiska sympatier 1973 av Jan Guillou och Peter Bratt.