Lite om Zürich och livsstress

Posted by 2012-01-25


Martina är sjukt trött. Sovit kasst nu i … vad blir det? Närmare två veckor. De senaste dagarna snittat fem, sex tim sömn. Behöver minst sju för att ‘fungera’ normalt typ. I går sov jag till och med middag HAHA, händer typ sällan, men vad gör man inte för att orka träna. Ogillar att missa träningspass, särskilt dem jag råkar tycka extra mycket om ;-)

Hur som helst kom vi hem från Zürich i måndags, en superskoj liten weekend var det med god mat, bra sällskap och fett uteliv! Dock dyrt… så jag är rätt fattig nu … CSN-lånet har inte kommit heller *spelar förvånad*. Betalade lixom alla mina räkningar med mina sparpengar. Är nästan noll på kontot nu he he.

Inväntar i det närmaste träning igen, ska hem å tvätta lite först tror jag dock. La ut en lägenhetsannons på blocket igår kväll oxå, allt för att snappa upp nåt av intresse. Fick faktiskt två svar redan en kort stund efter (måste ju vara den snygga bilden som inger förtroende haha) varav det ena kändes rimligt. En tvåa i forssa. Förhoppningsvis har personen tänkt på vilken maxhyra jag faktiskt skrev i annonsen, hatar att ringa upp annars, och förklara att jag inte kommer ha råd ungefär. Inte för att jag skäms över det, men för att slippa besväret …

Ups, toapaus … brb!

Var iväg å klippte mig i dag oxå, djävlar vilken skillnad det blev. Gick bokstavligt talat från totalt skatbo-svinto till fullt acceptabelt fräscht hår typ! Hade bokat en tid kl 8 imorse, allt för att få det billigare haha… de hade tydligen nån slags billighetstid mellan 8-10 varje morgon. Ja man vore ju dum om man inte gick upp tidigare för en sak anser jag ;-)

What else? Har inte hänt särskilt mycket mer än så … Schweizresan är ju förvisso inte så bara, men den gick lite för fort förbi i min mening =/ Jag har insett saker å ting nu när jag och Mall har varit i väg på lite resor. Definitivt hur mycket bättre jag mår av det, det känns som att livet har en mening trots allt (varning för deprimerande ordval, läs så ytligt som möjligt) men oxå känner jag mig glad för att jag faktiskt hittat en vän i Mall som vill göra sånt här och som drar med mig ut på saker. Antar att tvspelet hade blivit min enda verklighet annars ;-) hehe…

Eftersom vi bodde med två snubbar vi träffade på i Egypten (fullständigt vettiga, snälla, trevliga osv), som vi även haft kontakt med efter Egyptenresan, blev det dock boende under vissa särskilda former. De bodde jättefint och relativt centralt, men vi försatte oss trots det i en viss situation där åtminstone jag kände att jag var något förpliktigad. Den ene av dem var ju trots allt min lilla ”flirt” back in Egypt, och att det onekligen skulle finnas en attraktion oss emellan var väl lika sant som att jorden är rund … Och VISST känner jag något för honom, men jag är väldigt osäker på om det är känslomässigt och inte snarare bara fysiskt. Just nu känns det mer som en i högsta grad fysisk relation även om jag gillar hans personlighet oxå… Antar att det där lilla extra fattas. 

Det är ju rätt ironiskt egentligen – det enda man fokuserar på är hur självständig man är, hur jakten på den rätte är en kontinuerlig process samt hur man ”önskar att man kunde träffa någon”. Sen när man väl gör det – träffar någon som sannolikt skulle kunna tänka sig något mer seriöst – ja, då känner man inte samma sak tillbaka. Welcome to my life! Men inte fan kan jag krysta fram en sån sak heller, bara för att … det sista jag tänker utsätta någon för är att leka med känslor. Det skulle helt enkelt aldrig hända. Kanske främst för att jag vet exakt hur det känns, alldeles för många gånger…

Nä, man kanske ska acceptera saker och ting i högre grad. Finna sig lixom. Alla har inte allt – och speciellt inte samtidigt. Allt är heller inte guld och gröna skogar när man väl har detta ”alltet”. Det kanske bara är rädslan för att man är för självständig och därför inte attraktiv i bemärkelsen ”lätt byte i nöd”, och därför tänker att man är dömd att leva ensam resten av livet?

Jag är 24 år. Blir 25 i sommar. Blotta tanken på det får mig att riktigt rysa. Mest för att jag känner en störd livsstress. VARFÖR gör jag det?

Bla bla blaaaaa, nu ska jag fan ta tag i dagen, ryggen värker å tvätthögen is starving for attention.

Puss puss!

Leave a comment

Första bloggen för året!

