Enough is enough!
Krigszon i hjärnan
Falun i helgen igen
Sitter på jobbet å har just haft lunch. Tiden går seeeegt framåt… Har öppnat å läst den nya tentan och känner mig inte överdrivet skräckslagen. Har tillochmed skrivit två stycken på en av uppgifterna. Alla är som vanligt rätt tillknäppta här, jag vet inte om det är för att det ska vara lite pretto eller om alla bara jobbat in sig så pass länge här och utvecklat en sån image. Ibland är det drygt.
Särskilt en av nissarna tål jag inte. Hejar ALDRIG, ser mig som nån slags ”fixare” när jag bara är vikarie å egentligen inte kan lösa vissa situationer. Jag är ju här nån gång om halvåret bara. Hur fan ska jag kunna allt då? Vet han ens vad jag heter? Har han ens presenterat sig? I såna fall är jag glad att jag är som jag är och inte som han är. Haha…
Telefonslussen djävlades imorse oxå. Hux flux gick det inte att ringa in till mig eller Sök och finn så jag tryckte på allt jag tyckte kändes logiskt, men utan resultat. Lösningen? Vi drog ur nätverkssladden till hela telefonen och startade om den. Sjukt nog hjälpte det. Så efter det fungerade det bra utöver vissa återkommande störningar. Alltid roligt att snacka med folk iaf, ibland söker de de mest knepiga grejer.
Fick sms nyss från Malin oxå, tydligen är barn i Afrika drabbade av nån mysko sjukdom, de vandrar runt som viljelösa zombies eller nåt. Ingen har förklaring eller botemedel. Helt weird. Tänk om jag blir så, eller nån i min närhet? Innebär det slutet på livet lixom? Såna här grejer får åtminstone mig att börja fundera över människans syfte på jorden osv. Vilken är vår uppgift egentligen? Hitta botemedel till alla sjukdomar? Uppnå ett så kallat elitsamhälle? Tydligen går det att upptäcka downs syndrom nu i fostervattnet, innan barnet ens hunnit födas… Är det ett steg i rätt riktning, eller är det något utöver vårt syfte? Vem avgör?
Nej, det ska bli skönt med helg. Hela kroppen har strejkat nu i två, tre veckors tid. Jag vet att jag tar på mig för mycket och har för mycket att ”hantera” i huvudet just nu. Men än så länge står jag upp, vet exakt när gränsen är nådd å jag hoppas jag ska slippa hamna där. Hoppas lixom att allt ska hinna lösa sig innan det händer. Just därför ska det bli extra skönt med helg nu, clash of nations i falun och utgång på victuscella, får väl anstränga mig lite extra nu då när ”något väl händer”. Haha!
Har sett ett å samma span nu några helger i rad för övrigt, varje gång på Vc. Är sååå sugen på att säga hej, men oavsett mängd alkohol eller nykterhet eller mod över huvud taget så vågar jag inte. Är waaay to much of a coward för att våga. Nåt har väl hänt med självförtroendet. En stor gorilla har tagit det, stampat på det och skitit ner det fullständigt när det kommer till att söka kontakt med det motsatta könet. Nej fy fan, kanske är celibat som gäller för mig. Än så länge tycks jag ju överleva, trots rådande livskris, stressfaktorer samt åldersnoja.
Usch nu måste jag på toaletten oxå. Suck! Vilken underbar arbetsdag. Brb.
Back! Tittar på kaffekopp nr 3 med avsmak, ändå är det riktigt bryggkaffe. Jag som brukar kunna hälla i mig kanna efter kanna, typ. Aja, slurkar i mig ändå, lär väl behöva energin antar jag om man ska palla gå på kupolen halva kvällen… Måste försöka övertala att få med mig molina på morgondagens tidiga combatpass +teknikpass oxå, det är ju snyggingen som leder passet, då KAN man bara inte missa’t. Ja, jag erkänner – jag är slav under den mannens karma och utseende. FYFAN VAD HET HAN ÄR.
Jaja, lär väl hålla mig i skinnet nu när jag ändå sitter på jobbet, känner mig som en hormonsstinn, kåt, sista chansen-kärring som hittat en pojkspoling att leka med. HAHA herreguuuud.
Puss å hej!
Måndag. Tack.
Kravmärkt.
Lite om Zürich och livsstress
Första bloggen för året!
Ett liv utan kaffe? Nja …
Hur smakar besvikelse?
