‘Tackar’ för min tid här på metrobloggen, återgår till min privata igen. NOLL respons, noll respekt bloggare sinsemellan, trött på intriger och drama.
Dessutom så har jag upptäckt att jag inte skriver för min egen skull längre, utan mest bara för sakens skull, för att få det gjort.
Ni som känner mig vet var ni ska söka, för att finna.
In, ut, sprut, slut.. Sexa, knulla, pippa, bonka.. You name it, kärt barn har många namn.
.jpg)
Orka att det hät skitlarviga inlägget kommer dra läsare av bara fan för att det innehåller ’laddade ord’. Visst är det ett hett ämne, men vafan kom igen, alla gör det. Hur olika kan det egentligen bli när det väl kommer till kritan?
Blev bio idag, så nu har jag grinat ‘out in public’.. Så jävla hemskt, jag klarar inte av att se äldre män dö, inte ens på film.. Inte gestalter som har någon slags ‘fadersroll’.. Jag pratar förstår om professor Dumbledore i Harry Potter och halvblodsprinsen..
När vi väl kom hem ifrån bion vart det Fast and the furious IIII, gryyyyyyym! Vin har äntligen hittat tillbaks till sig själv.. Kan inte göra annat än att rekommendera för alla tjejer att sitta redo med haklapp, servetter och helst inte en svartsjuk pojkvän brevid! He’s hot.
Brynen gör sorti (aftonbladet.se)
Erhm, asså.. WHAT?! Är det någon som skämtar med mig eller? Vem fan vill se ut som en cancersjuk patient?
Det var väl illa nog när man var 14 och rakade bort dom för att måla dit egna istället?
Känns som om att allt går ut på att sova, försöka äta och se till att hunden får allt han behöver.. Jag vandrar runt i någon slags vaken koma. Jag försöker gång på gång formulera vad jag känner för dig, men inga ord räcker till.
Om vi inte skulle klara det här så skulle jag vara helt förstörd, tillintetgjord. Noll, absolut ingenting.
Du är luften jag andas.
Hur ska man förklara?
Det börjar så smått återgå till det vanliga, men jag är fortfarande orolig. Eller snarare skiträdd.
Idag ska jag försöka sova mellan 12-15 och sen upp och damsuga och skura golven, sen laga mat och eventuellt ge mig ut på blåbärsplock, det känns som en bra dag för det.. Om jag inte ska vänta tills imorrn, för då har jag något att åka på.. (Angelica är en ängel).
————————————
I don’t know if I can yell any louder
How many times have I kicked you outta here?
Or said something insulting?
I can be so mean when I wanna be
I am capable of really anything
I can cut you into pieces
When my heart is
Broken Please don’t leave me
Please don’t leave me
I always say how I don’t need you
But it’s always gonna come right back to this
Please, don’t leave me
How did I become so obnoxious?
What is it with you that makes me act like this?
I’ve never been this nasty
Can’t you tell that this is all just a contest?
The one that wins will be the one that hits the hardest
But baby I don’t mean it
I mean it, I promise Please don’t leave me
Please don’t leave me
I always say how I don’t need you
But it’s always gonna come right back to this
Please, don’t leave me
I forgot to say out loud
How beautiful you really are to me
I can’t be without
You’re my perfect little punching bag And I need you
I’m sorry
Please, please don’t leave me Baby, please don’t leave me
No, don’t leave me
Please don’t leave me
I always say how I don’t need you
But it’s always gonna come right back to this
Please,don’t leave me
Please don’t leave me
I always say how I don’t need you
But it’s always gonna come right back to this
Please don’t leave me
Please, please don’t leave me
Oavsett om vi inte skulle klara av att rida ut den här stormen, så ska du veta att jag älskar dig och aldrig kommer glömma dig.
Men det känns bättre idag.
Jag saknar din närhet.
Jag saknar dina kyssar.
Jag saknar ditt leende.
Jag saknar att somna tätt intill dig.
Jag saknar dina kramar.
Jag saknar din värme.
Jag saknar dig.
Var du tvungen att berätta för mig vad han sa?
Jag hade kunnat leva utan det.
Ont i magen, ångesten kommer krypande. Är hungrig i ena sekunden, men glömmer bort det i nästa. Rädslan sitter som en klump i bröstet och har gråten i halsen.
Men det börjar kännas bättre nu, jag kanske överreagerar.. Vad vet jag? Jag orkar inte om jag ska vara ärlig. Det enda jag vet är att jag inte tänker släppa taget nu efter allt annat vi gått igenom, då får du minsann slita dig lös.. Hör du det?!
Ibland önskar jag att jag kunde vara helt iskall, hela vägen in i hjärtat och slippa känna. Bara för en stund.
