Livstids fängelse

Ja, snudd på iaf. Deklaration och tvättstuga under en och samma kväll är det närmaste känslan man kan komma tror jag. Så total meningslöst att sitta och sortera kvitton och papper. Eller vad sägs om att vika tvätt? Ena kvällen så står man i racket och böjer ton efter ton och livet är på topp, helt lyrisk över tillvaron och att få mosa sönder lårmuskulatur. Nästa kväll så sitter man och petar bland hundratals kvitton samtidigt som Solen bjöd på en underbar kväll och vacker nedgång någonstans där utanför murarna.

Och där innanför glaset så satt jag och mörkret kunde inte vara mer påtagligt. Hela tillvaron hamnar som i ett svart hål – total tomhet. Inget högre syfte, ingen mening, ingen glädje. Men även de tuffaste av utmaningar går att övervinna och imorse så klev jag äntligen upp som en fri man. Låren pulveriserade och 20kg viktväst kändes som 50kg, men vad gjorde det? Att få lämna Dödens utrymme och bege sig ut i den friska vårmorgonen var verkligen som att återuppstå från dom döda. Fågelkvitter, soluppgång, morgonluft och den speciella tystnaden och stillheten. 

Sortera kvitton och vika tvätt? Någon där uppe måste ju onekligen skoja med mig? Var i ett seriöst upplägg kommer det in? Var? Varför? ”Stärk din lårmuskulatur med att deklarera”?? ”Vik tvätt, vässa dina magrutor”?? ”Lev hälsosammare med att sortera kvitton”? Ofattbart meningslöst!

Ikväll är det åter till slagfältet för Bröst, Biceps, Triceps och intervaller.

Dags att få leva igen!

Onsdag 25 april.