Förvirrad

Som jag varit inne på tidigare så händer något en bit in i en diet. Man hamnar i en väldigt speciell zon, ”The Zone”. En zon där allting går som på räls och det inte finns några som helst tveksamheter kring vad som gäller, hur dagen ser ut, vilka aktiviteter som står på agendan, vílka prestationer som krävs, vilka klockslag som gäller, vad som ska förberedas osv osv. Den zonen är svår att förklara på något annat sätt än att det ”är rent i skallen”, totalt fritt flöde för alla dessa detaljer som skall sitta sekund efter sekund.  I zonen handlar allt om rutiner och brister någon del i upplägget under en diet så blir det lätt känsligt i andra delar, så rutiner är A och O. Rutiner. Jag är inte där ännu, men på god väg. Trodde jag.

I morse så stod morgonpass på gymet på programmet och det var många år sedan som jag slutade att gymma på morgonen. Inte för att det inte kändes bra utan bara för att det inte längre fungerade jobbmässigt. Så funderingarna igår kväll när jag avslutade dagen handlade om frukost. Hur skulle jag göra med frukosten? Klockan stod på 04.00, vilka rutiner skulle gälla på morgonen? Hur gjorde jag förr? Kunde faktiskt inte minnas hur jag gjorde då. Jag har för mig att jag åt gröt både före och efter morgonpassen då, men detta var som sagt för flera år sedan och nu för tiden så vill jag var riktigt hungrig på gymmet. Då förstod jag inte att jag var en liten kattunge efter gröten. Jag bestämde mig hur som för att starta dagen med blåbärsgröt kl 04.00 då passet med Alex skulle starta 06.00 i Västerås.

Ny rutin. Inga problem.  Nä nä . . . När klockan ringde så studsade man upp likt en zombie i vanlig ordning och började kitta sig i ordning för morgonpromenad och när jag väl satt där 04.15 med kaffet i handen så kom jag på. . . Helv*te!! Det är ju gym på programmet och där satt jag som ett miffo och sippa på en kaffe. 15 minuter innan jag skulle sitta i bilen! Snabbt av med alla kläder, hoppa in för en kalldusch och i med gröten, packa väskan och dra iväg i mörkret. Där någonstans började saker och ting gå lite snett=) Passet blev grymt – definitivt – ett riktigt krigarpass. Så nu blir det fler morgonpass framöver. Men när jag väl skulle hälla i mig mina aminos efter passet så var den flaskan. . . vart då? Helv*te!! Hemma på diskbänken förstås, 9 mil bort! Ok, jag fick överleva, jag skulle ju ändå få i mig en matlåda när jag väl kom till kontoret kl 09.00. Snabb dusch och så fixa sig iordning inför dagen. Kalsonger? Rena kalsonger. . . Helv*te!! Så för alla arbetskollegor som missade det idag så fick jag full betalning för dagen trots att jag inte hade några kalsonger under byxorna.

Tillbaks mot Sthlm igen för lunch nr1 på kontoret och när det väl var dags att värma matlådan. . . Helv*te!! Fel lådor, jag hade fått med mig ett gäng kvällslådor, ja, ja, man får överleva lite fel mix av näringsämnen. Arbetsdagen löpte på och när jag väl kom hem så var det dags för milen. Tog min kopp kaffe och kittade mig iordning och skulle kliva ut genom dörren. . . Helv*te!! Mina promskor stod kvar på gymet i Västerås! Great! Vad göra? Milen måste genomföras! I januari så köpte jag ett par nya Salomon (bästa skorna – by far) som tyvärr var någon underlig modell som gav mig ordentliga skavsår. Helt omöjliga att gå i, så dom har blivit stående. En lejonhane har inte direkt 250 par skor som honorna så alternativen var få. Är nog inga problem, dom funkar väl för 12km iaf!