Posted by 2012-01-05


Efter en natt av totalt kass sömnkvalitet konstaterar jag att jag återigen drömt om att jag födit barn. Och det var ingen svår procedur. Ungen gled bokstavligt talat ur så lätt att jag blev lite lätt (glatt) förvånad. Läkare klippte av en meteeeeeerlång navelsträng och ungen var minimalt liten. Jag vet att jag hade någon okänd människa bredvid mig som födde samtidigt oxå. Lika tragiskt för oss båda var att vi födde helt ensamma, det fanns varken släkt, karl eller vänner omkring oss. Sjuk dröm! Ändå var det främst en glad dröm, vilket är förvånande eftersom barnfrågan för mig är oerhört skrämmande, avlägsen och otänkbar både nu och för många år framöver. Men att drömmen inte utvecklades till en total mardröm ger mig ändå en smula hopp…

Har det senaste året drömt så många drömmar om barnafödande. Kan jag eventuellt få slippa det nu tack?!

I alla fall. Har just skrivit färdigt mitt personliga brev för ansökan om utlandsstudier på engelska. Kul att man för en gångs skull ”känner” någon som har engelska som modersmål och därför kan hjälpa till att rätta det =) Nu känns det rätt tryggt och säkert faktiskt! Första valet blev Hollands universitet, andra plats fick Bali. Förvånande? Njaaaää. Jag är ju medveten om att det bara fanns fyra platser att ”tävla” om på Bali, och jag hatar ju egentligen att konkurrera om såna där saker… Dessutom uppvisade Holland en god resumé av bra utbildningar och kurser så jag känner mig nöjd med valen. Känns snudd på overklighet att man det HÄR året faktiskt ska bosätta sig i ett helt annat land utan att ens kunna språket… Å andra sidan tvekar jag inte en sekund på om jag kommer att klara det eller inte, för det vet jag att jag gör =)

För övrigt har det varit en första vecka på året maxad av träning. Har tränat varje dag hittills och ikväll / eftermiddag blir det body pump … Känt att det har varit minst sagt behövligt! Nästan så att jag lagt på mig en liten kagge efter Egyptenresan. Jag skojar verkligen inte när jag säger att jag och Malin levde på hamburgare, pommes frites och pizza! Inte konstigt att jag började känna en del fysiska fenomen i slutet av veckan. Men en sak är säker – det var så djävla värt det för jag hade kanonkul och så bekymmerslös som jag var under dom sex, sju dagarna har jag inte varit på år.

Förra året var ändå rätt händelserikt när jag tänker efter. Kantat av både framgångar och motgångar. Tror att ordet för året egentligen var ”Insikt”. Jag avslutade trots allt en relation, studerade hela våren matte b och har nu läst min första termin på högskolan. Det känns så rätt samtidigt som jag känner en viss form av stress inför livet osv. Är så mycket jag vill hinna med att det skrämmer mig och av nån anledning sitter jag på en övertygelse om att jag inte kommer få göra allt jag vill. Och just den fokuseringen kan vara rätt jobbig eftersom det gör att andra saker blir lidande, exempelvis pluggandet faktiskt. Inser hur bra jag skulle må av att vara med någon som kan intala mig och peppa mig att göra saker och att allt kommer att ordna sig. Jag har aldrig varit bra på det själv och själv har man ju varit i princip hela sitt liv, åtminstone relationsmässigt… Så, om du är tillsammans med någon som verkligen pushar dig till att må bra och känna dig lugn – stick with him/her! Att leva med någon som ältar och grubblar lika mycket som du själv är att gräva sin egen grav – garanterat.

Nu är tanken att jag ska börja filura lite på hemtentan. Orkar jag? Nja. Bör jag? Ja. Vill jag? Nje. Men den kändes ändå inte allt för tung så det här ska vi nog greja tror jag. Sen blir det lite träning så att jag får min välbehövliga dos av endorfiner! Jag börjar tro att det är mitt lilla beroende – om jag kunde knarka endorfiner på naturlig väg utöver att få dem genom träning skulle jag förmodligen göra det. Efter ett träningspass är jag så glad och bekymmerslös att det nästan oroar mig. Synd nog varar det dock bara någon eller ibland, några timmar.

För övrigt är jag rädd att jag återigen trampat i klaveret gällande en social interaktion. Jag tror att jag rådissad igen faktiskt. Måste vara nåt slags rekord jag slagit nu. Flest antal dumpningar/dissar på ett år HAHA… Nästan så man kan skratta åt det. Jag kanske ska försöka göra det även fast det känns vråltungt och att det tär nåt sjukt på självkänslan och självförtroendet. Som en god vän sa igår; ”När du är ute kanske du har en ignorant attityd som smittar av sig på alla?”. Men jag vet inte om jag har det. Jag tycker jag har så kul oftast när jag är ute så jag hoppas inte att jag ska ha utvecklat en sån sida. Jag har kanske bara otur eller som jag hellre vill övertyga mig själv om; Det kanske finns en slags plan för mig och mitt liv som innefattar hög grad av självständighet, ensamhet och konsten att klara sig själv tills jag väl funnit mig själv och vem jag är. Innan jag faktiskt kan tillåtas träffa någon att vara kär i och tycka om? Vad vet jag.

En gång ensamvarg, alltid ensamvarg kanske =) 

Önskar er världens bästa dag och vänta inte tills imorgon med vad du kan göra i dag!! Om du bara vågar har du allt att vinna!

Puss puss

Leave a comment