Mitt bloggande har kommit i skymundan nu eftersom jag fått cancerdiagnos och nu är opererad och går på cellgiftsbehandling. Har haft en hel del otur med i stort sett allt också… Upptäckte knölen den andra Juli i år, den 9 augusti blev jag opererad så det gick ju hyfsat snabbt med tanke på att det var mitt i semesterperioden. Men men inget ska gå lätt inte… Det första som hände var att ett kärl i bröstet brast så jag fick en kraftig inre blödning… Gissa om mitt bröst blev helt missfärgat ?
Nåväl ca en vecka senare så sitter jag vid datorn och spelar lite spel då jag känner att jag är blöt ???? jag kikar ner och får jordens chock, hela jag är blodig och det hänger koagulerat blod ifrån min tunika…. efter att ha pressat dit en massa papper samt bytt kläder helt och hållet så blir det en tur till akuten…. Naturligtvis så blir jag inlagd och akutläkaren sätter ett rejält tryckförband på bröstet…. På avdelningen är alla rummen upptagna och jag får sova i korridoren med en skärm som insynsskydd men gubben i rummet bredvid lyckas naturligtvis välta den och hålla låda nästan hela natten så sömn blir det inte mycket av…
Nästa morgon kommer ronden och har med sig en härlig kirurg läkare som snabbt tar bort mitt tryckförband och istället börjar trycka ut allt blodet ur bröstet. Sen skickar dom hem mig med en stor hög med kompresser som bara ska ligga mot och ta emot blodet, såret ska alltrå dräneras. Jag har fruktansvärt ont och får komma till doktorn 2 ggr för att spolas. Han tar en gigantisk spruta som dom fäster ett uridom för kvinnor på och sen spolar dom om och om och om och om igen… Men efter 2 sådana behandlingar är det värsta trycket borta och man börjar känna sig som människa igen… 4 veckor tar det för bröstet att läka och inte förän det är helt läkt så får jag börja med cellgifterna…
28 september fick jag första cellgiftsbehandlingen och jag mådde oförskämt bra i 1 vecka innan helvetet började… Det hade liksom börjat smyga sig på efter att ha gått på pencellin i 1 månad så var min mage rätt kass och jag hade börjat få problem med mina gamla graviditets hemorrojder. Jag provade först med receptfritt men fick den 5 oktober ge upp och söka hjälp för då hjälpte vare sig de receptfria eller de receptbelagda preparaten… Det kändes som frätande syra kom ur mig samtidigt som en huggorm satt fast i röven på mig och tuggade frenetiskt…. Den 7e oktober så är det så jävligt så jag får åka in till akuten och söka hjälp….
Jag är inte direkt stolt över hur jag betedde mig på akuten, men lite roligt är det allt hihihi… Jag hade så förbannat ont så jag trodde jag skull dö och jag var övertygad om att det var hemorrojderna som var boven i dramat…. 2 olika doktorer var inne och undersökte mig och bägge tyckte att jag nog behövde en operation, men si det tyckte inte överläkaren… Han tyckte att jag skulle prova med alsolsprit och Scheriproct istället…. Då blev jag helt vansinnig av all smärta och började gråta hysteriskt och skrika att dom skull ta dit den där jävla överläkaren så jag kunde köra upp alsolspriten i hans röv istället… Jag skrek och hotade om och om igen att dom skulle se till att få dit honom för då djävlar skulle han fååååååååååå….
Efter ett tag kom dom in och frågade om 2 andra läkare skulle kunna få komma in och undersöka mig och det gick jag med på, vad som helst bara nån ordnade så jag blev av med smärtan… Läkarna kom in men dom fick knappt ta i mig eftersom det gjorde så ont och innan dom gick så klappade den ene mig på huvudet och sa att han skulle ge mig en operation… Efteråt så har jag ju fått mina misstankar om att det antagligen var överläkaren som sa det till mig. dom vågade troligtvis inte berätta vem det var som var hos mig av rädsla för att jag skulle attackera honom… men vad vet jag ??? hihihihi…
Sen gick allt rätt så snabbt och jag fick min operation, men inte fan blev det nått bättre av det…. så när jag vaknade och hade lika djävla ont efteråt så blev jag ju skitförbannad eftersom jag trodde att dom inte hade gjort något alls med mig… Så var ju nu inte fallet vilket jag upptäckte när det var dags att försöka sig på att gå på toa…. AAAAAJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJJ
Jag låg kvar i 2 dagar innan jag fick spader och dom skickade hem mig med lite citodon och stesolid och några fler tabletter som skulle få mig lite avslappnad… Men men den 12 oktober var jag tillbaka på akuten igen och den här gången provade dom med morfintabletter vilket fungerade rätt så bra så länge som jag inte var tvungen att gå på toa… men när det var ca 1 vecka kvar till nästa cellgiftsbehandling så hade jag så smått börjat få tillbaka tron på ett liv utan smärta igen….
