Den eftersökta rivstarten på träningsveckan satt där den skulle imorse tillsammans med Alex. Ett rent chinspass. Det är skönt att träna med någon som har samma filosofi kring basövningar. Är det chins så är det chins och inte en massa utfyllnadsövningar för att skrapa ihop x antal önskade set. 12 set chins kl 06.00 fick verkligen kroppen att vakna till och det var 12 tunga set.
Ett uppvärmningsset och sedan på med viktbälte och första setet genomfördes på marschvikten och jag tror att repsantalet landade kring 6-8 rep. Jag vet inte, jag tror bara. Tungt och ont redan i första set. Vi hade bytt gym till Ironsport Club Erikslund och vi fick härja helt solo vilket aldrig kan vara fel. Inomhusmiljön var så där svettigt kvalmig och fick svettpärlorna att droppa från nästippen och det om något skjuter till lite extra adrenalin. Välbehövligt under ett morgonpass. Jag tappade helt kollen på antalet set och rep vilket är helt i sin ordning, för vem orkar engagera sig i att räkna repetitioner? Inte vi iaf. Failure är den enda siffran som gäller och vi mosade på x antal set på marschvikten innan vi hoppade ner i vikt och dräpte på ett gäng nya set.
Ytterligare ett gäng set på en lägre vikt innan vi avslutade med några set utan vikt och då fanns det inte mycket pulver kvar. Det är ju inte bara ryggen som åker på stryk i chins. Biceps, axlarna och underarmarna gör ju dom sista repetitionerna till en enda geggig rörelse och hur f**n man får upp näsan till stången undrar man ju ibland, men den hamnar där förr eller senare och ibland var det med lite lätt push i ryggslutet av Alex.
12 set chins startade upp veckan och när jag så småningom hamnade i duschen så gick allting väldigt, väldigt sakta och den rivstarten som jag hade önskat mig hade också infunnit sig och den tog på krafterna.
Efter jobbet idag så hade jag en efterlängtad behandling hos Genberg, min kinesiolog, och det var dags för välbehövlig massage av lår&vadmuskulaturen och jag såg verkligen fram emot det. Jag har hört mycket om Herr Genbergs tuffa lårbehandlingar och jag hade full respekt för det jag hörde, men samtidigt så vet jag att jag var lite skeptisk till orden jag hörde. Jag menar…hur ont kan det göra egentligen? Jag får massage ca 60ggr/året och jag är van så det skulle inte vara någon fara, speciellt inte som mina lår var fräscha efter fyra veckor utan knäböj.
Jag finner inga ord.
Annat än att det var det mest plågsamma jag någonsin upplevt i behandlingsväg. Att arbeta upp flexet och separationen i en lårmuskulatur är inget för vanlig dödliga kan jag säga. 60 minuters resa rätt ner i helv*tet. Smärta. Plåga. Kroppsvridningar åt alla håll och kanter. Sönderbitna fingrar. Kallsvettningar. Ångest. Vrål. Tårar. Jämrande. Jag såg tamej sjutton livet passera revy, jag skojar inte. Det var som om någon stod med en bilningmaskin och försökte pulverisera mina muskler.
Höger lår under tio minuter och när det väl var klart så var det precis som om jag återvänt från dom döda, jag skojar inte! Vänster lår under tio minuter, nytt helv*te. Höger baksida, ett rent och skärt helv*te. Vänster baksida under tio minuter och jag ville bara vakna upp ur mardrömmen. Och efter det var jag helt övertygad om att jag inte kunde uppleva något värre. Trodde jag.. Vaderna…åh herre min skapare…mina vader som gått 200mil i år, kört ändlösa intervaller, vadpressar, knäböjar och allt annat skoj. Mina stackars vader. Stackars mig.
Och när väl Herr Genberg körde hårt på framsidan av smalbenen så var jag nära att svimma, men till slut var det överstökat och jag levde. Jag hade kommit ut på andra sidan som en ny man och inte bara det. Ny separation i lårmuskulaturen!!! Och så puntade som vi är i denna lilla värld så förbyts snabbt all ångest ut mot lite lätt lyrisk lycka. Stod framför spegeln och bara kände wow!! Helt slutkörd. Våldtagen. Men så j*vla nöjd. Jag kunde verkligen se skillnaden på låren redan då. Blir spännande imorgon bitti efter nattvilan att smyga sig ut framför spegeln. Som en pojke på julafton=)
Men…med handen på hjärtat…det var den absolut mest plågsamma timmen i hela mitt liv. By far… och då har jag ändå gaddat mig på ryggraden och i nacken…ingenting…peanuts.
Nästa vecka är det dags igen och då kommer jag åtminstone komma mentalt förberedd och om han kan förbättra separationen ytterligare så kommer det att vara värt all smärta! Den halvmils långa promenaden hem efteråt var välbehövlig men ack så jobbig.
Jag önskade mig en rivstart på träningsveckan och en bra lårbehandling och jag fick båda delarna, men det var också till ett pris. Jag är helt slut! Klockan är bara 18.15, dags att ta mitt bad och sedan dra ner mörkläggningsgardinen. Sist jag var hos Genberg så sov jag nio timmer i ett svep och det känns nu som om att jag lätt skulle kunna sova 39 timmar i ett svep.
Att ta hand om sin kropp är inte alltid en dans på rosor och jag brukar ofta fundera över en sak…. när folk fråga en varför man tränar så mycket så blir ju alltid svaret: ”jag tränar för att må bra”. . . . . Ja men? När ska jag få må bra då?=)
Måndag 9 juli 2012 är till ända och den utnyttjades fullt ut! God natt vänner!