Akneproblematiken i dag
Vad konstig man är ibland. Ena dagen uttalar man sin stora besvikelse över att vara ledig så mycket, andra dagen känner man sig stressad. Och ändå, FAST man är ledig relativt mycket som student på högskolan, tar man sig inte tiden att göra allt det man skulle kunna göra när man är ledig. Jag börjar fundera över vad jag egentligen sysslar med dessa dagar då jag är helt ledig från allt. Wasting my time?
I dag är det en fantastisk dag i alla fall, solen lyser och det är flera plusgrader. Ska strax göra rent hos Maiden. I helgen ska jag och mamma bygga färdigt hennes bur oxå. Vinterbur minsann! (Vilken vinter egentligen …) Så länge vädret håller sig hyfsat varmt är det ingen fara.
Två månader på pricken i dag med ”nya” aknemedicinen oxå. Tittar dagligen i spegeln och söker efter förändringar. Eller snarare förbättringar. Ryggen har lika mycket akne som allid och ansiktet har fram tills nu haft mer bölder än vanligt. Det är ju fantastiskt att smink existerar ärligt talat … Man har utvecklat en helt ny, unik och ibland konstnärlig ådra enbart för att lära sig hur man täcker dessa bölder på smartaste sätt. Men fan vad jag är less på att inte se någon klar förbättring. Jag fattar inte ens hur jag kan har så ”mycket” akne än i dag. Jag kunde väl leva med det någorlunda som tonåring. Men nu, vid 24, känner jag ändå att jag kan leva utan aknen. Jag tycker jag har ”lidit” färdigt av det typ.
Tycks ju inte spela någon roll vilka hudvårdsprodukter man använder sig av heller även om det finns märken jag aldrig skulle rekommendera. Dermalogica använder jag mig av jämt. Skitbra grejer! Och jag vet att man skulle ge medicinen tre månader innan man kunde döma om någon förändring skett. Ger det till nyår tänker jag, annars tänker jag fan kräva tetralysal.
Funderar på att maxträna i dag, köra dubbelpass. Inleda med en timme body pump och sen direkt en timme body combat. Jag började mentalt ladda för det igår, vilket innebär att jag borde kunna prestera på båda passen i dag. Kroppen känns hyfsat utvilad oxå … Så sjukt mycket pskylogiskt när man ska hårdträna. Man måste verkligen intala sig själv att JA, JAG ORKAR. Annars är man körd innan man ens kommit till gymmet. Vägrar stå vid gymmaskinerna i dag och pumpa i kapp med alla höga på anabola. Nej, tack! Tänkte för övrigt på det igår ha ha, undrar hur JAG skulle se ut om jag injicerade den där skiten. HAHA!
A just ja, fick inte lägenheten heller btw … kollade ju på en närmare centrum för någon vecka sen. Trodde seriöst jag skulle få den ha ha, men näe. Känns sjukt hopplöst. Ungefär som att all världens oturs makter ska rikta sig mot mig jämt. Blev av med arbetet förra veckan med. Grät som en snorunge i telefonen när min chef berättade det. Det kom som en blixt från en klar himmel. Man börjar lixom fundera över hur snabbt man kan ändra sin föreställning och uppfattning om något/någon på bara en sekund. Jag kommer verkligen att sakna mina kollegor där, och till och med arbetet i sig även om man fick ta en del skit emellanåt. Men kollegorna… usch vad trist =( <3 Har aldrig i hela mitt liv blivit uppsagd heller. Speciellt inte utan skälig orsak. En ny erfarenhet som dödade självförtroendet en smula. Det enda som inte gör mig helt deprimrad av det här, är nog att jag känner mig så mycket starkare mentalt i dag än för bara ett år sen. Jag vägrar lixom låta detta påverka mig och göra mig alldeles för ledsen oavsett hur tungt det känns. Den känslan är jag glad att jag har lyckats utveckla. Jag är inte så dålig som jag en gång tyckt mig vara, ungefär.
Så nu ska jag fokusera på arbetet som kontaktperson vilket snart börjar tror jag. Sen får vi se. Kanske ligger lågt med jobbandet fram till jul. Sen kan jag sätta igång och verkligen engagera mig i sökandet. Antar att det blir hemtjänsten eller vården somehow. Förhoppningsvis kanske saker och ting börjar ljusna sen
så länge man inte tappar inställningen och hoppet är allt möjligt!
Hur som helst ligger en utlandsresa närmast i framtiden, blir helt fantastiskt om vi kommer iväg. LÄNGTAR sjukt mycket efter havet, en sandstrand och brännande, glödhet sol. Salmonella, here I come, men det skiter jag i!
Önskar er världens bästa dag. Min har redan börjar toppenbra utan någon särskild anledning alls
Puss puss!