Komfortzonen

Vill man vara någonting annat i morgon så måste man göra någonting annorlunda denna dag. Och ju större utmaningar man tar sig an desto större förändringar kan man åstadkomma. Alla har vi en komfortzon och den är väldigt lätt att hamna i. Komfortzonen är en stabil liten värld med väldigt mycket trygghet, där man vet vad man har och man fortsätter på den inslagna vägen. Men så snart man genomför saker & ting innanför ramarna av denna komfortzon så kommer också ens fysik för all framtid att genomsyras av lagom & komfort.

Ångest & rädsla. Så snart man står inför någonting nytt och utmanande i livet så kan man drabbas av ångest, kallsvettningar, oro och rädsla. Och det är fullkomligt naturliga mänskliga instinkter. Hur ofta har man inte haft dom känslorna inför någon händelse i livet och efteråt sett tillbaka och insett att man faktiskt klarade av utmaningen? Och den utmaningen behövde sedan ej längre vara förknippad med ångest då man nu visste att man mäktade med den om man återigen skulle ställas inför den igen. Komfortzonen hade blivit större. Vidgad. Innanför ramarna av ens komfortzon så rymdes nu ännu större prestationer, förmågor och kapacitet. Och i släptåget så hade man hade också utvecklats som människa.

Precis så är det med träning och fysisk utveckling. Ju fler träningspass men genomför innanför ramarna av ens komfortzon desto mindre förändringar kommer man att lyckas åstadkomma. Att ödlsa ett träningspass på att genomföra det man tidigare genomfört kommer bara betyda att kroppen inte kommer utsättas för påfrestningar starka nog att prioritera muskeltillväxt och förändring. Finns ingen som helst anledning. Varför skulle kroppen vilja göra det? Så länge man fortsätter att göra sin 8:a på 20kg så kommer kroppen att inse att den klarar av jobbet och fortsätta sitt behagliga liv i komfortzonen.

Den dagen man tar sig an att genomföra en 10:a så kan kroppen möjligen vakna till liv och när man hoppar upp till 25kg och krigar till sig en 8:a så ställer man sin fysik inför rejäla utmaningar och den kommer att ställas inför ett ultimatum. ”Antingen så utvecklas du så att du klarar av de påfrestningarna som jag utsätter dig för eller så kommer du sakta men säkert att brytas ner tills den dagen du dör av förtvining. Valet är ditt kära kropp, för nästa pass så kommer jag att köra sönder dig igen. Och sen igen! Och sen igen!”

Att träna med vikter ett år och att träna med vikter ett år kan vara två helt skilda saker. Säg att man kör 200 pass om året. Hur många av dom passen genomfördes innanför ramarna av komfortzonen? 4 eller 125? Hur många av dom passen pressade kroppen hårt? 7 eller 99? Inför hur många av de 200 passen hade man ångest innan passet? 0 eller 200? Under hur många av dessa 200 pass hittade man sina gränser, utmanade dom, pressade sig förbi dom och hittade sin nya kapacitet långt bortom komfortzonen? Hur ofta stod man inför utmaningar med rädsla i kroppen? Rädsla inför smärtan? Rädsla inför misslyckande? Kliva in under en tung stång för att utföra knäböj eller sätta sig lite komfortabelt på en stoppad kudde och genomföra bensparkar?  Rädsla eller komfort?

Skillnaden mellan den som utvecklas efter ett år med vikterna och den som står still ligger i den mentala inställningen kring dessa 200 pass. Jämte kosten och sömnen under 365 dagar. Ställer man inte sig själv inför möjligheten av misslyckande så ställer man inte heller sig själv inför möjligheten till framgång. Ställer man sig inför för små eller inga utmaningar så händer ingenting, absolut ingenting. Känns det för bra i skallen innan ett pass så höjs nivån på utmaningen tills dess att smaken av ångest kommer i munnen.

Och varför tar jag upp detta idag?

Jo, för som med allt kring ens egen hälsa & fysik så väljer man vägen själv. Det är det som är så fantastiskt med detta som vi håller på med. Vi avgör själva hur god hälsa vi vill ha och hur vi vill att vår fysik ska se ut, hur den ska fungera och vad den ska kunna prestera. Och vi åstadkommer inte dom förändringarna imorgon. Vi åstadkommer dom idag! Eller så lever vi ytterligare en dag i komfortzonen, levererar ytterligare ett pass i samma komfortzon, äter på samma gamla vanliga lagom sätt och vaknar imorgon upp inför en ny dag och inser….att inte ett j*vla skit har hänt.

Fredag 29 juni 2012 är här. Ytterligare en dag med prestationer i komfortzonen eller en dag då du valde en helt annan väg livet? Ditt val. Det är här och nu. Utvecklas eller stå still?

 ”It takes courage to push yourself to places that you have never been before.

To test your limits. To break through barriers.”

~ Anais Nin ~