Inledningen av milen går alltid upp över krönet av Västerbron och däruppe i snålblåsten så kom smärtan i hälarna fort, väldigt fort. . . Helv*te!! 10km kvar och skavsår redan, detta skulle inte bli en bra mil, men alternativet att vända hemåt fanns ju bara inte. Man får väl gå tills det börjar blöda helt enkelt så får jag gå morgonmilen med viktvästen i morgon barfota. Traditionen under milen är att när jag väl passerat krönet på Västerbron så är det dags för snusen att läggas på plats. Lejonets bästa vän under en diet. . . Helv*te!! I röran med skorna hemma så glömde jag helt av att ta med dosan! Ska jag vända och hämta den? Det skulle ju betyda 3 km extra med blödande skavsår. Velande! Nä, det var inte värt det. Jag fick bistert knalla vidare nedför bron och då började regnet att falla. Great! Dags att plugga i I-poden och dunka på lite metal, så skulle allt nog ordna upp sig. . . Helv*te!! Glömt att ladda den! Stendöd! Ok, härligt! Skavsår, ingen snus, regn och ingen musik. Puuh!

Bara att knalla vidare och när jag väl hade mosat mig framåt  utmed hela Söder Mälarstrand så skulle jag köpa mig en dosa i kiosken uppe vid Slussen och få min så otroligt välförtjänta prilla så. . . Helvete!! Glömde VISA-kortet hemma! Amazing !!! Och jag som skulle handla på vägen hem också! Mosade mig hela vägen hemåt och när jag väl gick där vid Slottet och funderade varför det kändes så tungt i kroppen (alltså utöver nämnda detaljer=) så slog det mig. . . Helvete!! VAD GÖR JAG UTE PÅ MILEN??? Jag ska inte alls gå en mil idag! Jag är så otroligt inrutad vid att jag alltid går en mil träningslediga dagar, men detta var ju ingen träningsledig dag. Jag hade ju gymmat imorse och skulle bara vända på upplägget. Alltså så var det egentligen 30 min med vikväst. 30 min prom hade blivit till 120min! Var jag alltså ute på en mil och upplevde all denna misär fast jag egentligen inte borde?? Great! Någon måste ju skoja med mig? Som bonus så fick då alltså gå en extra kilometer hem för att hämta VISA-kortet och sedan en kilometer tillbaka till affären och sedan en kilometer hem efteråt. 3km extra som en underbar bonus. Med blödande skavsår, utan snus, utan musik….fast jag inte borde ha gjort det. . . Helv*te!! 15km istället för 3km! Wow! Fabulous!

Väl hemma så var det inte en så lite hungrig Kenny som klev in i hemmet och med raska steg tog sig fram till kylskåpet för att värma matlådan. . . Helv*te!! Sista matlådan blev kvar på jobbet, den absolut sista lådan står 2 mil bort! Great again MrKenny!! Fick bli blåbärsgröt med kallrökt lax. Snacka om Flow i tillvaron!

Fast nu när jag sitter och skriver om det så är det med ett leende på läpparna, så jag mår bra nu;) Inför matlådefestivalen så var jag helt övertygad om att saker och ting skulle fortsätta på den inslagna vägen, men allt flöt på fint. 12 prima lådor står redo i kylen. Uppenbarligen så har jag en bit kvar till zonen, men denna dag visar tydligt hur en enda liten avvikelse (morgonpass på gymet) kan ställa till det i en diethjärna. Stick to the Routine! Nu vågar jag inte vara uppe längre, dags för badet och ladda för morgonprom med vikväst (enl upplägget förstås) med mina trevliga små söta mysiga Salomonskor – trevlig start på dagen! Ha en god natt alla krigare! Nya utmaningar väntar i morgon!

Och som bonus: mina nya kompressionsbyxor för intervallträning samt benpassen. Här snackar vi alltså inte mysiga tights – vi snackar kompressionsbyxor – för Ni har väl knappast sett ett lejon i ett par tights? Kompression!! Jajamen!!