Lårpass

Och så var det återigen dags att ladda upp för ett lårpass, endast 4 dygn sedan det förra. Nya upplägget kräver genomblödning av hela lårmuskulaturen två gånger i veckan och det kan lätt ställa till det i skallen frampå eftermiddagen när den slutliga laddningen inleds. Man har ju varit mentalt där redan flera dagar innan, men när allt sedan börjar ställas på sin spets så kommer den klassiska ångesten krypande och lite klassiskt velande börja smyga sig fram i skallen. Viktväst varje morgon, intervaller efter varje pass, backintervaller redan imorgon tisdag och nu så skall alltså låren och vaderna mosas med efterföljande intervallpass på cykeln.

Låren har ju inte varit avslappnade en enda dag sedan julafton tror jag och dom får sannerligen bekänna färg och med det också det mentala. Så när man håller på och rigga iordning inför prommen bort till gymet så är det bara till att försöka hamna i det där ”vacuumet”. Det vacuum där tankarna upphör och man bara följer med kroppen oavsett vad skallen försöker tuta i en för olika idéer kring sliten hit och trött dit och bla bla bla. Man bara går iväg och försöker hålla sig tom i skallen. Till skillnad från överkroppspass, där jag kan bestämma upplägget under prommen eller rent utav under passet, så är alltid lårpassen spikade i god tid. Inget mentalt energislöseri på att fundera kring hur upplägget ska se ut eller hur passet ska genomföras, det har varit spikat i 72 timmar och har slagit rot ordentligt. Biceps är biceps, lår är lår. Skilda världar.

Precis innan jag når fram till gymet så inträdde den där hett eftersökta tjurigheten och irritationen och det är lika underbart varje gång man träffar så rätt. Det är inte utan att man blir lite imponerad av sig själv hur man lyckas styra en heldags olika hormonpåslag så klockrent att när man väl står där i omklädningsrummet så är man tjurigheten själv och om man så ställer vattenflaskan snett så den ramlar till lite så har man bara lust att slå sönder sk*ten fullständigt. Små detaljer som kan reta gallfeber på en. Då vet man…. idag smäller jag på! Gäller att hålla inne energin, hålla ner blicken i backen och ta sig fram till första stationen. Två lårpass i veckan betyder kortare pass och jag vill åt två saker med dessa två pass, genomblödning och kraftiga hormonpåslag (till skillnad från ett discopass för överkroppen). Så det är en enda övning för att mosa sönder baksidan och sedan två för att göra detsamma med framsidan och det får ta så många set som krävs och det är högt tempo som gäller. Riktigt högt.

Inledde med sittande lårcurl och den är helt underbar startövning och det behövs ingen extra uppvärmning då prommen gjort sitt så direkt på första uppvärmningssetet och det landade väl kring 40 rep. Upp några kakor och 25 rep på nästa och sedan var det dags. Bara att mosa tills det tog tvärstopp och man är igång. Alla tankar som man hade när man velade hemma är totalt bortblåsta – man är i zonen, krigarzonen. Skickar på en kaka för varje set och avslutar med 3 tunga 6:or och totalt 8 set (ex uppvärmningsseten) Och att bara fokusera på en enda övning är grymt då man inte behöver hålla på och byta station och ladda om mentalt, riskera att invänta någon som dräller eller att återigen behöva klättra upp i magasinet. En enda övning – ett fokus – mosa! Nästa lårpass så blir det en annan övning.

Direkt över till tvåbensspark, samma princip. Bara att mosa sig uppåt och de första tre, fyra seten så är det mjölksyra så det rinner ur r*ven på en och sedan när mjölksyran och pumpen blir för stor så avslutade jag med ökningar hela vägen upp till fullmag och landade till slut kring en 10 set, ingen aning faktiskt. Klassiska sissy squats stod därnäst och med full pump i låren så är den brutal. Vill alltid köra den i smithställningen med balansstöd för varje hand ute i stolparna för att kunna gå riktigt djupt. Inge hålla med en hand någonstans och den andra på magen /bröstet då jag tycker att det är lätt att övningen drar snett då. Symmetrisk grundställning ger symmetriskt genomförande. Träffade riktigt djupt och det brinner verkligen i djupet på den övningen. 5 set på den och där är både framsidan och baksidan välfyllda med blod och sedan raskt över till vadpressen.

Vaderna får ju bekänna färg varje morgon av viktvästen och det där velandet landade återigen i skallen… ”f**n, jag ska springa backintervaller imorgon också…hmmm.kanske ska skippa vaderna”. Blä blä blä, klassiskt veligt fjollande. Bara att stänga av. Skulle jag dö om jag mosade vaderna? Vad skulle kunna hända? Det vekare jaget visade sitt fula tryne. Exakt det som behövs. På´t bara! Och istället för 4 set på en viss vikt så fick det vekare jaget bekänna färg med en klättring upp med kaka efter kaka tills jag stod och mosade på vikter som jag aldrig brukar köra på och det blev väl 8 set istället för 4 tror jag. Det är ofta vid såna tillfällen som man kan bräcka sig själv. När det där s*tans velandet kommer och framförallt om det gör det under ett pass. För guds skull, vem har någonsin dött av att köra sönder sina muskler? Med svetten rinnandes och med syra och pump i hela underkroppen så hoppade jag upp på cykeln och smällde av 10 min intervall. Jag har ett litet upplägg där jag har två motstånd jag varierar mellan. 5:an och 12:an. 60 sek på 5:an och sedan 20 sek fullt ös på 12:an. 40 sek på 5:an, 20 sek på 12:an, 40 sek på 5:an och 20 sek på 12:an osv. 7st 20-sekunderspeakar på 12:an och direkt efter sista så sätter jag händerna på handtagen för att kolla pulsen och sedan följer jag pulsen ner till en viss nivå och kliver av. Brukar ta ca 3 min efter sista peaken innan jag är nere i rätt puls. Smack in i omklädningsrummet, på med kläderna och ute 3 minuter senare för 35min prom hem och den prommen tjänar två syften, efterförbränning samt viktig återhämtning.

Utan den prommen efter lårpassen så skulle inte benen vara särskilt fräscha de kommande dagarna och när man väl kommit hem så har dom fått sig en ordentlig genomblödning och är redo för viktväst om 8,5 timme. Nu är det dags för mat igen och ett varmt bad och detta var en rackarns härlig kväll. Allt satt där det skulle och vad jag vill ha sagt med detta är det klassiska: sk*t i vad kroppen säger efter jobbet. Den där veka sidan av jaget som babblar om att kroppen känner si och kroppen behöver så. Den är aldrig på sitt bästa då humör just då och vad den behöver är inget annat än just det som man har satt i upplägget. Inget annat. Kroppen ska inte vara på sitt bästa där heller, energin får och ska var låg vid den tiden. Men sedan peakar den uppåt igen och om velandet hade vunnit kl 17 så hade den peaken kommit i soffan istället. Och vad f**n ska man då ha peaken till? Flippa bland kanalerna? Peaken ska användas till att pulverisera muskler! Kanon!!!!

Imorgon så kör vi igen! Och det kommer att vara samma gamla j*vla mesande i skallen innan backintervallerna – lyssna på det och lev livet som en kattunge eller ignorera och lev livet som ett lejon!

”If it is important to you, you will find a way. If not, you’ll find an excuse.”