Hur lägger man upp en ledig dag? Ja, sätten är förstås många, men vad det gäller starten av en ledig dag så finns det ett vinnande koncept. Samma morgonrutin som vanligt, ställa klockan och bege sig ut i sommarmorgonen för att skåda soluppgången innan man beger sig hem för att äta sin efterlängtade frukost. Kluddra lite i sin blogg medan maten så sakteliga börjar smälta och näringsämnena sipprar ut i blodet. Bädda i ordning sängen, öppna upp sovrumsfönstrena på vid gavel för att fylla rummet med en massa syreladdad morgonluft och sedan hoppa in i duschen. Allt enligt gällande morgonrutin.
Och sedan när man då normalt brukar klä på sig för dagen så smyger man efter en varm dusch istället in i sovrummet och kryper ner i en kall säng för att ligga en stund och lyssna på fåglarnas morgonsång. Varm dusch –> kall säng: mycket hög mysfaktor. När ögonen börjar bli tunga och kolsyran infunnit sig så pluggar man i öronpropparna och sedan försvinner man iväg till ett annat Universum. Det som kunde varit Essingeleden och resan mot en intensiv arbetsdag är istället den sköna sängen och en resa någon helt annanstans. Och vart man hamnar vet man ju inte förrän man somnat, lika spännande resa varje gång. Spännande och skön. När man så småningom vaknar så kan dagen börja.
Venuspassagen… ända sen jag var liten grabb så har min stora dröm varit att bli astronom (nä, inte astronaut) och jag satt och kikade på natthimlen genom mitt teleskop oftare än jag tittade på teve. Stjärnorna, Solen, Månen och planeterna var min kvälls-/nattunderhållning. När mina kompisar satt hemma och spelade Atarispel så satt jag vid mitt teleskop och förde noteringar över hur Jupiters månar rörde sig, kväll efter kväll. Jag blev aldrig mätt. Och under alla år så har jag alltid varit på tårna när det kommer till astonomiska händelser. Totala månförmörkelser, partiella solförmörkelser, meteoritsvärmar eller andra speciella ”events”. Och en sak slår aldrig fel för mig…mulet. Moln, moln, moln, moln… Så var det då förstås imorse också i vanlig ordning…
Klockan stod på 03.oo och enda chansen att se en Venuspassage försvann i en mulen himmel. När väl Solen behagade att bryta igenom molntäcket framåt 04.45 så stod den för högt på himlen och därmed så var solskenet för starkt… synd, men jag var åtminstone på plats. Och denna morgon var jag faktiskt inte ensam på Västerbron, det var ett stort gäng människor som tålamodigt stod och inväntade ögonblicket. Hade man bott 5 km österut så hade det varit toppen, för över Hammarby så sken strålarna från soluppgången denna morgon.
Well, well, time to hit the sack! Ikväll är det Nationaldagsböj med Daniel på Oden och en lång dags laddning inleds så snart jag vaknar. Och den lär behövas då vissa delar av min underkropp fortfarande är vilse i Universum efter det episka bergsklättrarpasset med Alex i fredags. Ha en bra dag alla! Grizzlysömn väntar. Snart kör vi igen. Over n´Out!
