De är så snälla på Metrobloggen (ja, man får väl skriva så för att man inte ska råka illa ut igen) så nu har de fixat så att jag har fått tillbaka min blogg igen. Ingen förklaring har jag fått dock. Mystiskt.

… och det blir så när man har fullt upp med att busa med Madame och visa husse och matte hur fin katt man är. Att Metrobloggen sedan har tagit bort min blogg från husses adminstationspanel, det gör inte saken bättre. Måste gå krångliga omvägar för att kunna skriva ett inlägg, och som ni alla vet gillar katter när det är så enkelt som möjligt. Nu ska jag krypa ner och lägga mig på den mjuka go’a handduken som husse lagt vid sina fötter, på min favoritplats framför hans dator i arbetsrummet. När jag med husses hjälp fått gnällt lite på Metrobloggen så kommer jag tillbaka med massa bilder igen. *mjaou*

Förstår inte vad det är med husse. Matte trampade på något i hallen, något mjukt och blött. När hon tänder lampan i taket frågar hon husse vad det är. Husse börjar då babbla om att jag ska ha varit uppe på köksbordet – jag, skulle aldrig komma på tanken – och tagit den sista chicken nuggets som husse skulle ha som kvällssnacks. Varför anklagar han mig? Finns ju faktiskt en katt till här i lägenheten…

… och bestämde mig för att överraska matte genom att ligga kvar i hennes famn och bara njuta av närheten. Som Wikki märkte så har jag fått ett halsband också. Husse var bestämd med att jag skulle ha det, med en liten plinga på så att de och Madame kan höra när jag är på gång runt i lägenheten.

…för man vet inte vart och när man får chansen att sova nästa gång!

Den här gången hittade jag en pappkasse som hade lagt sig ner på kontorsgolvet hos husse o matte, den fungerade utmärkt som sovplats. Jag är inte så kräsen.

Husse och matte pratar om att jag har fått så fin päls sedan jag flyttade hit, och jag har lagt ner massa tid på att få den så fin som jag har den, och här känner jag att jag kan lägga mig och ta hand om mig själv en stund varje dag, utan att känna att jag behöver vara beredd på att springa iväg någonstans för att få lugn och ro.

Madame har nästan slutat fräsa åt mig helt, fast igår kväll skrämde jag henne lite. I hallen, mitt emot ytterdörren, står en brudkista, och vi kom från var sitt håll mot mitten av den, och ingen av oss såg den andre innan vi nästan stod nos mot nos, och då blev Madame lite rädd och fräste till. Sedan kom hon efter mig och boffade lite, för att be om ursäkt.

Lite otäckt med nya platser, men husse var med, och sköterskorna och veterinären var så snälla. De hittade orsaken till att jag kliar mig så väldigt i öronen, de var fulla med skräp, lyckligtvis inget allvarligt, men massa skräp, så nu får husse göra rent mina öron en gång om dagen i en vecka, plus att Madame ska få en omgång med. Dessutom ska vi få något för att minska risken att det finns öronskabb som lever i hudvecken, även där ska Madame få sig en omgång så att vi inte smittar varandra. Husse fick en klump i halsen när räkningen kom i kassan, men han tittade lugnande på mig och förklarade att det får kosta att gå till veterinären, och att huvudsaken är att vi katter mår bra.

Det finns inget skönare än att få vara nära någon av de tvåbenta på natten när man ska sova, men inatt tyckte Matte att jag var för påträngande, hade visst lagt mig på ett sådant sätt att hon inte kunde vända sig i sängen. Tänkte lagt mig hos Husse, men den platsen hade redan Madame lagt beslag på.

Husse o matte är elaka, virade in mig och Madame i handdukar och tvingade i oss avmaskningsmedel, trots att vi bönade och bad att de skulle låta bli. Husse pratar något om att det är för mitt eget bästa, för att jag ska slippa plågas av mask, men jag förstår inte – hellre lite åkomma än att behöva dra i mig den hemska salvan som kommer ur sprutan de sätter i min mun

Nu har husse bokat tid för mig hos husveterinären, de ska få kolla mina öron som kliar något obegripligt emellanåt, och göra en allmän koll på mitt hälsotillstånd, så att husse o matte kan känna sig lugna.

Tills dess tror jag att jag gör som jag gjort rätt mycket, sova lite, som här på husses kontorsstol…

… hur goda vänner vi är, Madame och jag, så för att de inte ska tro att vi bara går runt varandra som katten runt het gröt på balkongen och i hallen, så bestämde vi oss för att demonstrera för matte att vi kan ligga bredvid varandra och tvätta oss, utan fräs och bråk.

Idag har husse beställt min veterinärförsäkring med, som jag visserligen hoppas inte ska behövas, men man vet aldrig.