18 e oktober var det dags för behandling nr 2 och de första dagarna så var allt frid och fröjd och livet såg ljust ut…. i exakt 4 dagar… sen var det kört igen… Och den här gången var smärtan ännu värre… Jag trodde inte det var möjligt men jag spenderade ca 1 vecka med att åka ut och in på akuten för att få smärtlindring övrig tid tillbringade jag hemma med att sitta och gråta och skrika av smärta för inte fan hjälpte det med morfintabletter när jag var tvungen på toa stup i kvarten och syran frätte sönder mig totalt… Vid sista besöket på akuten så fick jag utskrivet både långtidsverkande och korttidsverkande morfin men det var en fis i världsrymden när jag skulle på toa annars fungerade dom bra dessemellan så jag slapp en del av värken då i alla fall…
Nu på Onsdag så är det egentligen meningen att jag ska ha min 3 e cellgiftsbehandling men i morgon ska jag till doktorn… dels för att försöka få honom att skriva ut smärtlindrande tabletter så jag kan ta direkt när det börjar och förhoppningsvis slippa åka ut och in på akuten hela tiden… och dels för att jag vill få honom att skjuta upp cellgiftsbehandlingen tills nästa onsdag istället eftersom jag inte har läkt än… och hela jag har panik bara vid tanken på att det hela börjar om nu när min ändtarm är som ett enda öppet sår brrrrr… Dessutom så har jag ett möte med klinisk genetik i Uppsala den 18e November något som jag absolut inte kan ta mig iväg till då om jag måste ta cellgifterna nu på onsdag för då är det mitt i värsta perioden och jag kommer inte kunna sitta och åka 40 mil i en bil, för att inte tala om förstå vad dom säger till mig…
Nu är det sista gången med just den här sortens cellgift så jag håller både tummar och tår för att nästa sort ska vara aningen skonsammare än vad den här har varit… för inte nog med att man har haft jäkligt ont i ändan men jag slutade ju tvärt med morfinet så jag fick en jäkla abstinens efteråt också… Trög som jag är så fattade jag inte ens att det var det utan trodde att det var cellgifterna som gav mig kallsvettningar, huvudvärk och ledvärk… Jag satt och vaggade och sprätte i benen eftersom det gjorde så ont men inte föränn en kille som själv hade varit missbrukare sa det till mig så fattade jag… Så nästa gåmg så får dom endera ge mig tillräckligt så jag kan trappa ner eller så får dom lägga in mig och söva mig igen det här för jag känner att jag verkligen inte orkar gå igenom ett sånt helvete till…
Och var inte oroliga jag kommer definitivt inte bli missbrukare för jag hatar verkligen känslan som morfinet ger, det där tröga trötta tillståndet är fruktansvärt i sig jag fattar inte hur folk orkar ha det såå år ut och år in blähhh…. Men som sagt har man så ont så man är tvungen så fattar jag men inte annars… Det var därför jag slutade direkt som jag kände att det inte gjorde så ont längre.
Men känlan av att dom misstror en när man söker hjälp och förnedringen av att känna att dom kanske tror att man bara är ute efter att få morfin utskrivet är skitjobbig… jag som hatar tabletter och verkligen bara tar några i yttersta nödfall känner mig jäkligt kränkt av att behöva be om hjälp med att lindra smärtan… Fast samtidigt så inser jag ju att det säkert finns gott om folk som utnyttjar vården till att få morfin preparat utskrivna så det är inte konstigt om dom är försiktiga… men hallå det är ju inte jag… jag behöver den här hjälpen för att orka existera ca 1- 2 veckor i månaden… och jag vill kunna existera utan att känna mig förnedrad av att dom skriver ut så små förpackningar så dom bara räcker i ca 3-4 dagar… Så gissa om jag längtar till ett liv efter cancerbehandlingar och överkänslighet mot i stort sett allt.
För inte nog med att jag har haft dom här besvären utan jag har också reagerat konstigt på i stort sett alla mediciner mm som jag kommit i kontakt med hehehehe… Numera tål jag inte plåster vare sig vanligt eller den genomskinliga sorten som man ska ha över picc linen så varje gång dom ska lägga om mig så måste jag sprejas med en skydds sprej som jag gudskelov fortfarande tål. Xylocain den bedövande salvan gör numera att jag får dubbelt så ont om jag använder den AJ… jag tål varken den receptfria eller den receptbelagda hemorrojdkrämen längre heller… Min stakars make kan inte elda i öppna spisen för jag tål nämligen inte röklukten heller längre mm mm… hoppas nu bara att det här försvinner när jag blir frisk igen…
Jo just de höll ju på att glömma att vi egentligen skulle ha varit i Phuket nu… men men vad är ett besök i Thaland mot ett besök hos onkologen egentligen hahahahaha…. Tja nu har jag väl summerat ihop det mesta, men det bästa har jag sparat till sist för vi gick nämligen och gifte oss i våras efter att ha varit sambos i 20 år så året började i alla fall väldigt bra ;D så att resten blev skit är väl egentligen en bagatell eller ????
.JPG)
