Behov av att skriva av mig hej och hå. Med risk för ointressant läsning har jag åtminstone varnat er innan.
I dag har varit en kluven dag. Det har varit en dag som lixom känts fullständigt meningslös. Kanske helt enkelt en ordinär tisdag, vad vet jag? Men ja, en sån där dag då man funderar alldeles för många kubikmetrar över livet, framtiden och annan bagatelliserad skit. Som exempelvis hur jag finner medelmåttigt förtjänade sätt att slösa pengar (för att fylla den något bristfälliga tillvaron). Jag bara känner hur det SKRIKER i helaste kroppen: KAN INTE NÅT SPÄNNANDE ELLER EXTRA KUL BARA HÄNDA FÖR FAN?
Men ingenting händer. Allting rullar. Flyter på som det ska. Träningen går bra. Jag älskar musiken på favoritpassen. Jag har fått mina rättmätiga pengar från Csn, jag har i helgen som var befunnit mig i Stockholm på fest och roat mig. Jag har haft det relativt lugnt bakom grannväggarna. Jag har ett tvspel som är ett fantastiskt tidsfördriv. Jag tittar kvällarna igenom på Ricky Gervais komediserier. Jag skrattar så jag gråter till Seinfeld säsong 9. Jag ser det minimala nöjet och tillfredsställelsen i att diska och sedan se hur fint det blir på diskbänken. Jag ser fram emot varje helg oavsett vad jag ska göra (eller inte göra).
Parantes: Jag tänker med all säkerhet vara nykter i helgen.
Men ÄNDÅ, trots allt det känner jag ingen meningsfullhet eller stimulans. Ambitionen att måla finns lixom inte där heller just nu, vilket förstås är synd. Osäker på varför, men jag tror att det beror på detta ”mellanläget” jag är i. Visst älskar man det? Mellanläget … man är varken hiss eller diss, upp eller ner, fram eller bak eller glad eller sur. Man bara är i högsta grad och anstränger sig inte ens för att bli något annat. Viktigt att inse i detta är dock att jag inte är olycklig på något vis. Jag mår faktiskt relativt bra i mig själv och med min situation.
Det är bara det att Martina ALDRIG är nöjd… jag är verkligen aldrig nöjd. Jag strävar konstant efter något. Hela tiden. Inuti mig själv. Tjugofyra timmar om dygnet. Enda stunden på dagen då jag tillåter mig själv att känna mig tillfälligt nöjd är efter ett hårt träningspass. Jag har lixom förtjänat en stunds tillfredsställelse då ungefär.
Fan vad drygt att vara jag ibland, det är ju klart som dagen det. Hur ”botar” man denna åkomma och strävan efter något jag inte ens vet vad det är? Den känns ibland som en cancer-svulst eller stor böld som växer sig större och större och större. Och jag har även gått snart ett år på högskolan. ÄNDÅ förföljer känslorna mig. Jagar mig med klor och huggtänder; Martina får aldrig vara nöjd, hon måste alltid uppfylla ”krav” som någon ställt, och bla bla bla. Jag säger håll käften!
Men samtidigt gillar jag ju att vara driven. Det är ju då jag lever OCH levererar mig själv till världen. Jag känner att jag fyller min funktion OCH den funktion jag är ämnad för i det här jordelivet 
no bullshit alltså! Men det går ibland ut över mitt sociala liv. Det vet jag. Just det att man är så rastlös i själen typ. Haha!
no bullshit alltså! Men det går ibland ut över mitt sociala liv. Det vet jag. Just det att man är så rastlös i själen typ. Haha! I dag tränade jag i alla fall cxworxx och en timme body combat efter det. Hårda bud vettu! Jädrans vad det som ska kallas muskler börjar bli hyfsat tonade… kollade i spegeln och upptäcker att ”nya” magmuskler uppenbarat sig för mig, strax under bysten där. Fan, jag måste ju bli lite imponerad ändå. Trodde aldrig jag skulle uppleva den dagen då jag faktiskt är lite muskulös, men tji fick jag. Inser samtidigt att jag aldrig kommer kunna sluta gå på gymmet (må bättre) nu heller, jag fullkomligt ÄLSKAR deras pass och i synnerhet då body combat och de övriga les mills passen. Musiken är orgasm i örat och ledarna är fantastiska energiknippen! Crossfit – fittkross – whatever – kan slänga sig i väggen 
Men detta kommer bli lite av ett problem för mig tror jag … åtminstone om det blir av med flytten till Holland i höst. Var ska jag då träna (och känna lycka några dagar i veckan)? Buhu i förväg!
Nu ska jag ladda ner säsong två av the walking dead.
Hejråååå!
