SIDEBAR
»
S
I
D
E
B
A
R
«
JAG FLYTTAR TILL BLOGG.SE
Jul 3rd, 2011 by Katarina Bananas

Jag och Metrobloggens nya design kommer inte överrens. Ni finner mig numera på: http://kattiskorvapa.blogg.se/. Välkomna!

Blogglusten som kom över
Jun 9th, 2011 by Katarina Bananas

Drog mig just till minnes att jag ju minsann har en alldeles egen grupp på Facebook, ”Vi utan lokalsinne” heter den. Tittade in där och som alltid greps jag av viss maktlystenhet. Det är min grupp… MIN SÄGER JAG OCH JAG KAN GÖRA VAD JAG VILL MED DEN! Jag har faktiskt över 1200 medlemmar som jag förmodligen kan styra och ställa med precis hur som haver. De lättledda små liven.
Hur som helst läste jag ett inlägg jag gjort i Maj förra året och skrattade i mjugg. Det handlar om en situation jag försätter mig i oftare än nödvändigt – och alltid på eget initiativ.

Jag: ”Jaha. Var bor du någonstans?”
Någon annan:”Dals Rostock.”
”Jaha.” (???) ”Hmm… vart är det det ligger nu igen?” (ena ögonbrynet lätt höjt, ögonen kisande som om jag faktist hade den blekaste aning)
”Du vet Sölvesborg?”
…(mer kisande. Plötsligt båda ögonbrynen upp samtidigt som om jag kom på något) ”Jaja!”
Ja, tjugo mil norr om det.”
”Jahaa! Jaja..” (raskt byte av samtalsämne)

Om ni undrar
Maj 3rd, 2011 by Katarina Bananas

varför jag skriver lite mindre frekvent än tidigare beror det dels på att jag tappat gaisten lite. Man behöver liksom ha ett bra flow och ork till kreativitet för att göra ett bra inlägg. Sen är jag dessutom så himla irriterad på att de gjort om upplägget på bloggen så fullkomligt. Jag fattar ingenting! Vet inte hur jag skall få tillbaka mina apor och inte hur jag t ex infogar en vidjo.
I går när F och jag var ute och gick såg vi något som släpade sig över vägen. Det var en halt råtta. F trodde den hade blivit påkörd (den var jävligt halt) men jag menade att den då troligare hade blivit mos. Detta stackars halta (och förmodligen lytta) djur åtföljdes av min favoritfågel: skatan. Skator måste vara nyfikna av guds nåde och han hoppade efter och drog råttan i svansen. Det satte jag naturligtvis P för – man skall inte låta naturen ha sin gilla gång om man kan förhindra det! På tal om sakers gilla gång tittade vi tidigare i kväll på TV-programmet ”Huset fullt av hundar” på SVT. En familj presenteras för ett gäng hundar som sedan successivt skall gallras ut till endast en liten hundbatting kvarstår. I dagens program kvarstod den amerikanska cockerspanieln Nisse (dum hund, dumt namn) och Jack russelterriern (?) Ariel (galen hund, fisknamn). Familjen hade sedan tidigare en hund som knappt fick vara med i programmet. Hon var 13 bast och de tänkte kanske hon snart skulle avpoletteras, Om inte annars skulle de bli tvungna att avyttra henne eftersom barnen i huset inte kunde enas om samma hund och sålunda fick de behålla båda. Fast pappan inte alls kunde tänka sig tre hundar i huset från början. Dessutom hade de hästar vad det verkade. Kan inte vara särskilt bekanta med sin fritid. Familjen – inte hästarna.
Förutom detta vill jag visa er en skön gameshow. Hon är duktig Sissela Benn:
Lagd lök ligger

FAAAN
Apr 19th, 2011 by Katarina Bananas

Jag lyckas inte återskapa min fantastiska bakgrund med korvar och apor. Metrobloggen tar sig fan friheter! Ta bort korvar…gmmmgn…grums och apor..
Jag har precis ätit en utmärkt middag. Lax, potatis, kall yoghurtsås och tulpanstjälkar. Nej, naturligtvis inte tulpanstjälkar – but you could’ve fooled me! Så underkokt var sparrisen. Samlar nu kraft för att packa inför påsk och dessutom möjligen eventuellt börja med hemtentan. Jag inser naturligtvis att det inte är det smartaste att göra 20:30 efter en arbetsdag men har av någon anledning fått för mig att jag kommer tycka det är jätteroligt. Något som är jätteroligt är att det snart är dags för påsk! Då mina vänner bär det å till Skåne med syskon, familjer och föräldrar. Det kommer bjudas på Konstrundan, laxfiske, lek och stoj samt godis en masse. Kanske får vi tupp också men jag och F är oense om det är annandagen eller påskdagen. Sånt vet man inte.


En glad lax och hans fisk

Vad har hänt med Anders Nylund?
Apr 12th, 2011 by Katarina Bananas

Har han blåst bort? Har Peter Kondrup bjudit honom på en giftig croissant eller en längre resa? Hur mår han egentligen? Har han andra åtaganden vid sidan om att visa vädret? Det känns ju så tryggt med Anders. Jag tror på honom när han visar mig vädret. Ofta vänder jag mig mot F i soffan och säger tryggt ”Om Anders säger att det är så…”. Han är oklanderligt klädd, han är mysig också har han sin egen gimmick. You GO Anders! I miss you!

