En kväll som denna så är hela skallen tom och jag har faktiskt ingen aning om vad jag skall fylla detta inlägg med. Men det är så att om jag nu bestämt mig för att blogga hela 2012, hur ska jag då kunna lämna denna dag som ett oskrivet kapitel? Det vore enormt respektlöst gentemot denna dag att, då den dagen kommer i januari 2013, då jag sitter utan att ha en blogg att skriva i och ögnar mig igenom hela det 2012 som varit, så skulle alltså den 6 augusti saknas och därigenom falla i glömska? Denna dag skulle inte betyda någonting. Och det vore fel! Därför, för min egen skull och av respekt för dom som gjorde denna dag, så måste jag åtminstone avsätta en tid av kvällen och göra ett försök. Fast jag orkar inte..
Dagen började i ena ytterligheten med en enormt efterlängtad helkroppsmassage hos Catrin Leo som äntligen var tillbaka från sin semester. Hela kroppen fick sig en översyn och framförallt så hade trapezius, vaderna och låren åkt på mycket stryk på sistone, så det var gott att få behandling på dom partierna. Enormt välgörande start på dagen och det är alltid gott att få behandling av Catrin, för hon vet en hel del om hur en människokropp fungerar och varje gång som jag går därifrån så har jag lärt mig någonting nytt om livet. Och så var det även denna dag. Kroppens hormonbalans någorlunda återställd och en del nya spännande idéer att ha med sig inför framtiden. Mycket helhetstänk i den damen och det är skönt att ha henne tillbaka igen vid min sida i den hårda fysiska kampen. Hon behövs. Tack Catrin!
Lite bad i Mälaren vid hemkomsten och en kort tupplur innan det var dags att bege sig till Oden och ett ångestladdat knäböjspass med Seb & Daniel. Passet har varit bestämt sedan en veckas tid och det blev verkligen episkt. Det var första gången som vi körde ihop alla tre och det var inte sista gången. Att köra tre ihop är verkligen inget jag uppskattar normalt, men är det några jag kan göra det med så är det Seb & Daniel. Inga konstigheter. Samma syn på hård träning. Lurarna i öronen. Käften stängd. Inget kacklande. Blicken i backen. Upplägget klart. Högt tempo. Kakor av och kakor på. Teckenspråk och blickar löser kommunikationen. Sen är det bara att mosa på, set efter set.
Ofattbart jobbigt, ofattbart utmanande och definitivt inget steg bakåt muskulärt. Vissa pass innebär stagnation (gud förbjude) och vissa pass innebär utveckling. Och det var precis vad detta böjpass var, utvecklande, och det var 40 minuters avlösande i racket och hur många set det blev har jag i vanlig ordning ingen som helst aning om, men ribban höjdes ytterligare efter förra veckans säsongspremiär och utförandet samt de tekniska detaljerna satt snäppet bättre. Och vikterna var tyngre.
Efter böjen så körde vi gående utfall med kettle bells i form av stafett. Den ene killen släpper ner vikterna och den andre tar över och fortsätter tills den sista killen tar över och efter tre varv i den övningen så kändes det som om mina gluteus var 0,2mm ifrån att släppa från sina fästen.
På Oden så finns det 3st bensparkar som står i rad och idag så hade vi tur, alla var lediga, så det var bara att ta befälet över varsin och mosa ut det sista ur låren. Det blev en salig blandning av tvåbens och enbens och under det sista setet så körde jag enbens på ynka 15kg och det var med nöd och näppe att det gick att sparka upp sk*ten. Vad grabbarna gjorde vid min sida har jag ingen aning om, men jag var iaf helt slutkörd och jag tror att jag tappade 3 liter svett under de 53 effektiva minutrarna som passet höll på.
Dagen inleddes med en skön massage och jag kände mig som en spinnande liten kattunge efteråt. Hur jag känner mig nu orkar jag faktiskt inte engagera mig i, men de hormonella påslagen som kom under det där lårpasset lär åtminsone göra att jag sover som en kattunge i natt. Starta dagen som en kattunge, kriga som en lejonhane och somna sedan in som en kattunge. Bra agenda. Bra dag.
Tack grabbar! Vi tog tillvara på den 6 augusti 2012!
Struggle Camps tuffaste pass genomfördes under dag 13. Men det skall bräckas, måste bräckas, flera gånger om. 20 dagar hårt jobb kvar.
Dags för mat nu. Normalt så brukar jag slänga i mig maten direkt jag kliver innanför dörren, men jag mådde lite för illa när jag kom hem förut och det har nu gått över två timmar sedan passet. Men jag är inte ett dugg sugen på mat=( Får äta ikapp inatt istället. Nu blir det ett enormt efterlängtat bad, en skön film med busväder utanför fönstrena och sedan godnatt. Fem gymdagar i rad är genomlidna och imorgon så hoppas jag på ösregn hela dagen så jag kan ligga still med boken i lugn & ro.
Vad knäböj handlar om:
”How many times in our life have we been afraid to tackle a tough task, believing that we just didn’t have enough talent or brains or guts to succeed, and then once we have forced ourselves to try – and successfully completed the challenge – we look back at what we have done, finally realizing that our greatest enemy, the one who urges us not even to try because we would certainly fail, was none other than ourselves.”
~ Mandino ~