Hata
Apr 11th, 2011 by Katarina Bananas

Som ni ser är bloggen helt knasig. Metrobloggen har ändrat hela sitt upplägg och jag fattar ingenting om hur jag skall skriva inlägg längre. Eller jo, skrivandet är kanske inget knep men så fort man skall infoga bild eller annat jävulskap… Det bär emot att sätta sig in i en helt ny struktur. Jädra skitblogg. Och VAR är min bakgrund som jag ägnade så många timmar åt att skapa!!

Sportnördar
Apr 5th, 2011 by Katarina Bananas

Har varit och tränat med F på gymmet på hans jobb. Hyser stor önskan om att inte drabbas av samma träningsvärk som sist. I FEM dagar gick jag som en höggravid, kunde inte sova på natten av smärta och var tvungen att ta hjälp av armmusklerna för att sätta mig ner och ställa mig upp. Först tänkte jag ”ooo – musklerna växer” men efter konsultering med stortränaren himself förbyttes det till ”aah – muskelcellskador!”

Nu sitter vi här i hop i soffan och tittar på fotbolls…VM eller nåt (nej, jag vet att det inte är det). Trivs annars bra på mitt nya jobb. Saker att göra mest hela tiden och det är roligt. Är ledig i morgon, min enda lediga dag denna veckan. F och jag skall ha en date i stan, äta mat och köpa nya träningsskor. Det är sånt som vi gör, vi sportnördar.

Lästips?
Mar 27th, 2011 by Katarina Bananas

Läste nyss ut en ny bok.

Det obehagligaste jag har gjort
Mar 23rd, 2011 by Katarina Bananas

…to date.

I går gjorde jag en koloskopi. Man går upp via rektum med ett böjligt instrument, längs hela tjocktarmen och upp till tunntarmen. För att kunna göra detta säger det sig självt att tarmen måste vara ren och fin (jag lugn och fin).

När jag började prata om detta med avdelningsläkaren på min förra avdelning berättade hon om en kursare till henne som valde att ha en nasogastrisk sond för att slippa dricka de fyra litrarna laxeringmedel som undersökningen kräver. Att dricka fyra liter laxeringmedel av denna typ kan likställas med att dricka fyra liter havsvatten. Dessutom skall man dricka ett helt dricksglas i ett svep var tionde minut. Ja, man kommer känna kräkreflexer. Dessutom känslan av hopplöshet att det ALDRIG kommer gå när man druckit kanske 1½ liter. Jag drog slutsatsen att det bara kan vara bättre med sond. O så fel jag hade.

Efter arbetsdagens slut på måndagen trallade jag över till min förra avdelning. Såg själva sondsättandet som en baggis! Nemas problemas. Tänk vad mycket jag skulle kunna göra under kvällen i stället för att stirra på äggklockan och dricka Laxabon! Hoppade glatt upp på britsen i läkarrummet. Sen slutade jag le. Dr H förde in sonden i näsan och vidare ner genom matstrupen. Jag kände den hela vägen. Hade inte räknat med att den skulle ligga och trycka aktivt på kräkreflexerna. Trodde också att kroppen ganska snabbt skulle vänja sig vid att inte kunna sluta struplocket riktigt tätt. Hade lite halvt panikkänslor de första trettio sekunderna. Bestämde mig sen för att jag banne mig skulle försöka och åkte hem.

I hissen ner från avdelningen.

Jag kunde inte prata. Så fort den långa tungmuskeln rörde sig, ruckade den på sonden och framkallade illamående. Jag hängde upp första 33 cl Laxabon…

När den kalla vätskan rann ner i halsen framkallade detta ännu mer illamående. Jag hade trott att jag kunde köra på snabbt men så fort jag ökade upp dropptakten mådde jag ännu mer illa.

När stackars F kom hem och hade en jättestor nyhet att berätta försökte jag prata och började gråta —> snörde igen halsen —> AJ! F sa desperat att jag inte fick bestämma själv – nu drar vi den! NEJ! sa jag (inte, jag skakade nog bedrövat på huvudet). Jag ville försöka ett tag till. Provade varmare vätska nästa gång, vilket var marginellt bättre. Fick panikkänslor när jag tänkte på att jag skulle ha sonden hela kvällen och fick därigenom mycket respekt för våra stackars patienter som nödgas till detta alternativ för att tillgodose näringstillförseln.

Efter fem timmar av konstant illamående och obehag (dessutom smärtor i magtrakten) hade den tredje litern Laxabon gått in. En timme över tiden – och en liter för lite. Jag drog sonden med buller och bång. Inte en liter till! Aldrig! Drack upp den sista litern en halvtimme senare. La mig med molande illamående.

Själva undersökningen, i kontrast till förberedelserna, är en walk in the park. Tog på mig en nattskjorta stl 80-100 kg och kände mig ganska ynklig. Fick en PVK i armvecket och rullades in i undersökningssalen. Trots att jag inte var sjuk kände jag mig så nu efter att ha fastat i 24 timmar. Jag följde fascinerad insidan av min kropp på en stor TV-skärm. Det var inte alldeles smärtfritt och jag fick injektioner Midazolam . Biopsier togs och efter trekvart var det klart.

Jag njöt mycket av lunchen jag tillagade när jag kom hem och därtill de 2½ timmarna sömn.

ÄNNU argare!
Mar 20th, 2011 by Katarina Bananas

Ja – det är möjligt! Idag är jag ÄNNU argare över min frisyr! Jag har redan gått genom det här misstaget tidigare! Jag ser ju för bövelen militant ut. Nä, det är nog dags att låta håret växa ut till page eller nåt. Skulle gärna ha en sån här frisyr:

Just nu längtar jag tillbaka till tiden när jag såg ut såhär:

»  Substance:WordPress   »  Style:Ahren Ahimsa
css.php
Hoppa till verktygsfältet